Senaste inläggen

Av phoenix - 9 december 2012 22:00

Ja sen första gången vi spårade i vinter så har vi hunnit med tre pass till. Tror dock jag börjar bli lite senil för jag kan inte alls komma ihåg hur och var vi genomförde det första av dessa tre... Igår tog jag dock med mig Phoenix, Disse och lilla Diva. Vi började med en skogspromenad. Var perfekt för någon hade kört bil på vår lilla skogsväg så det var perfekta spår att gå i. Man slapp pulsa omkring i djupsnön:) Jag gillar verkligen inte den biten med vintern. Är så drygt att gå när fötterna inte får riktigt fäste i marken, men nu gick det kanon. Är så roligt att titta på Diva och Disse. Diva anser att Disse är något av det häftigaste man kan skåda och vill såå gärna leka med honom. Han däremot behandlar henne som luft men det bekymrar henne inte. Disse springer ju omkring rätt mycket när han är ute och Diva springer då som en galning efter honom och tror att han leker med henne. Lite jobbigt blev det då Disse avvek från stigen, då försvann liten chihuahua i drivorna:)


Efter promenaden åkte vi till bilprovningen där jag la varsitt kort spår åt grabbarna. Den här gången var Disse helt med på noterna. Han spårade fint, tappade några gånger men fortsatte sen spåra vidare. Han gick dessutom med låg nos:) Phoenix var struligare idag. Han hade jättesvårt i vinklarna och tappade dessutom några gånger på sträckorna och då blev han väldigt frustrerad och pep en massa. Något jag inte alls känner igen i hans träning.


Direkt efteråt åkte vi vidare till en stor parkering. Disse fick ett spår med lite fler svårigheter. Han löste det faktiskt riktigt fint. Det var svårt att vinkla för alldeles bredvid hade folk fortsatt rakt fram och han var väldigt övertygad om att det var den vägen han skulle. Phoenix tyckte att det var jättesvårt, vet inte om jag gjorde det för svårt för honom. Måste fundera lite på hur vi ska göra. Kom på att Diva också kunde få försöka så jag la två jättekorta små spår åt henne med. Åhh vad roligt hon tyckte att det var!


Tog ett nytt pass med alla tre idag. Höll till uppe vid sjukhuset vilket inte var det bästa stället med facit i hand. tyvärr promenerade vi dit så det var inte bara att byta område. Problemet var att det var dåligt skottat på de flesta ställena och där det var skottat var det massor av spår redan. Provade båda varianterna och summan av detta blev, I djupare snö hade inte nån av hundarna något problem. På de skottade partierna med mycket fotspår tyckte båda att det var svårt. Det var jättesvårt att hålla sig till mitt spår, båda blev yviga och ville lika gärna vika av på annat. Phoenix blev återigen frustrerad och pipig. När han tappar börjar han pipa och sätter sig fot, letar inte själv efter spåret... Måste kolla med min "spårmentor" hur jag ska tänka...


Kul är det dock! Tror vi kommer få jättemycket nytta av detta sen till sommaren, bara jag får kläm på tekniken :) Imorgon tar vi nya tag, tror jag i alla fall...


Av phoenix - 5 december 2012 21:58

Hela hösten har gått trögt, har befunnit mig i något slags vakum utan inspiration och ork att hitta på något. På träningsfronten har vi legat väldigt lågt då jag inte alls känt för att träna samt att det varit en del annat strul. Nu ska jag dock försöka ta tag i allt igen. Grabbarna är ju vana att få jobba mycket och behöver få komma igång igen. Tror inte att dom har mått dåligt av en paus men den kanske inte ska vara hur lång som helst. Igår satt jag dessutom och pratade med Malin på Facebook och hon tände mitt träningssug. Tack för det!


Vi kom att prata om spårträning och hårda spår, något som jag inte jobbat med förut. Men båda pojkarna älskar att spåra och spårträning är lätt att köra ensam då vi för tillfället mest tränar på egen hand. Så idag tog jag med mig båda två och promenerade upp till Skyttis. La ut varsitt kort spår, ca 30 meter med en vinkel. Phoenix fick börja och han tyckte att det var lite märkligt när matte gick så nära honom. Det gick rätt vingligt och jag insåg att han höjer upp huvudet rätt ofta när han spårar. Men han tog sig till slutet och blev jätteglad när han fick sin belöning.


Sen var det Disses tur. Han spårar med nosen i backen på ett bättre sätt och klarade sitt spår fint. Var bara vid slutet som han fick problem. Men till slut så fixade han det:) Inspirerad som jag var så tänkte jag att jag lägger ut två spår till innan vi går hem. Dessa blev lite längre och hade två vinklar. Disse fick börja den här gången men nu gick det inte alls bra. Han klev av spåret flera gånger och blev superosäker när jag skulle sätta tillbaka honom och tillslut ville han inte alls ta spårkommandot. Försökte på ett nytt ställe men plötsligt så förstod han inte alls vad jag ville... Han är väldigt känslig Disse och han förstod inte det här nya sättet att jobba. Då blir han osäker på vad jag vill och då gör han ingenting alls. Måste tänka om med honom till nästa gång tror jag.


För Phoenix blev det tvärtom. Nu gick han som en liten dammsugare i sitt spår och löste det jättebra. Stolt matte och supernöjd kille när han fick springa iväg med en pipapa efter spåret. Disse var lika glad han och gav sig med liv och lust in i leken. Matte hade dock velat att han skulle få lyckas men så blev det inte idag. Förhoppningsvis så sitter spårkommandot vid nästa tillfälle. Vet ju att han kan det i grund och botten.


I övrigt så rullar livet på i ungefär samma hjulspår som annars. Mycket att göra på jobbet för tillfället då allt ska slutföras inför betygssättningen, betygen ska sättas och motiveras och skriftliga omdömen ska skrivas till samtliga elever jag undervisar vilket innebär ca 200 stycken. Det tar sin lilla tid.. Snön har kommit, positivt i det avseendet att det blir ljusare och renare ute men allvarligt negativt om man ser till framkomligheten i skogen. Än så länge kan man traska "off road" utan problem men det ryktas om större snöfall på ingång. Håll tummarna att vi slipper!


Jobbet med Tollaren känns jätteskoj! I början hade jag panik, ingenting fungerade och jag fick ångest bara av att starta datorn. Var övertygad om att jag inte skulle fixa det. Nu är känslan helt annorlunda. Nu längtar jag tills det är dags att börja med nästa nummer. Det är riktigt skoj att sitta och fundera på hur man ska göra. Enda nackdelen är att det inte är så roligt att läsa tidningen när den väl kommer. Det är superskoj när den ligger i hallen och väntar på en men det roliga är att se hur den faktiskt ser ut i tryckt format. Läst artiklarna har jag ju redan gjort :P Hör gärna av er om ni har tips på saker ni vill läsa om i Tollaren. Vi tar tacksamt emot idéer!


Insåg just när jag sitter och funderar att vi faktiskt tränat lite i höst trots allt. Har hållt på inomhus en del med att träna högerhandling till rallylydnaden. I januari får vi ju för första gången möjlighet att tävla avancerad klass på närmare avstånd än dom 40 mil som varit hittills. Då måste vi ju prestera;) Men högersidan är inte lätt. Phoenix har kommit längre än Disse men vi har långt kvar innan det känns säkert. Andra svåra moment är backa vid sidan. Disse är rädd att bli trampad på och Phoenix sätter ned rumpan efter varje steg så det måste vi jobba mycket med. Stå framför och backa är inte heller lätt. Där går Disse bättre, Phoenix tycker att man ska sätta sig, både när man kommer in i fronposition och när man backat klart... I januari ska vi kunna, så det så!


Ifjol så var det en del snö, se nedan...

   

Av phoenix - 6 oktober 2012 19:37

Ny tävlingsdag idag. Kändes verkligen drygt igårkväll när jag ställde väckaren på sex. Det skulle bli en dag med regn, var det verkligen värt det? Jo, var vi nu anmälda så fick man väl ta sig i kragen och åka dit. När väckaren ringde var det bara att bita ihop. Klev upp, fixade frukost, packade och rastade hundarna innan det var dags att åka. Vägen upp mot Vännäs gick fint, ända tills jag kom till Hössjö, några km från samlingsplatsen. Hmm, hur skulle jag nu åka? Försökte minnas kartbilden från pm:et och körde utifrån den. Efter ca 1 mil dyker det upp ett ortsnamn som inte känns bekant. Får stanna och ta fram pm i mobilen. Hmm, visade sig att jag kört fel så det var bara att vända. Nu gick det bättre och jag var framme vid samlingsplatsen 15 min före utsatt tid:)


När klockan var slagen var det dags för lottning. Jag drog nummer 1, perfekt för Disse  så får han en kant på platsliggningen och minimalt med dofter på budföringen och på apellplanen. Det kändes kanon! Efter lottningen var det en timmes väntan innan jag skulle starta så jag rastade hundarna och sen fick vi sällskap av tjejen som skulle gå spår två samt tävlingsledaren så vi stod och surrade medan vi väntade. Till slut var det dock dags. För Disse är ju pinnarna inte så viktiga utan det är SPÅRET han prioriterar så jag blev än mer nervös när dom sa att man inte fick ge godis eller leka när hunden hittade pinnarna i spåret. Skulle han fortsätta plocka pinnar om han inte fick nåt för den han hittade? Sist fick vi belöna men då hittade han bara slutpinnen...


När vi gick av vägen mot snitseln som visade på spårstarten hade han näsan i backen och var helt med. Dum matte valde dock att stoppa honom, sätta honom vid starten och visa på spårstarten. Detta resulterade i en väldigt fundersam kille. Vad skulle han göra nu? Han vandrade iväg lite försiktigt, dock inte riktigt i den riktning som tävlingsledaren sagt att spåret skulle gå i. Han såg verkligen ut som att han var på söndagspromenad och jag funderade på om jag skulle bryta, hunden spårade ju inte. Men då vände han plötsligt 90 grader och gick distinkt åt det håll där spåret skulle gå, dök ned med nosen och plockade den första pinnen:) Därefter gick han som tåget, näsan i backen, klockrena vinklar och plockade pinnarna! Tror inte att vi var ute i 5 min ens innan han hittat slutpinnen och domarna var nöjda och tyckte att han var väldigt spårnoga. 10:or från båda domarna och vi hade fått en mycket bra start:)


Sen fick vi vänta på att alla skulle gå sina spår innan det var dags för budföringen. Det är ett svagt moment för oss. Disse tycker inte att okända människor har så stort värde och vill inte alltid springa iväg. Springer han iväg kan han ångra sig efter en bit och vända tillbaka till mig eller så kan han hitta en spännande doft. När vi var fram och hälsade på mottagaren var han måttligt intresserad så jag blev nervös men det hade jag inte behövt vara. Han sprang klockrent ut, satte sig fot (kanske lite väl långt ut), lät sig bli klappad UTAN att kliva upp och sprnag tillbaka fint och satte sig utan att hoppa. Domarnas kommentar värmde, "Mycket bättre än så där kan man inte göra det "


Sen åkte vi till klubben för lunch och lydnad. Alla ekipage var kvar efter skogsarbetet. Apellplanen var dyngsur och mycket lerig så jag var glad att jag inte skulle gå med Phoenix som är mycket känsligare. Disse är väl inte överförtjust men han accepterar läget och jobbar ändå. Linförigheten gick hyfsat, lite ofokuserad stundtals men annars bra med, fick 8 av båda domarna. Framförgående har vi inte övat så det avstod vi. Läggande under gång gick bra, 9 poäng av båda domarna och på protokollet från ena domaren stod det "Otroligt fint!" Kan ju undra varför hon inte gav en tia då... Inkallningen var mycket segare än han brukar, gav 8,5 från båda domarna. Så här långt kändes det bra. Nu apportering coh där gjorde jag bort mig. Vi fick en liten apportbock och jag frågade inte efter någon annan trots att han inte är van den där typen. Vet att han är lätt i baken så jag sa stanna innan jag kastade. Trots det reser han sig, men han stod iaf kvar. Lite tveksamt gripande och travade in, fick 7 av båda domarna, Sist hindret och nu fick han ögonen på hundarna utanför planen men det kändes lugnt, det här kan han ju. Kommenderade hopp och han gjorde ett fint uthopp och kom ut från hindret, kommenderade Sitt och han satte sig bara för att direkt resa sig och hoppa tillbaka. En nolla alltså på ett moment med koefficienten 4 som jag vet att han kan:( Mycket surt!


Nu blev det plötsligt nervöst! Efter hans fina arbete i skogen hade det känts mycket lugnt inför lydnaden men nu krävdes det 9 eller 10 på platsen och bredvid min tikgalna trollunge låg nu en schäfertik som slutat löpa en vecka innan. Kunde ha känts bättre kan jag lova. Han la sig fint på mitt kommando och låg fint medan tiden tickade. En hund satt upp och tiken bredvid Disse låg och kikade på honom. Jag höll tummarna för att han inte skulle vrida på huvudet och få ögonkontakt med henne, för då kändes det som att han skulle glömma vad han hade för uppgift. Men jag hade inte behövt oroa mig. Han låg helt fokuserad på mig hela tiden. 10 poäng av båda domarna:)


På prisutdelningen var det nervöst igen. Hade inte hundra koll på våra betyg på alla moment men jag visste att det skulle vara på gränsen. När dom läste upp femte plats och det visade sig att den hunden fått uppflytt kunde jag andas ut. Vi hade klarat det! 235 poäng och UPPFLYTT! Duktiga trollungen min:) Nu får vi träna med skott i vinter så vi fixar budföring och platsliggning med skott nästa år.


Mest nöjd med platsliggningen, budföringen och spåret idag! Han fick även mycket beröm efteråt av domarna som tyckte att han gick otroligt fint. Sånt är riktigt roligt att höra:) 

Av phoenix - 30 september 2012 18:46

Den 12 juni 2010 svarade Phoenix för en kanonfin tävling i lägre spår. Slutade med en andra placering, 503,25 poäng och uppflytt till högre spår. Sen dess har vår brukskarriär stått väldigt stilla. Först hade vi en sommar där spåret inte ville sig riktigt. Phoenix spårade jättefint men om han fick ett tapp så strulade det till sig. Istället för att ringa tills han hittade spåret så bestämde han sig för ett håll, satte nosen i backen och drog iväg, oavsett om spåret gick åt det hållet eller inte. Året efter hade det lossnat igen men nu låg allt fokus på jakten. Det var vår grej och tiden för bruksträning var minimal. Så har det varit även i år. Vi har kört jakt och antalet bruksspår kan räknas på en hand. Lydnadsträningarna likaså. Trots detta skickade jag iväg en anmälan till debuttävlingen i högre. Hade inga större förhoppningar om att komma med men när jag kollade startlistan så visade det sig att det var precis vad vi gjort. Nu gällde det att lite snabbt repetera de olika momenten för att se vart vi stod.


Efter en tvåveckorsperiod där vi försökt lägga lite tid åt de olika lydnadsmomenten kunde jag konstatera att vi inte var framme än. Det fanns många väldigt osäkra moment. Men när vi nu kommit med så vore det trist att inte testa. Är ju roligt att se hur vi står oss på tävling och med flera osäkra moment kunde jag lägga det mesta av nervositeten åt sidan, chansen till uppflytt var ju ändå obefintlig.


Morgonen blev tidig, redan halv sex ringde väckaren och det var dags att kliva upp och rasta hundarna och sedan hoppa in i bilen. Plockade upp syrran som var snäll och följde med och styrde mot Umeå. Halvvägs framme började det regna. Hmm inte bra med tanke på att jag har en hund som är väldigt känslig för väta:( Men men... På samlingen drog jag startnummer 5 av 12. Kändes helt okej. Blev sedan en rastningsrunda innan det var dags för dagens första moment.


Vi började med uppletande. Kändes som en trevlig ruta och jag skickade ut Phoenix. Han stack iväg i fin fart och hittade första föremålet nästan direkt. Nytt skick och han fastnade nu uppe i ena hörnet. Insåg att jag är lite inne i jakttänket, hunden får inte komma in tom, så funkar det ju inte här. Fick tjata en del på honom men till slut kom han igång igen. Hittade andra föremålet men vi hann inte få in det tredje innan tiden var ute. Fick 7:a av båda domarna.


Platsliggning sedan, vårt säkraste moment, i vanliga fall... La Phoenix och han la sig fint direkt på kommandot. Det kan han strula med när det är så här blött på backen. Lämnade honom och gick för att ställa upp bakom skjulet där vi skulle vara gömda. När jag går runt hörnet vrider jag på huvudet och kollar mot Phoenix. Och vad ser jag? Min hund står upp och nosar på backen! Där rök massor av förväntade poäng. Men tydligen är dom inte lika hårda i brukset. Står hunden får dom 5 poäng, det fick han av den ena domaren. Den andra nollade honom eftersom att hon sett honom flytta sig ett steg och det får dom inte. Det positiva var att han inte flyttade sig från sin plats utan stod kvar där hela tiden. Enligt syrran så hade han ställt sig direkt, nosat på en fläck och sen bara stått på sin fläck och sett rätt skyldig ut. Skitvovven :)


Vi startade vårt lydnadsprogram med fritt följ. Han var lite disträ men hyfsat med och vi fick 8:or av båda domarna. Sen var det inkallning med ställande. När jag vänder upp för inkallningen sitter han i en egen värld. Kallar in och hunden sitter kvar som ett litet ljus, fick ta dk och då kommer han. Långsamt tempo men mycket snyggt stopp. Blir dock låga poäng. Nästa var ett av våra stora orosmoln, framåtsändande. Vi har inte hunnit få till det alls. Han har problem med riktningen, har aldrig testat grupp, ibland vill han inte gå ut och han går för långt innan han bryter till trav så här hade jag noll förväntningar. Men han gjorde det jättefint! Lite för långt ut från mig men bra riktning och direkt ut på kommando. Så nöjd med detta! Fick en 7:a av ena domaren och det fanns inte i min världsbild innan:)


Sen kom två andra svaga moment, krypet kan han egentligen helt okej men nu var det blött så han var alldeles för hög. Sen efter halva sträckan så stannar han vid en fläck och luktar. När jag kommenderar Kryp för att påminna honom så reser han på sig, kommer på sig och lägger sig igen men då är det ju klart med en nolla. Onödigt... Nästa är skall, och det har vi jätteproblem med. Jga fick ta till två dk för att få honom att skälla men han hann bara två skall sen var det slut på tiden så här fick han en nolla igen. Denna dock väntad.  Nästa var tungapportering. Här kan det strula med att han inte vill gripa apporten men det var inga problem idag. Dock lågt tempo in och han satte sig för långt fram så jag fick ta ett dk för att få honom i rätt position så inga höga poäng. Dock glad att han tog den och att han inte släppte innan jag tog den. Sista momentet var hoppet. Det gjorde han jättefint och fick här sin första 10:a:) Sammanfattningsvis, inga höjdarpoäng men han genomförde alla moment, detta trots regnet. Och från sidan tyckte dom att han såg ut att ha roligt och det är så mycket värt! Han har ju annars en tendens att se otroligt lidande ut när det är blött ute...


Avslutningsvis var det spårarbete. Dom lottade om och vi fick sista spåret. Blev en lång väntan innan det var vår tur. Var nervös för spårstarten. Skulle han ta rätt spårriktning? Men han gjorde ett klockrent upptag. Rakt ut på mitt skick, hittade spåret på ca 3-5 sekunder och tog rätt riktning. Sen tuffade han på, en ringning i en vinkel och lite ringande kring slutpinnen. I övrigt jobbade han på otroligt fint i spåret. Strax innan 19 minuter markerade han slutpinnen:) Mycket glad matte som kunde konstatera att vi kommit runt vårt första högre spår med alla pinnar utom en med oss tillbaka.  Visade sig att vi fick 10 på spårupptaget och 9 på spåret av båda domarna. Mycket nöjd!


Vi åkte tillbaka till klubben och det visade sig att vi skrapat ihop 422,5 poäng, blev godkända samt placerade oss på en fjärdeplats av tolv startande. Till uppflytt fattades 57,5 poäng. Tänker man då att platsliggningen kunnat ge oss ytterligare 30 poäng så inser jag ju att vi inte är så långt borta. Det här kan vi fixa! Nu ska jag se till att börja träna också:) Nästa år ni, då ska vi vara förberedda när vi kommer till start. Och då blir vi farliga:)


Grattis till alla som fick uppflytt idag, bra jobbat! Kul att vi fick lite publik, både syster samt Susanne och Björn som kom för att kika. Mycket uppskattat!

Av phoenix - 16 september 2012 22:03
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av phoenix - 1 september 2012 18:14

Inför sommaren hade jag tänkt att vi skulle spendera en hel del tid in spårskogen men nu när semestern är slut och hösten är på ingång kan jag bara konstatera att så har det inte blivit. Vet egentligen inte varför, tiden har väl funnits där och vädret ska man ju inte skylla på. Nu drar älgjakten igång på måndag och då minskar möjligheten att vistas i skog och mark så jag kände lite att det var nu eller aldrig. Idag skulle vi spåra. Vaknade upp imorse och låg kvar i sängen och lyssnade. Hördes det inte nåt? Jo då, visst kunde jag höra hur regndroppar slog mot fönsterrutan. Kändes inte allt för skoj, speciellt inte med tanke på att vi hade orientering på skolan igår och jag stod ute i hällregn mellan tolv och tre för att sedan promenera omkring i skogen med hundarna i tre timmar direkt efteråt för att leta åt alla skärmar igen. Var inte överdrivet sugen på flera timmar i regn idag med. Men det var bara att gilla läget.


Gjorde i ordning varm choklad och några mackor som jag packade ned tillsammans med spårgrejerna och torra kläder som jag skulle kunna byta till efter spåret. Sen åkte vi ut till flygplatsen och jag började traska ut ett spår åt Phoenix. Tanken var ett högre spår, har ju en önskan om att starta en gång i höst. Men efter ungefär hälften av mitt tilltänkta spår så kollade jag ned på GPS:en och den visar att jag inte alls går i den riktning jag tycker att jag går i. Till slut visade det sig att spåret, som skulle bli 1200 meter landade på 2500 meter. Betydligt längre än Phoenix gått tidigare men vad gör man. Jag brukar ha bra lokalsinne och bra känsla för vart jag befinner mig i skogen men utan GPS:en hade jag hamnat fel idag.


Gick sedan ut Disses spår. Han fick också ett spår av högrekarraktär. 1200 meter och upptagsruta. Det hät spåret gick jag ut i ett område där jag lagt till Phoenix tidigare så här fanns inte någon risk för att jag skulle gå vilse:) Tog sen en promenad med hundarna samt fikade upp matsäcken medan spåren låg till sig. Halvknöligt att försöka fika och samtidigt hålla i paraply:P


Sen var det dags för spåren. Phoenix fick börja. Upptaget gick han över spåret först men ringade själv tillbaka direkt och tog an spåret i rätt riktning. Sen gick han otroligt fint. Inga tapp på spåret, åtminstone inte som jag märkte av. Tyvärr missade han en pinne men alla andra plockade han iupp fint och kom in med till mig:) Klockade spåret och vi landade på 41 minuter. Så länge har han aldrig fått jobba tidigare. Var roligt att se hur fint han jobbade idag, fina vinklar och lagom tempo i spåret. Kul att se att han orkade mentalt hela vägen trots att klantmatte lyckades lägga ett spår som var mer än dubbelt så långt som det var tänkt:) Tror att till och med Phoenix var nöjd efteråt för han sa inte ett ljud när det var Disses tur att spåra sen. Annars tycker han oftast att det är helt onödigt att Disse ska gå ut, han kan ju gå ett spår till men idag låg han lugnt och väntade när jag selade på Disse.


Disse är inte alls van vid upptagsruta och det märktes i starten. Blev lite strul men sen hittade han spåret och då skötte han sig jättefint. Han är lite oroligare i sitt spårarbete än Phoenix och slår mer över spåret men han hade inga tapp och alla pinnar kom in till matte. Fanns dock ett ställe där han skulle ha kunnat gå fel, han vek av lite för tidigt i en vinkel och precis då så trampar jag på en blöt pinne och foten åker kana längs pinnen vilket leder till att jag faller i backen. Får stoppa lilleman och när jag klivit upp från backen vänder han tillbaka och går rätt. Vet inte hur han skulle ha gjort om jag inte hade ramlat. Men det får man aldrig veta. 20 minuter tog det för honom att avverka sitt spår.


Efter avslutat arbete var det skönt att byta om till torra kläder och sätta sig i bilen igen. Kom hem ca 4 timmar efter att vi åkt iväg och jag har haft trötta och nöjda killar:) Imorgon blir det jaktträning, blir skoj det med!

Av phoenix - 26 augusti 2012 21:58

I onsdags hämtade vi upp Johanna och Tippa som kom och hälsade på oss. Tippa är från Phoenix´s första kull och dom hade åkt hela vägen från Göteborg för att tillbringa ett par dagar hos oss. Riktigt roligt att ni kom! Vi åkte upp till Hörnsjön direkt för att Tippa skulle få sträcka på benen lite efter resan och alla hundarna skulle få bekanta sig lite med varandra. Tyvärr var det massor med folk där så det fick bli koppel hela vägen. Blev sen lite middag innan det var dags att sova.


Jag jobbade ju under torsdag och fredag men på eftermiddagar/kvällar kunde vi hitta på saker. På torsdag åkte vi ut till Genesön där vi la ett viltspår till Tippa och sen blev det strandbus och lek i skogen innan vi for hem igen. Roligt att se hur skoj hundarna har när man är ute! På fredag åkte vi först och la två bruksspår till grabbarna, sen fick Tippa spåra. Hon gick sitt första Ökl-spår idag och löste det jättefint. Lite jobbigt med återgången men annars löste hon allt direkt. Duktig tjej! Grabbarna spårade kanonfint idag. Är särskilt nöjd med Phoenix som gjorde ett klockrent spår! Måste försöka få tag på nån spårtävling i höst, vore så skoj att testa ett högre nu.


På lördag for vi först ut till havet och ägnade ett par timmar åt fotografering och bad. Var en riktigt härlig dag med strålande sol. Såna vill vi gärna ha fler av:) Efter lunch blev det apporteringsträning. Tippa var riktigt duktig, så roligt att se. Johanna fick med sig lite övningar hem till Göteborg igen. Disse gjorde sina uppgifter kanon men lät alldeles för mycket. Ansmygningen lät som att det kom en hel ylande flock... Phoenix skötte sig jättefint, var så nöjd med honom. Kom hem vid sjutiden och då blev det middag innan vi däckade i soffan, helt slutkörda allihop.


                             


Imorse klev vi upp tidigt och promenerade till Skyttis där vi körde lite rallylydnad. Riktigt roligt! Ser fram emot att höra hur den fortsatta träningen kommer att gå för Johanna och Tippa:) Tror det kommer bli kanon! Efter träning och frukost var det dags att säga hej då. Tåget mot Göteborg lämnade Övik vid 12.03 och i skrivande stund, 22.11 är dom fortfarande inte hemma. Tuff resa...


Det var otroligt roligt att ni kom! Vi ser redan fram emot BPH-helgen då vi träffas igen:)

Av phoenix - 18 augusti 2012 21:30

Helgen efter specialen var det dags att prova lyckan på B-prov igen. Just den här dagen var en dag där allt som jag ville göra hopade sig. B-prov hemma i Övik, apellspår i Övik samt högre spår i Övik. Jobbigt att välja men det blev slutligen B-provet som segrade. Meningen var att vi skulle ha sovmorgon till halv ett men på fredag ringde dom och sa att det blivit många strykningar så nu skulle alla ha samling på morgonen. Lämnade Disse hos syrran och åkte iväg med Phoenix. Det var en varm dag med strålande sol och vi startade näst sist, som nionde hund.


När jag tog ut Phoenix var han lite disträ. Hade med mig en fågel som jag skickade honom på men han var väl inte överdrivet sugen. Provet började med transport fram till domaren, efter halva vägen så sköt skytten ett skott mot fältet. Phoenix gick fint i transporten och höll positionen fint vid skottet. Sen fick man ställa upp, skytten sköt och det kastades en enkelmarkering på vatten. Många hundar hade problem med denna då det var ordentligt gungfly vid igången och det låg en liten flytö som de måste passera. Phoenix löste uppgiften fint, inga tveksamheter alls.


Sen en kort transport och därefter en enkelmarkering som landade i högt gräs ute på en myr. Phoenix hade inga som helst problem med markeringen men när han kom fram och insåg att det var en kråka så började strulet. Ville inte ta upp utan stannade och tittade på mig. Blåste inkallningssignal och då kom han med den och lämnade i hand. Sen kort transport till söket. Han gick ut fint och hittar snabbt, en ny kråka som tydligen är lika äcklig som den första. Står vid kråkan, tar den på min signal men lägger ned den efter några meter och försöker gå ifrån den. Jag blir irriterad och säger till honom på skarpen och då kommer han med den. Nu trodde jag det var lugnt för det fanns inte fler kråkor ute, så mycket visste jag. Men ack så fel jag hade. Han gick ut, hittade en and coh vad gör hunden? Jo han lägger sig och rullar vid anden!!!! Då bröt jag! Så får han bara inte uppträda! Vet inte vad som föll honom in. Tydligen inte hans dag!


Vet inte vad vi ska hitta på. Får träna mycket mer med vilt i fortsättningen. Nu är det nästan alltid dummies men det är ju vid fågel som problemen uppstår. Hämta dummies är inga problem. Attans också, för provet var LÄTT. Nu jäklar ska det tränas. Med Disse med för nu vill jag starta honom på TJP!

Skapa flashcards