Usch, så rädd som jag blev idag har jag nog aldrig blivit! Trodde jag skulle förlora Disse...

Jag tog med mig syster och hundarna på en promenad när vi var i Kramfors idag. Hade sett en cache som jag skulle vilja logga och den låg på lagom avstånd för en eftermiddagspromenad. Vi traskade iväg och efter ett tag kom vi fram till ett skogsområde som ledde ned mot Ångermanälven. Cachen  skulle ligga nere vid vattnet i ett område som varken jag eller Frida varit vid tidigare. Vi släppte lös hundarna och började gå mot älven. Vägen var svår att gå, nedförsbacke med mycket vegetation och marken hal av lera så för mig och Frida tog det betydligt längre tid än för hundarna. När vi till slut var nere så hittar vi Phoenix och Diva ute på några lägre klippor vid älvkanten. Men vart var Disse?

Jag ropar på honom och nästan direkt efter så hör jag Frida säga HERRE GUD! Jag vrider på huvudet och ser vad hon precis sett. Disse befinner sig ca 100 meter bort, på väg nedför en vertikal klippväg som störtar brant ned i vattnet. Han hinner bara en bit innan han är fast på en liten, liten klipphylla, ca 7-8 meter uppe på klippväggen. STANNA vrålar jag! Disse står still och min puls rusar i 180. Slänger över koppel till Frida som kopplar upp Diva och Phoenix medan jag skyndar bort mot klipporna.

Där den röda cirkeln är stod Disse

Jag tar mig upp högst upp men kan inte se vart Disse är. Vill inte ropa av rädsla för att han ska röra sig och trilla. Vinkar åt Frida som pekar bortåt, jag är tydligen inte framme än. Medan jag letar honom så har Disse tydligen lagt sig ned på klipphyllan. Skyndar vidare och till slut vinkar Frida att han är nedanför mig nu. Jag tar mig försiktigt mot kanten och får syn på honom. Hjälp vad brant det är! Jag kan inte ta mig ned till honom. Kallar på honom och då försöker han hoppa upp men tar sig inte över kanten utan ramlar tillbaka. Jag ser inte avsatsen utan hunden försvinner bara. Då var jag säker på att han skulle ramla ned, väntade bara på plasket. Men som genom ett under dyker huvudet upp igen och han försöker igen. Nu kommer han upp och står nu på en större avsats ca 1,,5 meter under mig.

Vid den röda markeringen kom han upp, längst bort i bild ser man Phoenix

Om jag skulle hoppa ned dit så skulle jag kunna lyfta upp honom, men hur skulle jag komma upp själv? Det skulle inte gå, letar efter ett ställe som är mindre brant och hittar ett. Kallar på Disse och ber honom komma upp, han försöker två ggr men ramlar tillbaka båda gångerna. Han försöker då gå tillbaka mot det håll han kom ifrån, klippkanten och jag vrålar NEJ och han stannar. Letar vidare, hittar ett nytt ställe men inte heller där kommer han upp. Får gå vidare och hittar till slut ett ställe där jag lyckas få upp honom. Gud vilken lycka!

Går sedan ensam fram igen mot kanten och kikar ned, det är verkligen brant och under vattnet står det upp träpålar. Alldeles skakig när jag tänkte på vad som kunde ha hänt.

Klipporna nerifrån