Idag var det dags för adventslydnad i Vännäs. Förra månaden diskuterade vi om vi skulle vara med på den här tävlingen eller inte och det var många som skulle åka. Phoenix har inte alls fungerat i ridhus, han har ätit bajs konstant när vi har tävlat i ridhus så jag var aningen tveksam till om jag skulle anmäla. Men då dom andra skulle åka så tänkte jag att, vad tusan, vi testar. Om inte annat så blir det en rolig dag. Så jag skickade in vår anmälan.

Sen började det strula. Den ena efter den andra föll bort så till slut var det plötsligt bara jag som skulle åka. Motivationen sjönk drastiskt och först tänkte jag lämna återbud och stanna hemma. Ångrade mig dock och bestämde att jag skulle åka iaf. Är ju bra träning om inte annat. Har tränat i ridhus en del och det har gått fint. Dock ska sägas att då har han ju blivit belönad. Frågan är, kommer han att tappa fokus och börja äta bajs när han gjort 5 moment och fortfarande inte fått nån belöning?

Igårkväll när jag skulle paka tävlingsväskan dyker nästa problem upp. När jag tar fram tävlingsboken inser jag att mitt medlemskort i brukshundklubben bara räcker till 101031. Hmm har jag inte nyss betalt den? Hittar inbetalningskortet, jo visst har jag betalt. Nytt för i år är att man själv ska skriva ut medlemsbevis vilket jag helt har missat. Har dessutom ingen skrivare och klockan är 22.15 Skickar ett meddelande till den ansvarige och får tillåtelse att komma utan beviset. Nice! Passar på att kolla vägbeskrivningen innan vi går och lägger oss.

Syiger upp, rastar hundarna, äter frukost och hoppar in i bilen. Dice får stanna hemma med Frida vilket inte uppskattas. När jag kommer runt till parkeringen står han på fönsterbrädan i vardagsrummet och kollar på oss. Startar bilem, hmm slut på bensin så det blir direkt iväg och tanka. Resan norrut går fint, lite trafik men jag känner mig oerhört trött. I Nordmaling svänger jcg av och fortsätter inåt landet. Tanken slår mig flera gånger, är det här verkligen rätt väg? Känner inte helt igen mig men samtidigt så åker jag inte till Vännäs så ofta så jag minns säkert inte hur det ser ut. Kör vidare och kommer till slut fram, till BJURHOLM! Hmm inte rätt, kollar kartan och inser att jag har 25 minuter på mig att köra de tre milen till Vännäs.

Blir rally på isvägarna till Vännäs där jag kör fel igen. Kör runt utan att hitta ridhuset. 8.40 ringer jag till slut till tävlingansvarige för att få hjälp. Då går det bra och jag kommer in med andan i halsen endast 5 minuter för sent. Lottning, drar startnummer 3/8. Hinner ut och rasta Phoenix lite snabbt innan vi ska in.

Platssittningen går bra, lugn och fin även om öronen ligger bakåtdragna. Han är inte helt bekväm. Full pott dock. Platsliggningen går bra, tydligen tyckte domaren att han la sig innan kommando. Håller inte med henne men okej, 9 poäng.

Hinner sen kolla lite innan det är vår tur. Phoenix är inte med mig under fria följet, dock gör han sin bästa sidledsförflyttning till vänster på länge. Han får 7 poäng. Sättande under gång är jag nöjd med, fick 9,5. Ingen kommentar så jag vet inte vad hon drog på. Inkallningen börjar fint, lite sent stå men annars bra. Vid nästa inkallning travar han bara... Bra läggande dock. 6,5 på grund av tempot och ställandet.

Rutan har strulat på slutet och även till viss del idag. Han hamnar för långt till vänster så jag får dirigera in honom i rutan. Hamnar lite långt fram istället så framtassarna hamnar utanför linjen. 6 poäng. Hoppapport som är hans paradnummer går inge vidare. Han snusar på apporten och tänker undvika att hoppa tillbaka så jag får ta ett dk. 7 poäng.

Metallapporten gillar han inte normalt och inte heller idag. Stannar, vill inte ta upp den. Får säga till typ 4 ggr innan han tar den så vi får en nolla:( Vittringen var jag nervös inför. Den har strulat en del men han tar rätt och kommer direkt med den. Får kommentaren lite lågt tempo och 7 poäng. Det tycker jag var snålt med tanke på kommentaren. Fjärren avslutningsvis som vi inte alls är klara med. Han är inte med i början, får ta två dk:n för att han ska sätta sig upp på första skitet. Sen tycker jag att han gö det bra. Flyttade betydligt mindre än han brukar göra. Fick 6 poäng på den.

Slutade på 217,5 poäng, tredje pris och andra placering.

Är dock jättenöjd med att han INTE åt nån bajs idag. Mindre nöjd med att han var så låg. Men nu ska vi ta tag i träningen och till våren SKA vi fixa första priset, om det så blir det sista jag gör:)

Rapporterna hemifrån sa att Dice inte var nöjd, han satt tydligen i soffan mesta tiden och grät. Stackars liten ville också följa med och tävla...

Idag har vi haft en utedag. Stack ut i skogen imorse med grabbarna. Det var kallt som tusan men solen sken så det var härligt iaf. Passade på att ta med kameran och knäppa lite kort. Svårt dock när man är ensam. Man ska helst ha med sig någon som kan kasta bollar eller liknande så man får fina actionbilder.

Efter turen i skogen åkte vi till ridhuset i Sörsvedje och tränade. Var tydligen lite ostädat där idag för alla hundarma var som tokiga i bajset. Phoenix lyssnade dock på Nej och lät bli att äta. Dice har, peppar peppar, inte visat nåt intresse för just hästbajs ännu men det fanns mycket annat som störde lilleman idag. Efter 4,5 timme utomhus så frös matte så hon trodde hon skulle dö så då packade vi in oss i bilen och åkte hem. Efter ett bad och lite käk har vi dock hunnit med en timmes kvällspromenad med så nu ligger pojkarna nöjda i soffan.

Här kommer lite bilder från dagen

I den temperatur som råder (egentligen är det vinden) så blir utomhusträningen kraftigt begränsad för pojkarna. Har bara gått promenader den sista veckan förut två korta pass med lydnad. Istället försöker vi träna litegrann inomhus på kvällarna. Rutinen är att den ena tränar med matte medan den andra ligger platsad i soffan och tittar på tills det är dags att byta plats. Idag tyckte dock Disse att han fick ligga alldeles för länge så han smög helt sonika ned och dök plötsligt bara upp bredvid Phoenix.

Normalt sett så ligger båda två snällt och väntar på sin tur så jag kunde inte låta bli att skratta åt honom där han kom. Testade att köra lite skiften sitt/ligg samt snurra som är Disses nyaste konst. Gick bra att träna båda samtidigt. Provade att säga fot samtidigt som jag tittade på den ena för att se om dom skulle hålla isär vem jag menade. Det var svårare, Disse var mest allert och ville vara med hela tiden. Gick tillslut ifrån honom medan han tuggade i sig godisen och då klev Phoenix in i fotpositionen. Sen uppfann pojkarna själva en ny träningsform där de turades om att sätta sig fot, få belöning och sen vänta medan matte flyttade sig till den andre. Såg riktigt roligt ut då dom höll på så jag kunde inte hålla mig från att ta fram kameran och filma dom. Blev ingen superkvalité och Dice blev skymd av Phoenix men kika på dom:) Inga kommandon utan på deras initiativ.

Satt och kikade på Disses träningsfilm ikväll och slogs av hur lite fritt följ vi fick med. Så jag tog kameran och filmade en snutt när vi övade lite i vardagsrummet. Mycket intressant att se. Upplever inte att han sitter långt fram när man håller på men det ser ut så på filmen. Måste kika på det nästa gång vi tränar. Vill inte lära in fel från början. Så här långt är väl det vi har kommit ännu. Har inte börjat med några  längre förflyttningar än utan vill att han ska förstå först. Men det går framåt så jag är nöjd:)

Här kommer filmen:

För Phoenix´s del så nöter vi på fjärren här hemma efter tips från Martha på Fagerlands Röda. Tycker att det ser bättre ut redan men det här kommer bli vinterns stora lydnadsmission för Phoenix. Nu jäklar ska vi få till det!

I övrigt ligger vi rätt lågt.  Har varit rätt kallt de sista dagarna så man vill inte lägga en hund passiv medan den andra ska köra. Så nu blir det mest promenader och inomhurträning. Var dock på bilprovningen i måndags och körde lite. Dice skulle bara springa runt och lukta så han fick gå tillbaka till bilen och Phoenix fick köra vittring och rutan framförallt. Ser fram emot lördag då det blir ridhusträning igen!

Helgen har vart väldigt lugn. Igår ägnades dagen åt att städa här hemma, fixa nya fototavlor samt umgås med vovvarna. Är riktigt nöjd med de nya tavlorna, dock lite besviken att det inte gick att förstora upp en svartvit huvudbild på Disse med. Har en på Phoenix som jag är riktigt nöjd med. Den har suttit på väggen i vardagsrummet och tanken har hela tiden varit att ha en på Dice bredvid. Tyvärr vill fuji inte förstora mina huvudbilder på Dice i svartvitt i det format jag vill ha:( Så nu fick jag tänka om. Tog mindre format på Dices bilder och flyttade Phoenix´s kort. Sen valde jag två nya att ha till vardagsrumsväggen istället. Är rätt roligt att byta lite:) Blev dock väldigt sugen på att möblera om igen. Skulle dock vilja ha en ny soffa först... Får se om jag får nåt infall ikväll kanske:)

Så här blev tavlorna:

Dom sitter ovanför datorn

Sitter bredvid varandra i hallen

Sitter bredvid varandra i vardagsrummet

Bilden på Phoenix som sitter i presentationen här på sidan sitter i badrummet.

På hyllan ovanför soffan tillsammans med ett valpkort på Phoenix

Har tagit flera promenader med pojkarna och har nu på allvar tagit tag i koppelträningen. Går ju oftast med dom lösa eftersom jag helst väljer skogen när vi är ute så jag har slarvat med den biten. Dom har fått gå lite som dom vill men jag vill inte att dom ska dra. Var för sig är det aldrig några problem men när man har haft båda två själv så slits det och dras åt alla håll. Dice har inte riktigt fattat grejen men igår beslöt jag mig för en ny taktik. Man får inte gå före matte, det gick så mycket bättre! Nu har dom gått hela helgen och det går riktigt skapligt. Visst man får påminna men det är stor skillnad. Nu gäller det bara att vara konsekvent med:)

Har försökt mig på lite lydnadsträning under promenaderna med. Funkar bra att lägga den ena medan den andra jobbar nu. Minns med ångest i våras... Varje gång man tränade Phoenix och Dice skulle ligga blev det kaos. Band man fast honom så tjöt han och skällde konstant och hade man han lös så klev han upp efter typ 15 sekunder och man fick börja om igen. Då kändes det omöjligt, men nu funkar det! En annan sak som har verkat hopplöst är Disses fria följ. Han har verkligen inte fattat grejen men nu, peppar peppar, så tror jag att poletten börjar trilla ned. Jag vill få till det ordentligt med honom så jag slipper börja om som jag gjorde med Phoenix såjag tänker inte stressa. Det här SKA blir BRA! Han är rolig att träna den killen, alltid pigg och glad och VILL så MKT:) Finns inget tråkigt i Disses värld inte.

Med Phoenix går det rätt bra. Fria följet är jag nöjd med, är bara stegförflyttningarna åt vänster som strular ibland. Sättandet under gång känns riktigt bra. Inkallningen helt okej. Rutan går fint i träning. Hoppapporten brukar inte vara nåt problem. Metallapporten gillar han inte men gör iaf momentet hyfsat. Vittringen blir säkrare och säkrare men sen har vi vårt STORA problem, nämligen fjärren. Vet inte hur jag ska få ordning på den. Står jag nära är det inga problem, då skiftar han bakåt men så fort jag lämnar honom så tappar han tekniken och då förflyttar han sig direkt säkert 50 cm på en serie.

Igårkväll när jag låg i sängen och funderade så trodde jag att jag hade kommit på det. Externbelöning bakom honom så att han får dragningen bakåt. Jippi, full av energi gick jag ut för att testa idag men det fungerade katastrofalt dåligt. Istället för att bara förflytta sig på grund av teknikproblem så klev han nu fram 2-3 steg/skifte... Åhhh, jag sliter mitt hår här. Hur ska jag få till det? Alla tips mottages med stor tacksamhet. Så här kan vi inte ha det... Vad gör man?

Gjorde en liten minnesfilm till Ullas familj om Casper. Finns att kika på om man är nyfiken:

I ett svagt ögonblick så kom jag och Monica som har Disses syster Busan på att vi skulle starta syskonen i lydnadsklass ett på specialen nästa år. Hehe, Dice har mycket långt kvar till en start, både vad gäller momenten men framförallt koncentrationsmässigt. Det behövs så lite innan han blir störd så hur jag ska få honom att fungera på tävling är ett problem. Men men problem är väl till för att lösas va?

Förra vintern tränade vi en del lydnad men under sommaren och hösten har fokus legat på spår och apportering så vi ligger lite efter i lydnadsträningen. Har tagit tag i det lite nu sen snön kom och han gör faktiskt framsteg. Det vi framförallt har kvar att jobba med är fria följet där vi mest gjort lite förflyttningar på stället ännu. Man ser tydligt att han inte har förstått positionen ännu. Ingångar är också ett oskrivet blad. Där blir det inte helt rätt ännu.

Måste ta tag i den här träningen på allvar nu och vintern är perfekt för det uppdraget. För att få ett utgångsläge så bestämde jag och Monica att vi skulle filma hundarna nu för att se vart vi stod och så att man skulle kunna följa träningens resultat framöver. Sagt och gjort, tog med Disse och Frida till bilprovningen där vi körde igenom det han kan. Bara att Frida stod bredvid och filmade var en rejäl störning. Tungapporten fick vara med bara för att visa hans lite komiska försök att få upp den . Det blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig för idag tog han upp den och bar på den. Det har han aldrig gjort innan.

Här kommer filmen, titta och njut:)

&hl=sv_SE&fs=1&">&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="500" height="304">

 En duns, sen är livet plötsligt förändrat. Så fort kan det gå ibland...

Phoenix och Dice har förlorat sin bästis. Vår älskade vän Casper är borta och det gör mig så otroligt ledsen. Ena sekunden sprang han glatt omkring, nästa sekund ligger han livlös på vägen påkörd av en bil. Var finns meningen med detta? Man kan aldrig nog värdera den tid man har tillsammans. Stanna upp, titta på den du älskar och njut, imorgon kan det vara för sent. Vem hade kunnat tro att Cappe skulle försvinna nu?

Casper var livsglädjen personifierad. Alltid glad, full av energi och med en enda önskan - Att få leva! Allt var roligt i Caspers värld. Leka, träna, busa, snusa, han tröttnade aldrig oavsett aktivitet. Det finns så otroligt många minnen runt Casper som jag alltid kommer bära med mig. Du var speciell pojken, sorgen är så stor ♥

Lider med dig Ulla och resten av familjen som nu måste fortsätta utan Casper. Säg bara till om det finns någonting jag kan hjälpa till med. Finns här för er!

Det är med anledning av detta som det varit tyst i bloggen på slutet. Ville ge familjen tid innan nyheten spreds här. Sen kändes det inte rätt att skriva om andra saker och inte nämna Casper heller.

♥ LP1 SE VCH Tuvalyckans Casper - Så älskad, så saknad ♥

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans

(författare okänd)