Idag var det dags för apporteringsträning tillsammans med Anna och Lira. Vi träffades i Ravesta och snackade ihop oss om hur vi skulle lägga upp träningen. Vi började med långa linjetag mot samma område som vi använde sist. Båda hundarna fick följa med och lägga ut dummysarna och sen backade vi. Jag började på ungefär det avstånd som strulade för Phoenix sist. Gick jättefint, bra fart och rakt ut. När han kom tillbaka backade vi ytterligare ca 20 meter och skickade igen. Hmm, gick inte alls. Stannade och frågade efter ca 15 meter. Tog tillbaka honom och Anna fick skicka Lira istället. Provade sedan att skicka igen från samma avstånd och nu fixade han det. Vet inte om det var längden som gjorde honom osäker eller om han var trött. Var ca 80-100 meter i motlut.

Sen körde vi lååånga markeringar i nedförbacke. Började med en enkel som han fixade rätt bra. Sen en dubbel. inte helt lätt att komma ihåg vart dom föll i det höga gräset. Phoenix gick för långt men började ringa, kom då för långt till höger så jag var rädd att han skulle få vind på den andra dummyn så jag blåste stopp. Han lyssnade fint och stannade, tog sidotecknet men låg för långt ut. Sen tabbade jag mig, blåste stopp igen och riktade om honom men då hade matte glömt var dummyn var så han kom fel trots att han lyssnade fint på mig. Kallade in och då började strulet. Han har sååå svårt att bryta ett jobb och komma in. Krävdes åtskilliga signaler innan jag fick in honom Så här efteråt så borde jag ha hämtat honom när han inte kom på första signalen istället för att tjata på honom och bli irriterad. Anna kastade om dubbeln och nu gjorde han det superfint! Snabbt in med båda dummysarna, inga problem att hitta:)

Sen körde vi linjetag med störning. Hade ett dolt område som vi sköt ett skott mot. Hundarna fick då hämta varsin dummy. Nästa omgång kastade vi en dummy vinkelrätt ut till vänster om linjen och skickade sedan på linjetag mot området. Den andra hunden fick sen gå på markeringen. Phoenix fick börja med markeringen och löste det fint. När det var hans tur att gå på linjetaget så vek han av mot markeringen och jag fick ta in honom. Vid omskicket var det dock inga problem. Fint ut och hämtade. Körde samma sak igen fast med störningen till höger. När Lira var på väg in med linjetaget kastade Anna en dummy bredvid henne. Phoenix fick sen gå förbi den dummyn för att hämta sin markering. Det gjorde han jättefint! På linjetaget strulade han igen, ville gå dit Annas störning varit. Fick ta in och skicka om, då fixade han det.

Avslutade med att en markering kastades mitt på linjen mot området. Först skulle de hämta markeringen för att sedan jobba över det området och ut till linjetaget. Markeringen var klockren men inte linjetaget. Han gick tillbaka till samma område som markeringen hamnat i. Fick skicka om igen och nu löste han det.

Disses tur. Han fick inleda med enkelmarkering till ett område. Fick två stycken och när han var på väg in med nummer två så smög Anna ut en ny dummy på samma område. Skickade på linjetag mot den och det fixade han jättebra! Sen fick han köra markeringar i ett område där han först måste passera ett terrängskifte innan han kom ut i rätt mark. Valde att kasta både till höger och till vänster. På de som gick till höger måste han passera ett omkullfallet träd och de som gick till vänster hamnade bakom en kulle så att han inte kunde se nedslaget. Så duktig var lillemannen! Inga som helst problem. Avslutade med en dubbel som han tog in utan problem. Markering är verkligen hans starka sida!

Sen la vi ut ett jättesök med totalt 20 dummys och 6 tennisbollar. Området sträckte sig över tre stycken fält, några diken och ett skogsområde. Vi hade samtliga hundar ute och varvade skicken. Det började fint, båda pojkarna jobbade fint. Men på slutet sket det sig totalt. Phoenix ville inte gå ut på yttersta fältet där de sista dummysarna låg utan låste sig i gamla områden. Jag gillar inte att gå in och styra i söket. Han stannade och frågade en massa och tempot blev uselt. Till slut fick jag trycka ut honom över diket till rätt område men antagligen var han trött nu och vittringarna var kluriga så han hittade inget. Stannade en massa igen, ville byta tillbaka till gamla områden och jag fick gå in igen. Blåste stopp och dirigerade, vilket inte är lätt då man inte vet vart dom ligger. Efter ett tag slutade han lyssna och jag blev arg. Usch, dumma jag, nu blev allt bara pannkaka. Inget funkade:( Jag arg och Phoenix ville inte vara med... Fick gå ut och hjälpa honom men inte ens det blev bra. Hur reparerar jag det här nu... ????

Söket är Disses svagaste sida och det vet jag om. Trots det så skickade jag ut honom en gång till och inte heller han hittar nåt. Blev som tur är inte lika irriterad på honom men övningen gick inte alls. Fick bryta utan att han hittade nåt.

När jag skriver om den här träningen inser jag dock att det inte gick så otroligt dåligt som det kändes när jag for hem. Fanns ju faktiskt en hel del bra detaljer med. Speciellt om jag tittar på Disses arbete. Var egentligen bara hans sista sökskick som strulade.

Blir mest upprörd över mig själv, varför blir jag så frustrerad när det inte går???

På hemvägen loggades sex cacher så då blev matte lite gladare. Ikväll ska vi ta det lugnt, blir en promenad om nån timme och sen ska vi mysa ned oss i soffan och slappa. Kanske matte tar tag i örontrimningen på Disse. Har ryckt ett halvt öra så det finns lite kvar att jobba med innan han ser anständig ut igen:)

Det här har varit en fullspäckad dag. Väckaren ringde vid halv åtta och Disse "ringde" lite tidigare. Han har lite svårt för att matte är ledig och kan sova längre än vanligt. Inte så att han är nödig och behöver gå ut, utan han vill bara att man ska vakna. När jag klivit upp lägger han sig lugnt tillrätta i sängen igen. Men så länge jag ligger kvar så är han orolig och kommer och slår på mig med tassen... Otaliga gånger jag trott att han måste ut. Klivit upp och insett att han inte alls är nödig:(

Vi inledde dagen med en promenad upp mot Skyttis där vi letade lite efter en cache, dock utan framgång. Fick ge upp och gå hem för frukost. Sen stuvade vi in oss i bilen och åkte för att träna apportering med Anna och Lira i Ravesta. Phoenix och Lira fick börja. Inledde med att lägga ut två områden med dummys för linjetag. Det här är ett kanonområde för att träna låååånga linjetag. Flera stora lägdor intill varandra. Synd att man inte kan vara här året om.

Körde sedan några korta markeringar innan vi testade linjetagen. Till första området fick dom jobba i motlut dit och nedförsbacke tillbaka. Jag sträckte Phoenix´s linje allt eftersom. Första två skicken gick fint men på tredje blev det för långt. Då stannar han flera gånger så att jag får trycka på honom. Dummyn kommer in men inte på det sätt jag vill. Därför valde jag att minska avståndet inför sista skicket. Då gick det mycket bättre.

Sen blev det långa markeringar. Vi ställde oss på varsin sida av fältet och kastade varannan markering. Phoenix jobbade kanon! Första två fick han springa i nedförslut ut i ett område med högt gräs. Det löste han fint. Sen bytte vi plats så nog satt han i det höga gräset och fick jobba uppför backen. Den spikade han så där avbröt jag:)

Avslutade med linjetag mot det andra området. Här hade vi kortare avstånd. Svårigheten här var att de måste passera ett brett och djupt dike som var fyllt med tät sly. Gick så där, han går genom och hittar dummyn men han är försiktig genom diket, väljer väg med omsorg och håller inte linjen rak.

Sen var det Disses tur. hade tänkt att börja med en klockanövning med dummys på varje timme men det gick inte alls. Dummysarna syntes knappt i det höga gräset och han gick helt fel. Fick avbryta den övningen. Sen fick han ta de långa markeringarna i motlut. Första gick super. På den andra hamnade han fel men lyssnade fint på mina signaler. Skickade honom sen på ett sök för att ta in den sista dummyn som låg i det ena linjetagsområde. Han sökte och sprang men hittade inte. I dom lägena får vi problem, så också idag. Efter många om och men kom dummyn in till slut. Tog sedan den långa markeringen i motlut och den löste han fint.

Avslutade med att han fick jobba på markeringar i samma område som Phoenix och Lira gjort linjetag, dvs genom slydiket. Gick fint! Så det blev en lyckad avslutning på träningen:)

Därefter for jag och tvättade bilen samt tog en tur till Barnens hus där en present inhandlades. Åkte hem och åt lite lunch. Sen for jag själv ut och letade lite skatter. Gick fint, hittade 3 stycken:) På den ena var jag ordentligt rädd. Fick klättra upp på ett räcke där de var ca 5 meter till marken, jag som är höjdrädd! Men det löste sig:) Mycket nöjd med mig själv då kan jag lova:)

Hämtade hundarna, tog en tur till Bergsjön där dom fick rasta sig och busa samtidigt som matte fixade dagens fjärde cache. På vägen tillbaka mot bilen halkade jag i mörkret längs stigen ned tillbaka till bilen. Föll och skrapade upp vänsterbenet rätt fint... Men det känns lugnt, var 10 ggr värre sist jag ramlade! Resten av kvällen ska vi bara slappa, imorn blir det nya äventyr.

Det här har varit en fullspäckad dag. Väckaren ringde vid halv åtta och Disse "ringde" lite tidigare. Han har lite svårt för att matte är ledig och kan sova längre än vanligt. Inte så att han är nödig och behöver gå ut, utan han vill bara att man ska vakna. När jag klivit upp lägger han sig lugnt tillrätta i sängen igen. Men så länge jag ligger kvar så är han orolig och kommer och slår på mig med tassen... Otaliga gånger jag trott att han måste ut. Klivit upp och insett att han inte alls är nödig:(

Vi inledde dagen med en promenad upp mot Skyttis där vi letade lite efter en cache, dock utan framgång. Fick ge upp och gå hem för frukost. Sen stuvade vi in oss i bilen och åkte för att träna apportering med Anna och Lira i Ravesta. Phoenix och Lira fick börja. Inledde med att lägga ut två områden med dummys för linjetag. Det här är ett kanonområde för att träna låååånga linjetag. Flera stora lägdor intill varandra. Synd att man inte kan vara här året om.

Körde sedan några korta markeringar innan vi testade linjetagen. Till första området fick dom jobba i motlut dit och nedförsbacke tillbaka. Jag sträckte Phoenix´s linje allt eftersom. Första två skicken gick fint men på tredje blev det för långt. Då stannar han flera gånger så att jag får trycka på honom. Dummyn kommer in men inte på det sätt jag vill. Därför valde jag att minska avståndet inför sista skicket. Då gick det mycket bättre.

Sen blev det långa markeringar. Vi ställde oss på varsin sida av fältet och kastade varannan markering. Phoenix jobbade kanon! Första två fick han springa i nedförslut ut i ett område med högt gräs. Det löste han fint. Sen bytte vi plats så nog satt han i det höga gräset och fick jobba uppför backen. Den spikade han så där avbröt jag:)

Avslutade med linjetag mot det andra området. Här hade vi kortare avstånd. Svårigheten här var att de måste passera ett brett och djupt dike som var fyllt med tät sly. Gick så där, han går genom och hittar dummyn men han är försiktig genom diket, väljer väg med omsorg och håller inte linjen rak.

Sen var det Disses tur. hade tänkt att börja med en klockanövning med dummys på varje timme men det gick inte alls. Dummysarna syntes knappt i det höga gräset och han gick helt fel. Fick avbryta den övningen. Sen fick han ta de långa markeringarna i motlut. Första gick super. På den andra hamnade han fel men lyssnade fint på mina signaler. Skickade honom sen på ett sök för att ta in den sista dummyn som låg i det ena linjetagsområde. Han sökte och sprang men hittade inte. I dom lägena får vi problem, så också idag. Efter många om och men kom dummyn in till slut. Tog sedan den långa markeringen i motlut och den löste han fint.

Avslutade med att han fick jobba på markeringar i samma område som Phoenix och Lira gjort linjetag, dvs genom slydiket. Gick fint! Så det blev en lyckad avslutning på träningen:)

Därefter for jag och tvättade bilen samt tog en tur till Barnens hus där en present inhandlades. Åkte hem och åt lite lunch. Sen for jag själv ut och letade lite skatter. Gick fint, hittade 3 stycken:) På den ena var jag ordentligt rädd. Fick klättra upp på ett räcke där de var ca 5 meter till marken, jag som är höjdrädd! Men det löste sig:) Mycket nöjd med mig själv då kan jag lova:)

Hämtade hundarna, tog en tur till Bergsjön där dom fick rasta sig och busa samtidigt som matte fixade dagens fjärde cache. På vägen tillbaka mot bilen halkade jag i mörkret längs stigen ned tillbaka till bilen. Föll och skrapade upp vänsterbenet rätt fint... Men det känns lugnt, var 10 ggr värre sist jag ramlade! Resten av kvällen ska vi bara slappa, imorn blir det nya äventyr.

Idag på eftermiddagspromenaden kände jag att det var dags att gå lite nya vägar. Har traskat runt på samma ställen nu sista veckorna och börjar bli less på det. Funderade på vart man skulle ta vägen och kom på att det var länge sen vi gick bort mot Järvedsskogarna. Gick en del där när Ulla och Peter bodde där och det finns en hel del fina promenadvägar där. Tog bilen till Sörliden och gick upp i skogen där. Insåg dock inte innan vilken känslosam tur det skulle bli.

Jag har inte varit i dom här områdena mer än en gång sedan Casper dog och det var snart ett år sedan. Nu kom det massor av minnen medan man passerade olika platser. Typ, här tränade vi när dom var valpar, här brukade Cappe och Disse bada, här gjorde vi övningen med linjetag som blev helt knasig, här band vi upp dom medan vi tränade och Disse och Casper sjöng ikapp, här fick man passa så dom inte badade i gyttja... Det sved i hjärtat kan jag lova :(

Men allra värst var i slutet av turen. Kom nedför stigen och ser då vår "fotosten". Phoenix  har en förkärlek till att hoppa upp på höga stenar eftersom jag belönat det tidigare och nu for han upp på fotostenen. Tårarna brände, så otroligt tomt det såg ut:( Kan bara konstatera att saknade fortfarande är stor!

Det är så här det ska se ut! Dice, Phoenix, Casper och Easy <3

Idag hade vi stämt träff med Berit och Mini efter jobbet så jag for direkt hem och bytte om och hämtade hundarna när jag slutade. For upp till Torpet där Berit väntade. Vi gick en promenad och hjälp vilket bus det blev på slutet. Det är så roligt att se vilken skillnad dom gör på individer även hundarna. Phoenix och Mini är jämngamla och har träffats av och till under hela sitt liv och dom kommer så himla bra överens. Dom kan busa och leka men även lämna varandra ifred för att gå omkring och lukta och kissa. Aldrig nåt gruff.

Men Disse får inte vara med. Så fort han försöker busa med Mini så blir hon arg på honom. Hon jagar iväg honom och han gallskriker stundtals när hon blir hårdhänt. Sen vänder han direkt och vill vara med igen. Dock kan man se att han har mognat en hel del sen i vintras. Nu lyssnar han på Mini och håller sig på respektfullt avstånd om inte Phoenix underhåller framdelen på Mini. Då kan han inte hålla sig längre utan måste fram och lukta henne i baken.

Mini fick igång herr Phoenix ordentligt idag. Oj så dom busade ett tag. Phoenix var mycket sugen på lite mys och hade ett himla sjå att försöka komma runt så han kunde komma från rätt håll. Mini hade inga problem med att han var uppe med tassarna på hennes rygg men så fort Disse kom för nära så jagade hon iväg honom. Behöver jag tillägga att han var olycklig?

Efter promenaden tränade vi en platsliggning med Disse och Mini och båda två låg fint hela tiden. Phoenix fick köra en vittring efteråt och han plockade rätt pinne:) Resten av kvällen blir lugn, ska tvätta, skriva omdömen och kolla lite på Robinson. Får se vad vi hittar på imorgon.

Fick PM till tävlingen igår. Nervöst... Nej nu får det vara nog. Inlägg i bloggen två dagar i rad, det kan inte vara hälsosamt... ;)

Har fått klagomål på att bloggen inte uppdateras tillräckligt frekvent. Trodde inte det var nån som läste den och jag har dåligt med skrivinspiration så det har helt enkelt inte blivit av att skriva. Men jag ska göra ett försök iaf:)

Har ju anmält båda pojkarna till lydnadstävling första helgen i november så nu har vi tagit upp lydnadsträningen igen. Kan säga att det märks att vi har hållit på med annat i sommar. Phoenix har haft fria följet som sitt starka kort men nu har jaktfoten tagit över. Han har svårt att hålla kontakten och tappar lite i position och det härleder jag till att vi mest fokuserat på jakten i sommar där han inte behöver ha samma fokus och inte ska ha ögonkontakt. Men i och med att det varit ett bra moment för oss så tror jag att vi kommer att få till det igen.

Om vi tittar igenom de olika momenten så ser det ut som följande:

Sittande i grupp: Det tror jag att han kommer fixa bra. Det problem som kan uppstå är att han skulle kunna lägga sig ned. Det gjorde han i början när vi tränade det momentet men det var länge sen han gjorde det.

Platsliggning: Borde fungera bra. Orosmomentet är främst nedläggandet. Vi har inte tränat så mycket på att folk lägger hundarna i olika ordning så han skulle kunna lägga sig på nån annans kommando. Inte heller van vid att ligga med störning men det tror jag att han fixar.

Fritt följ: Får jag upp kontakten igen innan tävlingen så bör det gå bra. Hans svaghet här är stegförflyttningarna åt vänster.

Dumrutan: Kan gå jättebra men även misslyckas. Han har haft en tendens att välja sitt både på stanna och sittkommandot så nu har vi tränat på stanna en massa under promenaderna vilket resulterat i att han står kanonfint, både på stanna och sitt:)

Inkallning: Han kan momentet, avdrag på tempo brukar det bli.

Rutan: Konskicket brukar gå fint, lite lågt tempo ibland. Ser han rutan kommer den att gå fint, men ibland ser han inte konerna och då vet han inte vart han ska gå.

Dirigeringsapport: Blir lite för ivrig ibland och kan då glömma bort konan. Tar han konan så kan det gå kanon, men han kan även välja fel håll. Tecknen är inte helt befästa ännu.

Hoppapport: Mycket roligt moment tycker Phoenix, dock inte lika roligt nu när det blir med metallapport. Den tycker han inte om. Men han brukar inte göra fel på hoppet. Tveksamt gripande är att vänta.

Vittring: Osäkert moment. Kan gå kanon men kan gå totalt fel med. Blir spännande att se:)

Fjärrdirigeringen: Vårt sämsta moment. Har fel teknik och han tycker inte att det är roligt. Förhoppningen är att undvika en nolla.

Det är Phoenix´s status:) Jag tror inte att vi kommer ta ett första pris. Vi startar för att kolla av var vi står i träningen och för att jag är sugen på att testa eliten innan regelrevideringen.

Disse då? Jo han kan sina moment bra. Det jag är osäker på hos honom är platsliggningen så det ska tränas massor nu inför tävlingen. Ligger han platsen så tror jag att han fixar ett första pris. Sen är det en hund och inte vilken hund som helst utan min Disse. Med honom vet man aldrig hur det går. Han kan gå som en gud men han kan lika gärna vara helt ofokuserad. Blir en spännande tävling:)

I söndags var vi till Kramfors för ny tävling i rallylydnad. Samling i Undrom vid 9.00 Roligt att se flera kända ansikten från förra tävlingen. Mycket tollare idag med. Mina två, Iren hade sina två och Kristina hade en. Tror vi var i majoritet igen och det är ju inte så vanligt. Banvandring, banan för nybörjarklass var utmanande eftersom att man skulle genomföra flera moment i långsamt tempo. Vi hade sent startnummer så det blev en lång vöntan.

Till slut var det min och Disses tur. Han var lite ofokuserad och nosade på en av konerna i spiralen. Dessutom var han tydligen störd av det långsamma tempot och hade stannat upp en aning i spiralen så den övningen gav oss 11 poängs avdrag. När vi var i mål kändes det helt okej. Känslan var att vi borde ha fixat godkända poäng.

Nu var det fokus på Phoenix. Lagom bana så här första gången i nybörjarklass. Orosmomenten innan var snurren (ibland vänder han tillbaka istället för att snurra), hoppet (inte van vid att hindret inte är täckt) och 8:ans frestelse som vi inte provat tidigare. Phoenix var lite disträ i starten och satt och sov vid skylt två men sen vaknade han till och jobbade fint. Kände mig jättenöjd med honom!

Vid prisutdelningen så visade det sig att Disse fixat sin första titel. RLD N efter att han fått sitt tredje godkända resultat. Jätteroligt! Phoenix var så nära att bli direktuppflyttad till nästa klass. 1 ynkligt poängavdrag och klassvint. Det kan man inte vara missnöjd med.

Lunchpaus och sen en lång väntan. Valde att stryka Disse så vi inte hade nåt att tävla om. Phoenix nästa bana var svårare än den första. Här var det en lång sträcka med springtempo och 270 graders svängen åt vänster var den som oroade mig mest. Inte lika fokuserad kille nu men det räckte ändå till klassvinst på 95 poäng. Blev en väldigt lyckad dag!

Ännu bättre blev det när vi sen var och kikade på en bil som jag var intresserad av. Bilen kändes bra så det blev köp och nu har jag en Saab 9-3:)