Hela hösten har gått trögt, har befunnit mig i något slags vakum utan inspiration och ork att hitta på något. På träningsfronten har vi legat väldigt lågt då jag inte alls känt för att träna samt att det varit en del annat strul. Nu ska jag dock försöka ta tag i allt igen. Grabbarna är ju vana att få jobba mycket och behöver få komma igång igen. Tror inte att dom har mått dåligt av en paus men den kanske inte ska vara hur lång som helst. Igår satt jag dessutom och pratade med Malin på Facebook och hon tände mitt träningssug. Tack för det!

Vi kom att prata om spårträning och hårda spår, något som jag inte jobbat med förut. Men båda pojkarna älskar att spåra och spårträning är lätt att köra ensam då vi för tillfället mest tränar på egen hand. Så idag tog jag med mig båda två och promenerade upp till Skyttis. La ut varsitt kort spår, ca 30 meter med en vinkel. Phoenix fick börja och han tyckte att det var lite märkligt när matte gick så nära honom. Det gick rätt vingligt och jag insåg att han höjer upp huvudet rätt ofta när han spårar. Men han tog sig till slutet och blev jätteglad när han fick sin belöning.

Sen var det Disses tur. Han spårar med nosen i backen på ett bättre sätt och klarade sitt spår fint. Var bara vid slutet som han fick problem. Men till slut så fixade han det:) Inspirerad som jag var så tänkte jag att jag lägger ut två spår till innan vi går hem. Dessa blev lite längre och hade två vinklar. Disse fick börja den här gången men nu gick det inte alls bra. Han klev av spåret flera gånger och blev superosäker när jag skulle sätta tillbaka honom och tillslut ville han inte alls ta spårkommandot. Försökte på ett nytt ställe men plötsligt så förstod han inte alls vad jag ville... Han är väldigt känslig Disse och han förstod inte det här nya sättet att jobba. Då blir han osäker på vad jag vill och då gör han ingenting alls. Måste tänka om med honom till nästa gång tror jag.

För Phoenix blev det tvärtom. Nu gick han som en liten dammsugare i sitt spår och löste det jättebra. Stolt matte och supernöjd kille när han fick springa iväg med en pipapa efter spåret. Disse var lika glad han och gav sig med liv och lust in i leken. Matte hade dock velat att han skulle få lyckas men så blev det inte idag. Förhoppningsvis så sitter spårkommandot vid nästa tillfälle. Vet ju att han kan det i grund och botten.

I övrigt så rullar livet på i ungefär samma hjulspår som annars. Mycket att göra på jobbet för tillfället då allt ska slutföras inför betygssättningen, betygen ska sättas och motiveras och skriftliga omdömen ska skrivas till samtliga elever jag undervisar vilket innebär ca 200 stycken. Det tar sin lilla tid.. Snön har kommit, positivt i det avseendet att det blir ljusare och renare ute men allvarligt negativt om man ser till framkomligheten i skogen. Än så länge kan man traska "off road" utan problem men det ryktas om större snöfall på ingång. Håll tummarna att vi slipper!

Jobbet med Tollaren känns jätteskoj! I början hade jag panik, ingenting fungerade och jag fick ångest bara av att starta datorn. Var övertygad om att jag inte skulle fixa det. Nu är känslan helt annorlunda. Nu längtar jag tills det är dags att börja med nästa nummer. Det är riktigt skoj att sitta och fundera på hur man ska göra. Enda nackdelen är att det inte är så roligt att läsa tidningen när den väl kommer. Det är superskoj när den ligger i hallen och väntar på en men det roliga är att se hur den faktiskt ser ut i tryckt format. Läst artiklarna har jag ju redan gjort :P Hör gärna av er om ni har tips på saker ni vill läsa om i Tollaren. Vi tar tacksamt emot idéer!

Insåg just när jag sitter och funderar att vi faktiskt tränat lite i höst trots allt. Har hållt på inomhus en del med att träna högerhandling till rallylydnaden. I januari får vi ju för första gången möjlighet att tävla avancerad klass på närmare avstånd än dom 40 mil som varit hittills. Då måste vi ju prestera;) Men högersidan är inte lätt. Phoenix har kommit längre än Disse men vi har långt kvar innan det känns säkert. Andra svåra moment är backa vid sidan. Disse är rädd att bli trampad på och Phoenix sätter ned rumpan efter varje steg så det måste vi jobba mycket med. Stå framför och backa är inte heller lätt. Där går Disse bättre, Phoenix tycker att man ska sätta sig, både när man kommer in i fronposition och när man backat klart... I januari ska vi kunna, så det så!

Ifjol så var det en del snö, se nedan...