Senaste inläggen

Av phoenix - 28 april 2012 20:14

Usch, så rädd som jag blev idag har jag nog aldrig blivit! Trodde jag skulle förlora Disse...


Jag tog med mig syster och hundarna på en promenad när vi var i Kramfors idag. Hade sett en cache som jag skulle vilja logga och den låg på lagom avstånd för en eftermiddagspromenad. Vi traskade iväg och efter ett tag kom vi fram till ett skogsområde som ledde ned mot Ångermanälven. Cachen  skulle ligga nere vid vattnet i ett område som varken jag eller Frida varit vid tidigare. Vi släppte lös hundarna och började gå mot älven. Vägen var svår att gå, nedförsbacke med mycket vegetation och marken hal av lera så för mig och Frida tog det betydligt längre tid än för hundarna. När vi till slut var nere så hittar vi Phoenix och Diva ute på några lägre klippor vid älvkanten. Men vart var Disse?


Jag ropar på honom och nästan direkt efter så hör jag Frida säga HERRE GUD! Jag vrider på huvudet och ser vad hon precis sett. Disse befinner sig ca 100 meter bort, på väg nedför en vertikal klippväg som störtar brant ned i vattnet. Han hinner bara en bit innan han är fast på en liten, liten klipphylla, ca 7-8 meter uppe på klippväggen. STANNA vrålar jag! Disse står still och min puls rusar i 180. Slänger över koppel till Frida som kopplar upp Diva och Phoenix medan jag skyndar bort mot klipporna.


 

Där den röda cirkeln är stod Disse


Jag tar mig upp högst upp men kan inte se vart Disse är. Vill inte ropa av rädsla för att han ska röra sig och trilla. Vinkar åt Frida som pekar bortåt, jag är tydligen inte framme än. Medan jag letar honom så har Disse tydligen lagt sig ned på klipphyllan. Skyndar vidare och till slut vinkar Frida att han är nedanför mig nu. Jag tar mig försiktigt mot kanten och får syn på honom. Hjälp vad brant det är! Jag kan inte ta mig ned till honom. Kallar på honom och då försöker han hoppa upp men tar sig inte över kanten utan ramlar tillbaka. Jag ser inte avsatsen utan hunden försvinner bara. Då var jag säker på att han skulle ramla ned, väntade bara på plasket. Men som genom ett under dyker huvudet upp igen och han försöker igen. Nu kommer han upp och står nu på en större avsats ca 1,,5 meter under mig.


 

Vid den röda markeringen kom han upp, längst bort i bild ser man Phoenix


Om jag skulle hoppa ned dit så skulle jag kunna lyfta upp honom, men hur skulle jag komma upp själv? Det skulle inte gå, letar efter ett ställe som är mindre brant och hittar ett. Kallar på Disse och ber honom komma upp, han försöker två ggr men ramlar tillbaka båda gångerna. Han försöker då gå tillbaka mot det håll han kom ifrån, klippkanten och jag vrålar NEJ och han stannar. Letar vidare, hittar ett nytt ställe men inte heller där kommer han upp. Får gå vidare och hittar till slut ett ställe där jag lyckas få upp honom. Gud vilken lycka!


Går sedan ensam fram igen mot kanten och kikar ned, det är verkligen brant och under vattnet står det upp träpålar. Alldeles skakig när jag tänkte på vad som kunde ha hänt.


 

Klipporna nerifrån

Av phoenix - 14 april 2012 20:53

Idag har jag och syster vart till Sundsvall med hundarna. Det var nämligen dags för rallylydnadstävlingar på Sundsvalls brukshundklubb och med tanke på hur få tävlingar det finns här uppe i norr så måste man ju försöka när det väl är några. Samlingen för fortsättningsklass var inte förrän klockan två, sånt är man ju inte bortskämd med så vi tog en sovmorgon och åkte hemifrån vid elva. Stannade på Djurkompaniet i Birsta då Frida behövde ett nytt halsband till Diva. Sen blev det lunch på Max och en hittad cache innan vi for ut till klubbstugan. Tur man har internet i mobilen! Jag trodde jag hade koll på hur man körde dit med det hade jag visst inte...


Väl framme så var dom lite försenade med nybörjarklass så vi kunde lugnt ta ut hundarna och rasta dom. Satt sedan och surrade med lite olika folk innan det slutligen var dags för prisutdelning för nybörjarklass. Grattis till Anna och Lira som klarade uppflyttningspoäng! Sen var det banvandring. Disses ena mardrömsskylt var med, den där han ska stå upp medan jag går runt honom. Han har ytterst svårt att inte flytta tassarna. Den andra, åttans frestelse slapp vi dock. Det var en trevlig bana med roliga skyltar så det kändes bra. Jag hade startnummer 8 med Phoenix och 11 med Disse. Hade helst haft tvärtom men det fick gå.


Phoenix fick börja med andra ord och han gick hyfsat. Dock en aning ofokuserad. Precis när han skulle göra snurr under gång så nös han. Blev jätteskumt genomförande och jag trodde att jag hade ställt till det alldeles. Min känsla efteråt var att jag hade missat 20 poäng där. Resten av banan genomförde han på ett okej sätt men jag vet att han kan så mycket bättre. Gick av banan med en liten osäkerhet. Hade jag klantat bort uppflyttningspoängen? Visste inte men hade inte tid att fundera på det, var ju tvungen att hämta Disse på en gång.


Ut ur bilen kom ett stressat litet vilddjur. Fokus på allt annat än matte men vi värmde upp och då verkade han med. Vi kallades till start men precis då fick dom strul med protokollen så vi fick stå ganska länge och vänta innan vi fick gå in på banan. Det verkade dock inte bekomma mannen nämnvärt. Vi kopplade lös och startade banan och jag säger bara HJÄLP! Totalt ofokuserad kille som kollade på allt utom matte, pendlade i position och kändes superosäker i allt. Tydligen såg det inte ut så från sidan, i alla fall så sa Frida att det inte hade sett tokigt ut alls men jag var helt säker på att vi hade misslyckats. Så där ska man inte uppträda Dissemannen!


Det var bara tre ekipage kvar efter oss och sen följde en kort väntan innan det var dags för prisutdelning. Blev väldigt förvånad när domaren sa att samtliga startande hade över 70 poäng. När han läste upp prislistan visade det sig att Disse hade 85 poäng, varav 10 poängs avdrag var för att han satte ned rumpan under 360 grader åt vänster. Så i övrigt kan det inte ha varit så illa för han hade ju bara 5 poäng till borta.


Phoenix drog till med en pallplats. 97 poäng och därmed fixade han sin tredje start med uppflyttningspoäng så numera kan han titulera sig RLD F med och vid nästa rallytävling får han starta avancerad klass. Nu är det bara att hoppas att det dyker upp några såna tävlingar i sommar. Dom som är ute nu är det bara nybörjarklass och fortsättningsklass på.... Men då hinner vi ju träna :)

Av phoenix - 10 april 2012 21:59

I helgen var det dags för tur två till Pajala, som jag hade längtat! På skärtorsdag skjutsade jag först Frida, Disse och Diva till bussen. Dom skulle åka söderut för att hälsa på hos pappa i Kramfors. Sen for jag hem och packade in mig och Phoenix i bilen för att starta resan norrut. I Hörnefors blev det först ett stopp för att leta efter en cache. Den hittades snabbt och enkelt och vi kunde fortsätta. Vi gjorde ett stopp hemma hos Ann och Göran där vi bjöds på god middag och en massa trevligt hundsurr. Tiden gick dock alldeles för snabbt och det var dags att fortsätta. Resan mot Skellefteå gick trögt. Hade en ljudbok men blev ruskigt trött så det var jobbigt att köra. Men till slut rullade vi in på gården hos Malin och Håkan där vi skulle övernatta. När vi hoppat ur bilen så tog vi direkt en promenad med Phoenix och Akai och efter det blev det sängen nästan direkt.


Morgonen efter klev vi upp tidigt och tog en promenad med hundarna. Efter frukost så packade vi in oss i bilen och fortsatte mot Pajala. Framme hos Helena blev det en massa mys med valparna. Vi har myst, lekt, blivit bitna, vägt valpar, tvättat valpar, klippt klor, torkat kiss, rastat valpar, fotat valpar och låtit valparna träffa fågel. Dom små liven hade växt ordentligt sen sist och nu var det verkligen full fart på dom. Det brottades friskt och valparna morrade ilsket åt varandra när dom busade. Vilka röstresurser dom har!


På söndag kom Julia som ska köpa en av valparna tillsammans med sin pappa för att kika på valparna. Jätteroligt att få chansen att träffa en till av valpköparna. Dom var jättetrevliga och hade mycket bra frågor och tankar kring valparna och att ha hund. Förutom att mysa med valparna så visade vi lite träning. Phoenix fick visa apportering medan Puma och Puzzel visade lydnad. Blev en riktigt trevlig dag.


På måndag skulle vi åka hem igen. I Skellefteå passade vi på att leta rätt på en cache som Malin hade kikat efter tidigare. Jag och Phoenix åkte direkt vidare för att komma hem i hyfsad tid. I Umeå tog vi en promenad och letade rätt på några cacher under tiden. Sen fortsatte vi hemåt och hämtade en överlycklig Disse som var glad över att se matte igen. Kan bara konstatera att det var otroligt roligt att träffa dom små valparna. Längtar tills jag får mysa med dom igen :)


Här kommer lite bilder på de små:


Bruna valpen

         


Ljusblåa valpen

            


Guldvalpen

            


Röda valpen

            


Lila valpen

             


Gråa valpen

             


Oranga valpen

         


Mörkblåa valpen

         


Gröna valpen

         


Svarta valpen

         


Beiga valpen

         


Och några blandade bilder

                           

Av phoenix - 3 april 2012 19:50

Idag låg valparnas namn ute på Hunddata:) Det blev en godiskull till slut. Vi har funderat fram och tillbaka och till slut föll valet på godisnamn, något som både jag och Helena gillade. Efter lite mer funderande kom vi fram till att vi skulle välja godisnamn på bokstaven P eftersom både Phoenix och Pumas namn börjar på P. Kan lova att det inte var enkelt att hitta 11 stycken bra namn på just P.


Tikarna kommer att heta:


Maalarigårdens Polly af Phoenix

Maalarigårdens Pigall af Phoenix

Maalarigårdens Pralin af Phoenix

Maalarigårdens Pez af Phoenix


Hanarnas namn blir:


Maalarigårdens Partymix af Phoenix

Maalarigårdens Paradis af Phoenix

Maalarigårdens Popcorn af Phoenix

Maalarigårdens Popz af Phoenix

Maalarigårdens Popstar af Phoenix

Maalarigårdens Pim Pim af Phoenix

Maalarigårdens Plopp af Phoenix


Nu blir det spännande att se vem som kommer heta vad och vad de kommer kallas till vardags allihop:)

Av phoenix - 28 mars 2012 16:49

I fredags var det så äntligen dags för resan som jag längtat efter så länge. Eller ska sanningen fram så var det väl inte själva resandet som lockade utan målet. I 3 veckor har Phoenix´s valpar tultat omkring i Pajala och nu var det dags för första besöket för min del. Efter jobbet åkte jag hem och rastade grabbarna och sen hoppade jag och Phoenix in i bilen medan Disse fick stanna hemma. Han hade turen att få vara hos syrran och Diva under helgen men just när vi åkte såg han inte ut att uppskatta arrangemanget. Låg och tjurade på sängen och ville inte krama matte innan hon for.


Resan upp tillbringades med en ljudbok, otroligt bra underhållning längs vägen. Efter tre timmar var vi framme i Skellefteå där vi bjöds på middag hos Malin och Håkan. Hann även med en del hundsurr och en promenad innan vi fortsatte norrut. Helt suveränt med ett matstopp så där längs vägen. Det uppskattades mycket! Den fortsatta resan gick fint, stannade till efter Töre för att kissa och insåg då att det var superhalt. Fick lätta på gaspedalen en aning, kändes inte värt att köra i diket. Till slut var vi i alla fall framme och vi möttes av Helena och en sovande Anton inne i Pajala för guidad tur ut till Maalari.


När vi kom fram tog vi en promenad med hundarna så att de skulle få bekanta sig med varandra samt för att Phoenix skulle få sträcka på benen och uträtta sina behov. Phoenix blev superglad över att träffa Puma men insåg snabbt att det gällde att respektera henne, var man för framfusig så blev man nedplockad på jorden direkt.


Sen in och träffa valparna. Åhh, vilka små godingar! Mycket mindre än jag hade föreställt mig dom. På bilderna ser dom mycket större ut. Resten av kvällen tillbringades i valplådan. Vi passade även på att väga, fota enskilda bilder samt handmata alla valpar med köttfärs. Tror vi satt uppe till närmare tre innan det var dags att krypa till sängs.


 


Dagen efter steg vi upp kring åtta. Släppte ut Phoenix på gården, något han inte är van vid. Inte kunde han vara ute ensam heller, det brukar man ju inte få sa Phoenix som resolut ställde sig vid ytterdörren och väntade. I stort kan man säga att största delen av dagen tillbringades med valparna men vi hann även med promenader, besök i Helenas butik samt att slutgiltigt bestämma valparnas namn. Vad det blir för namn får vara en hemlighet ett tag till...


På söndag fyllde Phoenix 4 år! Det firades med paketöppning. Han var lycklig då han fick två stora mjukleksaker samt en burk med godis. Vi tillbringade så mycket tid som möjligt med valparna och vid tretiden var det slutligen dags för mig och Phoenix att vända hemåt. Hemresan var jobbig. Redan under de första 20 milen var jag så trött att jag tvingades stanna och ta en liten powernap på 10 minuter. Även den här gången fick vi middag i Skellefteå. Tack Malin och Håkan, det är guld värt! Var hemma i Övik vid elva och for direkt för att hämta Disse. Åhhh vilken glad kille som mötte matte! Sånt värmer massor i mattes hjärta! Därfter blev det snabb färd hem för att bara stupa i säng. Totalt slut med det var klart värt det! Längtar redan tills påsk då vi ska upp igen!


Här kommer några bilder:


                     

Av phoenix - 17 mars 2012 21:19

I helgen är jag barnvakt åt systers valp Diva, eller Ärtan som jag kallar henne. Frida är i Stockholm med jobbet så då bor Ärtan hos oss. Hon anpassar sig fint till vårt liv och är inget större problem att ta hand om. Lite roligt med folks reaktioner bara:) Idag när vi gick på promenad kring lunch så mötte vi mycket folk och nästan alla vill stanna och prata. Blev många olika kommentarer, allt från "Är det inte jobbigt att gå med så många hundar?" till "Åhhh vad söta" och "Åhh, är det deras barn?" Haha, den sista kommentaren var ju en aning komisk. Där står jag med två tollarhanar och en chihuahuavalp:) Ja, hundar är kanon att ha med sig om man vill få kontakt med folk. Kanske borde testa hundtricket:) Diva själv tog uppståndelsen med ro. Nya människor gör sig inte icke besvär att hälsa, för det gillar Ärtan inte alls. Mötte även en rottweiler med husse och jag gjorde som typ alla småhundsägare gör, fast man inte bör och lyfte upp Ärtan. Mötet gick fint, rottisen brydde sig inte alls om oss och mina killar satt fint och väntade medan den passerade. Satte ned Ärtan på marken och hjälp vad stursk hon blev när den kommit en bit bort! Voffff, voff, voff sa lilla Ärtan åt den stora rottisen...


På eftermiddan var vi och tränade lite apportering med Anna och Lira. Det blåste som sjutton och snön gör att vi fortfarande enbart kan hålla till på parkeringar och liknande men det var riktigt skoj idag. Anna hade hittat en ny parkering som var stor men framförallt fri från is. Jag valde att börja med ganska långa linjetag med störning. Phoenix har ju haft svårt med det så jag backade idag. Anna fick kasta störningsmarkering 90 grader om oss i första omgången. Han fick sen hämta linjetaget innan han fick ta markeringen. Sen flyttades markeringen stegvis allt längre framåt för att stegra svårigheten och han klarade det så himla bra!


Fortsatte med sidotecken vilket han också löste fint. Ett av skicket gick han snett på. Blåste stopp och riktade om honom och då hamnade han rätt. De sista skicken fick han en störningsmarkering kastad mellan mig och honom men det tyckte han inte var svårt utan tog sidotecknet kanonfint. Disse fick samma upplägg som Phoenix men med lite mindre störningar. Även han jobbade fint idag. Insåg dock att han fortfarande lätt glömmer sina områden om man ändrar lite i upplägget så nu måste vi träna på att gå till samma område fast från olika riktningar.


Valparna växer och utvecklas hela tiden. De är nu lite mer än två veckor och nästa helg ska jag åka upp och snusa på dom. Som jag längtar! Ska bli såå skoj:) Phoenix kommer följa med mig medan Dissse stannar hemma hos Frida och Ärtan. Kommer bli en riktigt rolig helg. Är bara själva bilresan som jag inte ser fram emot. Bilen är dock nyservad så jag hoppas vi kommer fram utan problem. Måste se till att fixa mycket bra musik som jag kan lyssna på längs vägen. Stackars Phoenix får stå ut med en matte som sjunger för full hals där framme:)


         

Av phoenix - 6 mars 2012 16:21

Så skönt med Sportlov, som jag har längtat! Underbart väder har det varit så här långt så mycket tid har tillbringats utomhus med hundarna. Vi har hand om systers lilla Diva eftersom Fridaär i Malmö tills ikväll. Blir lite speciellt när man har en valp hemma men det har fungerat helt okej. Igår var vi ute på cachingtur. Jag har länge tittat på en cache ute på Sälskäret men då jag inte har tillgång till båt så har det inte blivit av. Nu trotsade jag respekten för isar och tog med mig hundarna på en tur i solen. Det gick super att gå på isen, nästan ingen snö och vi trillade inte i:) Hundarna njöt, stora ytor att springa på:) Jag passade på att fota lite. Hade fått lite tips av Frida som har Min Vildas kennel och var tvungen att testa. Känns som att korten blev bättre så jag är supernöjd.


                   


Väl ute på ön hittades cachen snabbt och sen tillbringade vi en stund med lek innan vi traskade vidare. Nu styrdes stegen mot en ny cache. Min första med högsta svårighetsgraden. Men det gick kanon, hade tur och fingrade på rätt ställe nästan direkt. Svårast med cachen var att jag lyckades tappa burken på backen och inte höll på att hitta igen den. När vi ändå var ute så passade jag på att logga några cacher till.


                           


Aningen jobbigt på cachen Thunder Bridge. Hade inte läst cachebeskrivningen innan för då hade jag nog inte gett mig på den. Kom fram till bron som visade sig hysa in E4:an. Hmm däruppe kan man väl inte leta tänkte jag och drog fram beskrivningen. Nää, under bron gick det en smal gångbro med gallergolv. Fy sjutton vad otäckt. Logiskt så förstod jag ju att jag inte riskerade att ramla ned men höjdrädslan sa att du DÖR här Jennie! Var rädd för att ramla, för att tappa bilnycklar eller mobil eller för att rent av tappa ned burken när jag väl hittade den. Att hitta var inga problem, värre att komma åt den. Var tvungen att lägga mig på magen på bron för att komma åt den. Vill lova att jag var nöjd när jag var tillbaka på fast mark efteråt:)


På kvällarna är höjdpunkten samtalen med Helena. Så roligt att få se och höra om valparna varje dag och Helena gör ett superjobb med att fota dom och skicka bilder till mig:) Dom växer och frodas. Alla ökar i vikt så Puma har tillräckligt med mat till dom. Hon är så mån om sina små och sköter dom jättebra! Flera av valparna har nu börjat märkna på nosen, blir spännande att se hur många som blir mörka.


   


Idag på vår promenad träffade vi en dam som hade koll på att jag hade tollare i kopplen. Hon stannade och pratade en stund och sa då att hon gillade svarta nosar mest, för dom tollarna hade mycket finare ansikte. Så vi får väl hoppas att valparna blir svartnosar, eller hur Helena :P


     


Lilla Lila var så söt igår när vi satt och surrade. Plötligt kom det ett litet Voff från henne. Första gången jag hört nån av dom skälla:) Vit utmärker sig mycket. Full fart, trycker sig fram till spenarna och lägger sig på alla möjliga roliga ställen. Ofta ser man honom sovande ovanpå syskonen och igår kom han fram och la sig alldeles vid datorn medan vi satt och surrade.


   


Just nu ligger Ljusgrön mig väldigt varmt om hjärtat. Han är sååå söt :) Men favoriter brukar hinna ändra sig många gånger.


 


Längtar tills jag får träffa pluttarna !



Av phoenix - 4 mars 2012 10:21

Vilken härlig tid det här är:) Kan bara tacka Helena för att hon låter mig vara så delaktig i den här kullen. Varje dag surrar vi och jag får kika på dom. Helt underbart och dom är sååå fina. Kommer bli ännu roligare sen när dom blir lite större och mera "hund". Alla valparna mår bra och är pigga vilket känns skönt. Är ju alltid lite riskabelt under de första dygnen och man vill ju att alla ska överleva. Än kan man väl inte vara säker men min känsla är att det kommer gå fint för dom.


Under gårdagen var det den yngsta valpen, Vit  samt Orange, tiken som är yngst som utmärkte sig mest enligt Helena. Båda två har varit väldigt framåt, kravlar över dom andra i full fart för att ta sig till maten. Vit visade även prov på en snygg stil när han plötsligt la sig för att sova tvärs över sin diande syskon :)


 


Puma tillbringar all sin tid i valplådan. Lämnar bara valparna för att äta eller uträtta sina behov. Hon tar en liten tur kring knuten, kissar och sen vill hon in. Igår var Helena ute med henne och då försökte Puma valla in matte till ytterdörren.


Blir en spännande vecka nu. Får se om det är några som börjar mörkna på nosarna. Har för mig att man redan efter en vecka kunde se att vissa av valparna i förra kullen hade fått mörkare nos. Puma är rödnäsa och Phoenix har mörk nos. Får se vilka som ärver mamma och vilka som ärver pappa. I Pumas förra kull fick alla valparna rosa nos och alla i Phoenix förra fick svarta:) Än så länge har alla superrosa nosar i alla fall :)


 

           



Skapa flashcards