I ett svagt ögonblick så kom jag och Monica som har Disses syster Busan på att vi skulle starta syskonen i lydnadsklass ett på specialen nästa år. Hehe, Dice har mycket långt kvar till en start, både vad gäller momenten men framförallt koncentrationsmässigt. Det behövs så lite innan han blir störd så hur jag ska få honom att fungera på tävling är ett problem. Men men problem är väl till för att lösas va?

Förra vintern tränade vi en del lydnad men under sommaren och hösten har fokus legat på spår och apportering så vi ligger lite efter i lydnadsträningen. Har tagit tag i det lite nu sen snön kom och han gör faktiskt framsteg. Det vi framförallt har kvar att jobba med är fria följet där vi mest gjort lite förflyttningar på stället ännu. Man ser tydligt att han inte har förstått positionen ännu. Ingångar är också ett oskrivet blad. Där blir det inte helt rätt ännu.

Måste ta tag i den här träningen på allvar nu och vintern är perfekt för det uppdraget. För att få ett utgångsläge så bestämde jag och Monica att vi skulle filma hundarna nu för att se vart vi stod och så att man skulle kunna följa träningens resultat framöver. Sagt och gjort, tog med Disse och Frida till bilprovningen där vi körde igenom det han kan. Bara att Frida stod bredvid och filmade var en rejäl störning. Tungapporten fick vara med bara för att visa hans lite komiska försök att få upp den . Det blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig för idag tog han upp den och bar på den. Det har han aldrig gjort innan.

Här kommer filmen, titta och njut:)

&hl=sv_SE&fs=1&">&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="500" height="304">

 En duns, sen är livet plötsligt förändrat. Så fort kan det gå ibland...

Phoenix och Dice har förlorat sin bästis. Vår älskade vän Casper är borta och det gör mig så otroligt ledsen. Ena sekunden sprang han glatt omkring, nästa sekund ligger han livlös på vägen påkörd av en bil. Var finns meningen med detta? Man kan aldrig nog värdera den tid man har tillsammans. Stanna upp, titta på den du älskar och njut, imorgon kan det vara för sent. Vem hade kunnat tro att Cappe skulle försvinna nu?

Casper var livsglädjen personifierad. Alltid glad, full av energi och med en enda önskan - Att få leva! Allt var roligt i Caspers värld. Leka, träna, busa, snusa, han tröttnade aldrig oavsett aktivitet. Det finns så otroligt många minnen runt Casper som jag alltid kommer bära med mig. Du var speciell pojken, sorgen är så stor ♥

Lider med dig Ulla och resten av familjen som nu måste fortsätta utan Casper. Säg bara till om det finns någonting jag kan hjälpa till med. Finns här för er!

Det är med anledning av detta som det varit tyst i bloggen på slutet. Ville ge familjen tid innan nyheten spreds här. Sen kändes det inte rätt att skriva om andra saker och inte nämna Casper heller.

♥ LP1 SE VCH Tuvalyckans Casper - Så älskad, så saknad ♥

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans

(författare okänd)