Idag var det dags för lite träning tillsammans med Anna och Lira. Vi åkte upp till Ytter Rötjärn och först ut var Phoenix och Lira medan lilleman fick vänta. Min plan för dagen var att köra vatten med Phoenix. Började med att lägga ut ett linjetag bort från vattnet. Sen ställde vi upp och Anna kastade en dubbelmarkering på vatten åt honom. För att hämta den måste han först springa ca 25 meter över mycket blöt myrmark där hundarna ibland sjunker igenom. Ifjol vägrade Phoenix gå över där utan sprang konsekvent runt så jag var lite smått oroad för hur han skulle göra nu. Men inte skulle jag ha tvivlat, full fart över blötområdet och fint i vattnet. Hämtade den först kastade först och kom in med den. Skickade igen och lika fint ut igen och kom in med nummer två. Ska jag gnälla på nåt så är det farten in. Där har han svårt att springa.

Satte honom och Anna kastade en enkel i vattnet. Sen vände vi om och jag skickade honom på linjetaget. Inga problem, hittade direkt och kom in med den. Vände tillbaka mot vattnet och skickade honom på linjetag. Fint tempo över myren, fint i vattnet och rätt på. Mycket nöjd matte!

Innan vi gick vidare la vi ut två fåglar. Gick iväg och vände upp efter ca 40 meter och skickade. Phoenix hade bra minnesbild av dom och gick rakt på. Dock seeegt upptag.

Vi ställde sedan upp vid myrkanten. Anna kastade en enkelmarkering ut på en flytö och jag skickade. Han valde landvägen så jag tog in honom och skickade om och då gick han fint över vattnet. Framme vid ön blev han osäker och ville gå upp på en annan ö men lyssnade på mitt tecken och kom rätt. Direkt vattenvägen tillbaka! Medan han simmade in kastade Anna ut en ny dummy till samma ställe och jag skickade honom på linjetag mot den. Gick superbra!

Vi fortsatte bort till nästa myr. Där la vi ut ett sök där vi gömde fåglarna ordentligt. Phoenix fick sedan titta på medan Lira hämtade alla fåglar utom en. Den sista fick han hämta. Den låg uppe i ett träd så han fick jobba lite innan han lokaliserade vart den var. Snabbare upptag skulle önskas även här. Han tog den snabbt ur trädet men var tvungen att kolla på den när den kom ned på backen.

Sen fick Phoenix ligga passiv medan Lira jobbade och det skötte han bra. Avslutade honom med att Anna la ut en ny dummy på flytön och jag skickade ut honom. Lite tvekan innan han gick i men sen rakt och fint till ön. Dessutom sprang han med den in trots att han var blöt:) Så roligt att se.

Disses tur sen. Vi jobbade vidare med fågel på honom. Först hans vanliga fågelövning som funkar så bra med honom. Testade sen markering med fågel men då gick det direkt sämre. Vi får jobba vidare med viltbiten. Vill ju kunna starta honom så småningom.

Innan vi for hem fick Lira och Phoenix varsitt släpspår med kanin. Phoenix spårade fint. Anna stod kvar vid kaninen för att se hur han reagerar när han kommer fram. Han slängde en blick på kaninen, fortsatte förbi den och förbi Anna. Insåg att spåret tog slut, vände då tillbaka och tog kaninen. Inga problem att lämna den till matte heller.

Sammanfattningsvis så jobbade han superfint idag. Så nöjd med honom:) Väldigt busig pojke idag, vet inte vad som tog åt honom. Fotgåendet var hemskt men det struntar jag i. Känslan i kroppen efteråt var kanon! Nu hoppas jag att det blir nåt mer B-prov i år. Sen blir det tjp i Piteå i höst:)

Upp tidigt även denna dag, den här gången för att städa ur stugan. Vi skulle lämna nycklarna till stugan redan kl 10 vilket innebar att vi fick göra klart innan utställningarna började. Tre städare löste dock uppgiften och vi hann precis ned till starten klockan 9. Jag hann dock inse att jag glömt utställningskoppel hemma och i stressen att inte hinna i tid så valde jag att stryka Disse. Phoenix hade jag inte anmält då han bara skulle starta nkl på jakten så då såg jag ingen mening med utställningen. Nu ångrade jag mig. Med pris i Ökl hade han ju fått vara med och konkurrera om Tollarmästartiteln. Tror inte att vi hade nåt så högt upp men det hade vart skoj! Men men så är det, bara att gilla läget.

Vi åkte ned och kikade i alla fall. I ökl där Disse skulle ha gått ville domaren ha kraftiga maskulina hundar så mitt lilltroll hade nog inte haft så mycket att hämta där iaf. Men Phoenix´s kullbror Perry lekte med konkurrenterna och travade in som vinnare! Stort grattis till snygge brorsan och Gunilla!

Nästa att heja på var Liselott och Spex som gick i championklass. Tyvärr var inte Spex domarens typ så han åkte ut direkt utan HP. Han sprang dock fint och visade sig snyggt inne i ringen.

Sen blev det lång väntan till finalerna. Tråkigt nog började regnet falla strax innan finalerna drog igång men det gick det med. Perry blev BIM i Ökl och 3:a i Bhkl. Jättegrattis! Spex blev snyggare av regnet så nu plockades han fram långt fram när kampen om Tollarmästartiteln drog igång. Det räckte totalt till en hedrande 11:e plats.

Tollarmästartiteln gick slutligen till Mariette och Twist, Agrosofens Calypso vilket kändes roligt för dom stod för ett mycket snyggt jobb i jaktrutan tidigare på dagen.

 Tollarmästare Tollarmästare 2011 Agrosofens Calypso!

Efter finalerna var det bara att krama om alla och sätta sig i bilen för 55 mils resa hemöver. En fantastiskt rolig Special! Så glad att jag åkte och så stolt över Phoenix´s insats. Nu ska vi träna vidare så att vi känner oss mer redo nästa år på Öland:)

Lite blandade bilder:

Så var den här, den tredje dagen som jag varit nervös för sedan i torsdags. Eller egentligen mycket längre än så men nervositeten ökade markant i styrka i torsdags när det blev klart att det inte var nybörjarklass vi skulle starta i utan öppenklass. Jag är alldeles för tävlingsinriktad och har en stor dos prestationsångest inom mig. Har ofta funderat på om nivån på prov och tävlingar är  lägre här uppe i norr än vad den är söderut. I så fall kanske jag och Phoenix inte alls kan det vi tror oss kunna... Att starta på tollarspecialen innebär därför en prövning.

Jag har inga problem med en nolla för egen del eftersom jag vet att vi inte är tränade för öppenklass men det som gör mig så himla nervös är tanken på allt folk runt omkring. Tänk om folk gick omkring med en bild av att vi är bättre än vi är? Vill inte skämma ut mig... Var dessutom rädd för att göra dom som tror på oss besvikna!

Klev upp en timme tidigare än dagen innan och klockan sju hämtade jag upp Liselott som skulle åka med oss ut till provrutorna. Eftersom jag inte var anmäld till ökl från början så visste jag inte vilket startnummer vi skulle få. På samlingen fick jag dock svar. Vi skulle gå ut sist av 11 ekipage i C-rutan. Det skulle bli en låååång väntan med andra ord.

Liselott frågade lite försynt om jag kunde tänka mig att kika lite i D-rutan på förmiddagen eftersom det fanns många ekipage i den rutan som hon var nyfiken på. Inga problem för min del. Jag hade också fler jag ville se i den rutan och det skulle dessutom vara intressant att se hur den rutan var upplagd. Vi åkte därför till D-rutan där vi satte oss i regnet. I den rutan var det 5 nybörjarhundar först innan öppenklassen startade.

Sen gick han igenom öppenklass. Den här rutan skilde sig en del från C-rutan. Istället för två dubbelmarkeringar på vatten var det här en dubbel följt av en vattendirigering samt en enkel på vatten. Kändes som att den här rutan skulle passa Phoenix bättre eftersom det inte alls var lika blött här. Men nu var vi placerade i den andra så det skulle jag aldrig få veta.

Vi fick se många duktiga ekipage och det skulle visa sig att vattendirigeringen fällde många av dom startande. Dagens uppvisning stod Mariette och Twist för . Wow, är allt jag kan säga. Vilken dirigering!!!!

Ju längre dagen gick desto nervösare blev jag. Kan inte annat än rikta ett stort TACK till Liselott som stod för support och stöttning hela dagen. Efter många timmar ringde Ingrid till Liselott och undrade vart vi var. Nu var det nämligen bara tre ekipage kvar före oss så vi åkte vidare till C-rutan. På vägen dit blev det riktigt jobbigt och jag tackar dig igen Liselott! Du var en klippa:)

Rastade Phoenix när vi kom fram och gick sedan ned till hundstoppet för att kika lite på hundarna före mig. När dom är färdiga och väntar på sin kritik hämtar jag Phoenix. Jobbigt jobbigt att stå och vänta. Hur skulle detta gå??? Phoenix var lugnet själv som vanligt. Inget att hetsa upp sig för matte. Till slut kallades vi fram och vi gick bort för att möta domaren. Kunde inte kolla på publiken utan fokuserade på vart jag satt fötterna.

Hälsade på domaren och sen var det dags. Vi inledde med ansmygning bakom skytten ned till gömslet. Som vanligt inga problem, det är en av Phoenix´s styrkor. I gömslet var det superblött. Kunde inte sätta mig närmast nätet för där var det bara vatten. Inledde tollingen med ett kast rakt ut åt vänster. Phoenix trippade ut, jätteäckligt och jätteblött sa han! Hmm tänkte jag, måste göra nåt så vid nästa kast valde jag att kasta lite snett ut åt vänster där det var torrare. Då gick det bättre.

Efter tollingen fick vi gå ut på vänster sida av gömslet. Skott sköts och en markering kastades från båt och landade bakom en liten flytö. Båten roddes vidare och vi inväntade ett nytt skott och den här gången föll anden på helt öppet vatten. Var lite osäker på hur Phoenix skulle reagera på all lera i vattnet men han gick i utan att tveka och hämtade raskt in första fågeln. Lämnade i hand. Sen gick han ut på nummer två och han såg lite osäker ut. Tittar sig omkring och kommer fram en bit till vänster om ön. Fågeln har nu flutit runt ön så den ligger bakom ön sett från Phoenix så han kan inte se den. Han vänder dock upp mot ön och jag bestämmer mig för att stötta honom och säger ja.

Det skulle jag inte ha gjort för då vänder han 180 grader och börjar simma bort från ön.  Nej hör jag domaren säga bakom mig. Som tur är så lyssnar han på min signal och vänder rätt vid handtecknet. När han kommer fram till ön klättrar han upp på den och blir stående där uppe. Jag blåser närsökssignal (tror jag iaf) och han ser anden som ligger alldeles bredvid ön. Han går i och får med sig anden hem.

Därefter är det sök och Phoenix gör ett kanonjobb. Det går inte fort, snarare långsamt speciellt där det är som blötast men han använder näsan fint och hittar snabbt vilten. Första går trögt att få in men sen kommer han igång. Mycket nöjd med att han orkar hela vägen och att han inte tvekar inför att hämta de som ligger i vattnet:)

Tillbaka till gömslet och mer tolling. Den fungerar ungefär likvärdigt som förra omgången men det känns bra att han inte bryr sig om fåglarna som ligger i gömslet sedan de första vattenmarkeringarna. Nu får vi en ny dubbel på vatten. Vi sitter på högra sidan om gömslet den här gången och båda faller på blankvatten. Phoenix tvekar inte att gå i men ser rätt rolig ut. Han simmar mittemellan änderna och huvudet far fram och tillbaka. Vilken ska jag välja??? Slutligen tar han den som ligger mest till vänster och den kommer fint in.

Rätar upp honom mot den högra som nu hunnit flyta iväg en bit och skickar honnom med Över. Han går iväg men inte rakt ut som jag tänkt utan han viker av till höger och tar sig landvägen ut på udden. Det innebär att han tar sig nästan ända ut till fågeln men han får inte vittring på den och jag får styr honom. Krävs ett par kommandon innan han går i men då hittar han den och kommer in med den. Han tar samma väg tillbaka vilket innebär en lång transport. Sååå näjd med att han inte skakade sig.

Avslutningsvis linjetag mot skogen och det var en gås som låg ute. Phoenix går jättebra på linjen och hittar direkt gåsen. Hjälp säger Phoenix och hoppar baklänges när han nosar på den. Fan tänker jag, hur ska jag nu få honom att ta den om han är rädd för den?? Blåser inkallningssignal och kommenderar apport. Tveksamt tar han gåsen i vingen och drar den mot mig. Stannar släpper och tar om. Nu i ett fint grepp och han bär den hela vägen in. Sååå stolt matte. Vilken lycka! Min hund har klarat hela provet, trots lera, tung mark, att han inte är redo och en gås. Kunde inte ha varit lyckligare:)

Vi möts av Ingrid, Jan Erik och Liselott och får nästan skäll för att jag varit så tveksam till att starta. Såå glad, Phoenix får en tennisboll så han är mycket nöjd han med. Mycket grattis får vi höra och känslan är att folk tycker att vi har gjort ett mycket bra jobb. Återstår att höra vad domaren tycker. Han kommer efter en stund och vi får mycket beröm och vi går till PRIS! Hur är det möjligt? För en vecka sen hade vi inte ens en etta i nkl och nu går vi till pris för andra gången i öppenklass!!!

Åker hem, rastar och utfodrar hundarna samt tar en dusch innan det är dags att åka på prisutdelningen. Vilken obeskrivlig känsla. När vi ropas fram så är jag helt säker på att vi ska få en tvåa men så hör jag vad dom säger. Phoenix tilldelas ett första pris! Det är inte sant tänker jag! Hur kan vi få en etta? Vi är ju inte startklara ännu....Får gå upp och hämta protokoll, diplom och en röd rosett. Hit trodde jag väl aldrig att vi skulle nå och nu har vi gjort det. Obeskrivligt, obeskrivligt! Det häär känns såå stort!

Kvällen spenderas med grillning tillsammans med folk från Bluenosers samt Liselott och Roger. Somnar sedan med ett leende, vilken dag:) Stort tack Ingrid och Jan Erik för Phoenix, mina träningskompisar här hemma, Liselott för allt ditt stöd samt alla andra som hjälpt oss fram till detta!

Väckaren ringde tidigt på fredagmorgon och jag gick direkt ut med pojkarna. Idag var det Disses dag, samlingen för workingtestet skulle vara 8.30 vid Smågan så efter promenaden åt vi frukost och stack iväg. Jenny och Zelda skulle också starta så dom var uppe även dom. Vi samlingen tog jag ut en stirrig Disse. När man jobbar med honom finns det två alternativ. Endera är han otroligt skärpt och jätteduktig eller så har han bara brudar i huvudet och kan inte alls fokusera. Det visste jag om när jag anmälde honom så det här workingtestet skulle bli lite av ett lotteri. Visade sig dock att jag inte dragit vinstlotten...

Tänkte att jag skulle börja med nåt han kan så att han skulle få en bra start så vi gick till markeringsstationen. Han gick fint fot fram till starten, satt fast och fokuserat och markerade dummyn bra. Han väntade på mitt kommando, stack iväg i god fart utan startskall och gick rakt på dummyn. Sen upphörde det positiva. Plötsligt lämnade han dummyn och började snusa, lyssnade noll och ingenting på mina kommandon. Efter massor av tjat från min sida vände han tillbaka och hämtade dummyn. Fin avlämning och in i position. Kastaren sa då att dummyn hade fastnat i nån gren så när han kom fram första gången så satt den fast. Då valde han att skita i den och göra nåt annat. Vore intressant att veta vad som hänt om den hade legat fri. Men det får jag adrig veta...

Nästa station var ett linjetag. Han gick bra fram till starten och inväntade kommandot men det var det enda positiva på den stationen. Han gick ut två meter och satte sen nosen i backen och snusade efter brudar. Gick inte att bryta beteendet så jag valde att bryta istället.

Tredje station var en dubbelstation. Först transport till starten vilket gick bra. Sen skott och markering och på den delen jobbade han kanon och visade sig från sin allra bästa sida. Sen skulle man vända upp och skicka på linjetag åt andra hållet. Gick lika dåligt som förra dirigeringen. Ned med nosen och snusa....

Fjärde var en vattenmarkering. Han satt fint, inget startskall och ingen knallning. Men sen klantade jag till det. När Disse ska hämta markeringar säger jag - Disse! och när Phoenix ska hämta - Apport! NU missade jag och sa Apport till honom. Han hoppade i utan att tveka men sen var det som att han kom på sig så han tvärvände i vattnet och kollade på mig. Vad menar du matte? Ut, sa jag och då simmade han ut till dummyn. Upp med dummyn i mun men släppte den precis när jag skulle ta den så den hamnade på backen.

Bara en station kvar, ett närsök där det låg två dummys ute. En av dessa skulle hämtas in och man hade en maxtid på två minuter. Hmm inte nåt bra jobb. Snusade en massa men till slut kom en dummy in så vi fixade stationen.

När vi var färdiga så packade vi snabbt in oss i bilen och åkte bort till C-rutan där Liselott och Spex skulle starta jaktprov. Anlände ett par minuter senare och insåg att jag inte hade behövt känna mig stressad. Det var flera eikpage kvar innan dom skulle starta.

Rutan var tung. Blött och lerigt och många hundar hade det jobbigt. Ett spännande moment var linjetaget med gås. Där var det inte många som slapp strul. Behövdes flera extra kommandon för dom flesta. Hann se några ekipage innan det var Liselotts tur. Alltid roligt att se lite olika hundar. Är olika saker som är svåra för olika hundar och alla förare har olika sätt att ta sig an provet. Så lärorikt att se!

Spex inledde med ett fint tollingarbete. Vattenarbetet var jobbigt för honom men Liselott agerade mycket smart och de fick in dubbeln. Sen var det sök, Spex jobbade fint och hade snabbt plockat in alla vilt utom ett. Det låg ute i vattnet och det var jobbigt för honom. Men dom löste det och anden kom in. Han fixade sedan nästa tollingjobb bra och fick med sig fåglarna från vattnet. Avslutade sedan med gåsen som han hittade utan problem. Även Spex behövde lite övertalning för att plocka upp den men han fick in den till matte. Dom fick fin domarkritik och fixade pris. Vilken sort skulle vi inte få reda på förrän nästa dag. Det var jätteroligt att äntligen få se detta ekipage på riktigt. Är så imponerad av dom och de levde absolut upp till mina förväntningar. Grattis Liselott till ett bra genomfört prov! Ni är så himla bra!

Inväntar starten 

Redo för tolling  Tollingarbete  Strax dubbelmarkering på vatten  Lämnar fint i hand  Så här lerig blev man av att bada i sjön!

När jag kom tillbaka till stugan så rastade jag hundarna och åkte sedan ned tillsammans med Jenny och Zelda för att titta på agilityn. Tyvärr började det regna men det var trots det roligt att se. Efteråt sprang jag på Elenor som har Texas och Tina med Theo så vi stod och surrade en bra stund. Kvällen avslutades sedan med middag uppe i vår stuga.

På torsdag runt lunch rullade jag och pojkarna in i Sälen för årets Tollarspecial. Som jag hade väntat och sett fram mot den här helgen! Vi skulle inte få stugan förrän vid 16 så jag ringde Liselott. Hon var uppe i Lindvallen hos Anna och Johanna så jag for dit och vi satt och surrade en stund utanför deras stuga innan vi tog en promenad. Sen blev jag bjuden på lunch nere i Liselotts och Rogers husvagn. Vi diskuterade fram och tillbaka om hur jag skulle göra med Phoenix. Höra om jag fick byta och starta i ökl på tollingjaktprovet eller stryka oss? Var ett mycket jobbigt beslut att ta. Kände att vi inte alls var redo och med min Stora prestationsångest så vore det väldigt jobbigt om vi skulle misslyckas. Samtidigt skulle det vara trist att inte starta alls då vi ändå var anmälda. Jobbigt, jobbigt... Dom jag surrade med tyckte att vi skulle testa, men skulle jag våga???

Liselott tyckte att jag skulle börja med att ringa och kolla om det var möjligt att byta. Det skulle bespara mig en massa funderande om det inte var möjligt att byta. När jag väl fick tag på rätt person hade jag tänkt fråga om möjligheten att byta för att sedan fundera i lugn och ro och återkomma under kvällen. Men när jag förklarade mitt ärende så var kommisarien för snabb. När jag förklarat vad jag undrade svarade hon snabbt att det var klart jag fick, jag skulle få gå i ruta C på lördag. Hon lät lite stressad och jag kom mig inte för att säga att jag tänkte fundera på saken utan tackade och la på. Nu var jag anmäld!!!!

Var upp och installerade mig i stugan. Jenny, Henke och Zelda var redan framme och när klockan var fem så åkte vi ned till Olnispagården för att anmäla oss. Var låååång kö men jag hade många att surra med så det gick bra i alla fall. Var inte klar förrän klockan nästan var sju så jag for direkt till campingen där vi skulle träffa Bluenosersklanen för en välkomtdrink. Blev en trevlig kväll och jag hann precis träffa Gunilla som har Phoenix´s bror Perry innan jag skyndade hem till stugan för att äta med Jenny och Henke.

Dagen efter jaktproven i Ockelbo vaknade jag rätt tidigt. Vi skulle ju vidare till Skokloster och hälsa på valparna ju! Blev en morgonrastning, snabb packning av tält och sovgrejor innan vi åkte söderut. Gick lätt att hitta men jag fick ta en snabbvisit på ICA i Bålsta eller nåt sånt för att köpa mer presentpapper och slå in de två sista valppresenterna innan vi kom fram. Helen hade inte bestämt vilken valp som skulle stanna kvar hos henne när jag for hemifrån på fredagen så jag hade inte kunnat slå in alla paket.

När vi kom fram var småttingarna ute och givetvis hamnade jag i valphagen. Vilka små godingar! Helt underbara små valpar som var väldigt framåt och sociala. Möttes även av en stor varm kram från Elvira:)

När valparna somnat tog vi en promenad ner till frisören för Helen skulle klippa sig. Phoenix och Dice var glada över att få komma ut och röra på sig och det blev en skön tur. Vi gick hem till Helen och tillbringade en stund med hennes flickor innan Helen kom tillbaka. Blev en hel del ritande tillsammans med Elvira:)

Bjöds på lunch och sen vaknade valparna. Dom fick byta sida eftersom det hade hunnit bli så soligt på framsidan och då levde dom upp. Jätteskoj med ny miljö en stund. Vi passade på att ta ut en och en och låta dom träffa en duva. Många tyckte att duvan var mat men några stycken bar den. Bäst lyckades tik 2 som bar runt på duvan en bra stund.

Därefter blev det bus på altanen för småttingarna, mer teckningar för mig och Elvira samt en massa surr. Vi hann även med en promenad med de stota vovvarna innan det var middagsdags. Bjöds på mycket god middag och erbjöds även en sängplats över natten vilket uppskattades mycket. På kvällen när vi skulle sova och jag tog in pojkarna fick dom hälsa på valparna. Disse tyckte att dom var spännande medan Phoenix snabbt backade undan. Huvva, vilka läskiga saker!

Dagen efter var rätt lik den innan. Massor av mys med småttingarna, trevligt prat med Helen och nån tur med de äldre hundarna. Så roligt att se dom små liven, vilka godingar det är! Ville inte alls åka vidare men kunde ju inte våldgästa familjen Häggström ännu mer. Elvira blev dock besviken, skulle jag inte stanna längre, jag kunde ju sova i hennes rum för hon skulle fortsätta sova i vardagsrummet ju??? Gullunge!

I bilen på väg västerut var det såna här bilder som spelades upp på näthinnan:)

Vaknade på söndagsmorgonen och hade inte helt klart för mig vad jag hade kommit fram till kvällen innan. Jag och Phoenix tog ju en etta i nkl vilket även Anette och Mille hade gjort på fredagen. Båda hade samma tankar, ville inte starta en gång till i nkl på söndagen så då fanns bara två alternativ. Endera stryka sig eller byta till ökl. Blev mycket diskussioner fram och tillbaka innan en klok själ, Ulrica sa att ni kan ju inte få ett bättre träningstillfälle än att starta ökl. Mer provlikt kan det ju inte bli och ni har ju inget att förlora. Sant tyckte vi, man kan ju alltid bryta om det skulle gå helt på tok.

Nu skulle jag och Phoenix alltså starta ökl. Kan inte säga att vi var tränade för det. Vi hade ju knappt testat vattendirigeringar... Men men, bara att testa. Tittade på nkl på förmiddagen och kände mig oerhört lugn. Skönt att kunna starta utan några som helst krav på sig att man skulle prestera. Efter samlingen var det genomgång av provet. Det skulle starta med en lite längre ansmygning följt av tolling. Därefter skulle skytten avfyra två skott. På det första siktade han mot en liten flytö men inget kastades. Det andra följdes av ett kast ute på blankvatten. Man skulle sedan börja med att hämta markeringen för att därefter dirigera hunden ut till flytön.

Sen skulle man gå en promenad efter skytten genom skogen för att sedan svänga av ned mot stranden igen. När man kom ned på stranden skulle skytten snabbt avfyra två skott och en dubbelmarkering på vatten skulle kastas. Avståndet var inte långt men det var rätt dolt och svårt att se. När man plockat in dubbeln avslutades provet med ett fält som låg i blandad terräng. Det låg 7 vilt ute, både på myr, i vass samt i skogen.

Sen följde en lååååg väntan eftersom jag och Phoenix startade sist. När det var dags att starta så var jag helt lugn. Inte ett spår av nervositet vilket är Mycket ovanligt för er som känner mig:) Vi smög ned till gömslet och började tolla. Ena hållet gick jättebra medan det var nåt som störde honom åt andra hållet och då flöt tollingen inte lika bra. Men han gick bättre och bättre ju längre vi höll på.

Enkelmarkeringen gick fint. Inga problem alls. Sen fick man gå ned till vattenlinjen föär att skicka på dirigeringen. Det kändes skönt, lite lättare än att stå långt upppå land. Phoenix strulade till att börja med och ville bestämma själv men plötsligt började han ta mina tecken och då hamnade vi rätt. Anden kom in till matte och redan här var jag så nöjd med Phoenix att jag hade kunnat bryta.

Fortsatte dock och transporten bakom skytten gick fint. Han var inte helt med på dubbeln men hämtade den första fint. Den andra kom han fel på men fick till slut vind på och hittade. Vidare till söket som inleddes väldigt tveksamt. Lågt tempo och tveksamt upptag på de första fåglarna men sen hände nåt och han fick upp farten. Efter att han hittat 6 fåglar sa Anders som var domare att han var klar men att vi utom tävlan skulle få försöka få in den and som låg längst ut. Det fixade mannen:)

Gick tillbaka till publiken för att invänta kritiken och vi möttes av stora applåder. När Anders kom tillbaka så visade det sig att Phoenix gått till pris i ÖKL!!! Helt otroligt, vi var ju inte färdiga för start utan skulle bara prova påoch så går hunden till pris... På prisutdelningen senare vidade det sig att v fått en 2:a. Obeskrivlig känsla... :) Min lille kille hade på två dagar gått från en 2:a i nkl till en 2:a i ökl. Hur var det möjligt???

Vi åkte söderut, käkade pizza i Sandviken innan vi började leta efter en sovplats för natten. Hittade efter en stunds letande ett ställe någonstans mellan Tärnsjö och Heby. Phoenix skrämde slag på mig när han väckte mig strax efter tre genom att tokskälla. Men efter en stund lugnade han sig och det kom varken någon mördare eller någon våldtäktsman...

Lördag den 30 juli var det dags att starta nkl tollingjaktprov i Ockelbo. Samling 8.00 innebar att jag var tvungen att åka från pappa redan vid tre på lördagmorgonen. Resan söderut gick relativt bra men hjälp så trött jag var. Kan lova att det var många gånger som jag bestämde mig för att stanna och ta en powernap på 10 minuter vid nästa p-ficka men när jag väl kom dit så hade det lättat. Ett tankstopp med godispåfyllning samt en rastningsrunda i Tönnebro hann vi med innan vi var framme. Vid ankomsten sprang jag direkt på Annika från Agrosofens kennel och Johanna som har Tico och Toppen. Roligt att träffa dom:)

Efter samlingen åkte vi ut till provrutan och Sverker som var domaraspirant gick igenom provupplägget. Det började med ansmygning ned till gömslet, sen tolling följt av två enkelmarkeringar på vatten med skott. Sen gick man vidare till söket  och under transporten sköts ett skott. På söket skulle 5 fåglar hämtas in. Avslutningsvis vände man upp från söket, ett skott sköts och sen skulle man gå fot fram mot ett linjetag. Upplägget kändes helt okej och framför allt så kändes sökområdet bra för Phoenix eftersom det inte var så blött.

Blev en kort väntan där jag hann se två ekipage innan det var dags att ta ut Phoenix. När vi var redo och skulle ned till rutan beslutade dom sig dock för att ta lunch så uppladdningen blev lite speciell... Vi fick ta det lugnt en stund för att sedan försöka tända honom igen. Kom plötsligtpå att jag kanske borde ge honom vatten så jag lämpade av Phoenix hos en annan deltagare och sprang tillbaka till bilen. När jag kom tillbaka hade vi redan ropats in så det blev lite småstressigt.

Kom ned till startplatsen och hälsade på Sverker som skulle lotsa oss genom provet. Ansmygningen gick fint och vi tog plats i gömslet. Phoenix kändes lugn och vi startade tollingarbetet. Var rätt hög vegetation och inte helt lätt att hitta bollarna. Han inledde lite tveksamt men när jag bytte till tollingdummyn blev det bättre. Sen smög vi fram på höger sida av gömslet. Phoenix kändes taggad så jag sa till honom att stanna vilket jag inte brukar göra. Skottet gick och anden kastades. Han satt fint och stadigt och hoppade i utan att tveka. Fick anden i handen utan problem och fick sen byta till andra sidan av gömslet för nytt skott och kast. Även denna and kom in utan problem. Gick bakom skytten till söket, inga problem med skottet som föll. 

Sökarbetet gjorde han fint, snabbt ut, inga problem att hitta dock samma strul som vanligt med långsamma upptag. Alla vilt kom dock in utan större problem och alla lämnades i hand. Vände upp mot gömslet igen och skottet gick av. Han gick sedan fint bort till gömslet där jag fick skicka honom på linjetag i samma riktning som skottet hade skjutits. Inga problem och anden kom in i hand. Fick sedan vänta en stund på kritiken.

Phoenix fick bra kritik, han fick beröm för sitt lugn, sin stadga, sitt sökarbete och vattenarbete. Det han behöver utveckla är upptagen och greppen på vissa fåglar.

Sen följde en lång väntan bland en massa myror medan vi tittade på de kvarvarande i nkl och de som startade ökl. Öppenklassprovet ställde till problem för många och det var slutligen bara två hundar som gick till pris där om jag inte minns fel...

Efter att öppenklassen var klar åkte vi tillbaka till samlingsplatsen för prisutdelning. Lycklig matte fick hämta en första pris-rosett!!!! Phoenix hade fixat en 1:a i nkl:) Tror ni att jag var lycklig? Tyvärr var mottagningen på mobilen usel så det var svårt att förmedla resultatet till de som var intresserade. Som tur var så var Johanna snäll och la ut det på FB när hon kom hem:)

Kvällen spenderades vid samlingsplatsen. Norrlandsbrigarden hade sina husvagnar där och det grillades och surrades hela kvällen. Istället för att tälta så erbjöds jag plats i husvagn hos Ulrica Bergström. Mycket uppskattat! Tack för gästfriheten!