Vintern har tagit greppet om Örnsköldsvik. Tror att det var snöat varenda dag på slutet. Jag tycker att det räckte med snö för länge sen men det tycker uppenbarligen inte Kung Bore. Funderar mer och mer på om jag inte borde flytta söderut i alla fall. Är ingen vintermänniska. Vill gärna ha snö, men det räcker om det är snö i december, sen kan det töa bort igen. Idag har det snöat och blåst hela dagen så känslan när man går ut är att det vräker ned kopiösa mängder trots att det egentligen inte kommer så mycket. Men att bara bryta upp, lämna allt som är känt, kliva av ett fast jobb och flytta är inte helt enkelt. Kanske kommer modet nån gång, annars får jag gilla läget med vintern. Sen kommer man till frågan om vart man ska flytta. Det ska vara ett ställe med kort vinter, bra träningsmarker och framför allt träningskompisar. Det saknar jag för tillfället.

Nu har vi börjat komma igång med träningen ordentligt. Vi har framför allt jobbat med spårträningen. Vi inledde med ett totalt misslyckat pass. Ingenting fungerade och känslan var att vi gick mer tillbaka än framåt i vår utveckling. Där och då var jag mest sugen på att lägga ned allt och fortsätta vårt träningsuppehåll. Men bra peppning av mina facebookvänner gjorde att jag tog nya tag. Då plötsligt hände nåt! Från att ingen av hundarna förstod nåt till att båda två gick som dammsugare i sina spår, plockade sina apporter och imponerade stort på matte. Testade igen dagen efter och det gick lika bra! Nu är vi på G igen och bara snön slutar falla så ska vi fortsätta träningen:)

Idag när det äntligen var helg och man kunde vara utomhus i dagsljus så tränade vi lite rallylydnad och apportering ute på parkeringen. Med Phoenix började jag med att träna högerposition i rallyn. Han börjar fatta det hela nu och vi jobbade med 90 graders vändningar på stället samt lite övningar på höger sida. Sen tränade vi backa vid sidan och nu fattade han äntligen vad jag ville. Vi tränade intill garageväggen och det funkade kanon. Det ska vi fortsätta med! Disse fick också träna högerhandling, han har inte kommit lika långt men han skötte sig fint. Bara att jobba vidare för jag har anmält båda två till rallytävling i januari.

Sen körde vi dirigering. Disse fick börja med linjetag och sedan köra höger/vänsterdirigering. Han skötte sig mycket bra. Ingen tvekan om åt vilket håll han skulle och full fart. Phoenix fick inleda med samma upplägg som Disse. Sen körde jag bakåt ut-kommando med störning. La ut bakom honom, ställde mig ca 20 meter framför honom och kastade en markering som landade mellan mig och Phoenix. Skickade ut, han var tveksam i vändningen men så fort han vänt runt så var det full fart. Körde likadant igen med skillnaden att störningen kastades så att den landade rakt ut till vänster om honom. Samma nu, lite tveksam runt men sen full fart.

Avslutade med att prova samma med Disse. Första gången störningen var kastad mellan honom och mig så satt han som en staty på ut-kommandot och visste inte vad han skulle göra. Gick lite närmare honom och skickade om, då förstod han. Gjorde om övningen en gång till efteråt och då satt den perfekt :)

Imorn blir det ett pass tillsammans med Marie och Hero om vädret tillåter. Nu är vi på gång :)

Ja sen första gången vi spårade i vinter så har vi hunnit med tre pass till. Tror dock jag börjar bli lite senil för jag kan inte alls komma ihåg hur och var vi genomförde det första av dessa tre... Igår tog jag dock med mig Phoenix, Disse och lilla Diva. Vi började med en skogspromenad. Var perfekt för någon hade kört bil på vår lilla skogsväg så det var perfekta spår att gå i. Man slapp pulsa omkring i djupsnön:) Jag gillar verkligen inte den biten med vintern. Är så drygt att gå när fötterna inte får riktigt fäste i marken, men nu gick det kanon. Är så roligt att titta på Diva och Disse. Diva anser att Disse är något av det häftigaste man kan skåda och vill såå gärna leka med honom. Han däremot behandlar henne som luft men det bekymrar henne inte. Disse springer ju omkring rätt mycket när han är ute och Diva springer då som en galning efter honom och tror att han leker med henne. Lite jobbigt blev det då Disse avvek från stigen, då försvann liten chihuahua i drivorna:)

Efter promenaden åkte vi till bilprovningen där jag la varsitt kort spår åt grabbarna. Den här gången var Disse helt med på noterna. Han spårade fint, tappade några gånger men fortsatte sen spåra vidare. Han gick dessutom med låg nos:) Phoenix var struligare idag. Han hade jättesvårt i vinklarna och tappade dessutom några gånger på sträckorna och då blev han väldigt frustrerad och pep en massa. Något jag inte alls känner igen i hans träning.

Direkt efteråt åkte vi vidare till en stor parkering. Disse fick ett spår med lite fler svårigheter. Han löste det faktiskt riktigt fint. Det var svårt att vinkla för alldeles bredvid hade folk fortsatt rakt fram och han var väldigt övertygad om att det var den vägen han skulle. Phoenix tyckte att det var jättesvårt, vet inte om jag gjorde det för svårt för honom. Måste fundera lite på hur vi ska göra. Kom på att Diva också kunde få försöka så jag la två jättekorta små spår åt henne med. Åhh vad roligt hon tyckte att det var!

Tog ett nytt pass med alla tre idag. Höll till uppe vid sjukhuset vilket inte var det bästa stället med facit i hand. tyvärr promenerade vi dit så det var inte bara att byta område. Problemet var att det var dåligt skottat på de flesta ställena och där det var skottat var det massor av spår redan. Provade båda varianterna och summan av detta blev, I djupare snö hade inte nån av hundarna något problem. På de skottade partierna med mycket fotspår tyckte båda att det var svårt. Det var jättesvårt att hålla sig till mitt spår, båda blev yviga och ville lika gärna vika av på annat. Phoenix blev återigen frustrerad och pipig. När han tappar börjar han pipa och sätter sig fot, letar inte själv efter spåret... Måste kolla med min "spårmentor" hur jag ska tänka...

Kul är det dock! Tror vi kommer få jättemycket nytta av detta sen till sommaren, bara jag får kläm på tekniken :) Imorgon tar vi nya tag, tror jag i alla fall...

Hela hösten har gått trögt, har befunnit mig i något slags vakum utan inspiration och ork att hitta på något. På träningsfronten har vi legat väldigt lågt då jag inte alls känt för att träna samt att det varit en del annat strul. Nu ska jag dock försöka ta tag i allt igen. Grabbarna är ju vana att få jobba mycket och behöver få komma igång igen. Tror inte att dom har mått dåligt av en paus men den kanske inte ska vara hur lång som helst. Igår satt jag dessutom och pratade med Malin på Facebook och hon tände mitt träningssug. Tack för det!

Vi kom att prata om spårträning och hårda spår, något som jag inte jobbat med förut. Men båda pojkarna älskar att spåra och spårträning är lätt att köra ensam då vi för tillfället mest tränar på egen hand. Så idag tog jag med mig båda två och promenerade upp till Skyttis. La ut varsitt kort spår, ca 30 meter med en vinkel. Phoenix fick börja och han tyckte att det var lite märkligt när matte gick så nära honom. Det gick rätt vingligt och jag insåg att han höjer upp huvudet rätt ofta när han spårar. Men han tog sig till slutet och blev jätteglad när han fick sin belöning.

Sen var det Disses tur. Han spårar med nosen i backen på ett bättre sätt och klarade sitt spår fint. Var bara vid slutet som han fick problem. Men till slut så fixade han det:) Inspirerad som jag var så tänkte jag att jag lägger ut två spår till innan vi går hem. Dessa blev lite längre och hade två vinklar. Disse fick börja den här gången men nu gick det inte alls bra. Han klev av spåret flera gånger och blev superosäker när jag skulle sätta tillbaka honom och tillslut ville han inte alls ta spårkommandot. Försökte på ett nytt ställe men plötsligt så förstod han inte alls vad jag ville... Han är väldigt känslig Disse och han förstod inte det här nya sättet att jobba. Då blir han osäker på vad jag vill och då gör han ingenting alls. Måste tänka om med honom till nästa gång tror jag.

För Phoenix blev det tvärtom. Nu gick han som en liten dammsugare i sitt spår och löste det jättebra. Stolt matte och supernöjd kille när han fick springa iväg med en pipapa efter spåret. Disse var lika glad han och gav sig med liv och lust in i leken. Matte hade dock velat att han skulle få lyckas men så blev det inte idag. Förhoppningsvis så sitter spårkommandot vid nästa tillfälle. Vet ju att han kan det i grund och botten.

I övrigt så rullar livet på i ungefär samma hjulspår som annars. Mycket att göra på jobbet för tillfället då allt ska slutföras inför betygssättningen, betygen ska sättas och motiveras och skriftliga omdömen ska skrivas till samtliga elever jag undervisar vilket innebär ca 200 stycken. Det tar sin lilla tid.. Snön har kommit, positivt i det avseendet att det blir ljusare och renare ute men allvarligt negativt om man ser till framkomligheten i skogen. Än så länge kan man traska "off road" utan problem men det ryktas om större snöfall på ingång. Håll tummarna att vi slipper!

Jobbet med Tollaren känns jätteskoj! I början hade jag panik, ingenting fungerade och jag fick ångest bara av att starta datorn. Var övertygad om att jag inte skulle fixa det. Nu är känslan helt annorlunda. Nu längtar jag tills det är dags att börja med nästa nummer. Det är riktigt skoj att sitta och fundera på hur man ska göra. Enda nackdelen är att det inte är så roligt att läsa tidningen när den väl kommer. Det är superskoj när den ligger i hallen och väntar på en men det roliga är att se hur den faktiskt ser ut i tryckt format. Läst artiklarna har jag ju redan gjort :P Hör gärna av er om ni har tips på saker ni vill läsa om i Tollaren. Vi tar tacksamt emot idéer!

Insåg just när jag sitter och funderar att vi faktiskt tränat lite i höst trots allt. Har hållt på inomhus en del med att träna högerhandling till rallylydnaden. I januari får vi ju för första gången möjlighet att tävla avancerad klass på närmare avstånd än dom 40 mil som varit hittills. Då måste vi ju prestera;) Men högersidan är inte lätt. Phoenix har kommit längre än Disse men vi har långt kvar innan det känns säkert. Andra svåra moment är backa vid sidan. Disse är rädd att bli trampad på och Phoenix sätter ned rumpan efter varje steg så det måste vi jobba mycket med. Stå framför och backa är inte heller lätt. Där går Disse bättre, Phoenix tycker att man ska sätta sig, både när man kommer in i fronposition och när man backat klart... I januari ska vi kunna, så det så!

Ifjol så var det en del snö, se nedan...