Efter prisutdelningen åkte vi direkt vidare. Nästa mål var Bispgården där vi skulle starta Retrieverprov på söndag. GPS:en valde att skicka oss via Mora, en väg jag inte hade planerat att ta. När jag surrade med syrran i telefonen så läste jag fel på GPS:ens sluttid och fick för mig att beräknad ankomst till Bispgården skulle vara 06,54, det vill säga nästan 12 timmar senare. Då fick jag nästan kalla fötter, inte skulle jag väl orka köra hela natten? Senare kom jag på att jag läst av körtiden. Det skulle ta 6 timmar och 54 minuter till Bispgården:)

Vi körde på i godan ro och plötsligt ser jag hur bilen framför mig bromsar kraftigt. Jag gör givetvis detsamma för att undvika att köra in i den men när jag kollar i backspegeln så ser jag att bilen bakom inte har insett att vi bromsar utan kommer i full fart. Nu gick det fort men det är fascinerande hur mycket man ändå hinner tänka. Jag väljer att vika av ut så långt jag kan på vägrenen och klarar det nästan. Bilen bakom inser att vi bromsar och ställer sig då på bromsen men han touchar min vänstra bakskärm. Stannar och kliver ut för att kolla. Men gud vilken tur vi hade. Smällen blev väldigt lätt, inte ens en buckla i bilen bara skrapat på lacken. Det jobbiga var att karln i bilen som kört på mig är tysk och pratar dålig engelska. Hehe, inte lätt med kommunikationen.

Kan köra vidare och tar mig efter många timmar i bilen slutligen nästan ända fram till Bispgården. Tvingas stanna när jag har en halvtimme kvar för då är jag så trött att jag inte kan köra längre. Hittar en parkering bredvid vägen. Rastar Phoenix och kryper ned i baksätet där jag somnade direkt. Sov som en stock tills väckaren ringer.

Tar mig till samlingsplatsen. Provgenomgången kändes bra. Provet var relativt enkelt kändes det som och borde passa Phoenix bra. Vi startar som 4:e ekipage. Först en transport bakom skytt, vilket går bra. Sen två enkelmarkeringar på vatten. Inga problem med nån av dom. Phoenix fixar inlevereringarna bra trots att man står långt från vattnet.  Sen ny transport fram till fältet. Det finns 7 vilt ute och Phoenix löser uppgiften bra om man bortser från ena kråkan. Där lägger han ned kråkan två gånger under inlevereringen. Han söker fint och hittar vilten snabbt. Jag är otroligt nöjd med hans fart och med upptagen som är betydligt snabbare än dom var ifjol.

Vi avslutar med två enkelmarkeringar i en uppförsbacke. Phoenix spikar bägge men då det är kråkor även här så strular han på väg tillbaka och lägger ned viltet. Passiviteten går jättebra. Han får sedan en mycket bra kritik av domaren som anser att han gjort ett mycket bra prov helt igenom men slarvet med kråkorna drar ned ordentligt i pris så vi får en 3:a. Hade han inte lagt ned kråkorna hade vi fått en etta. Surt, ja.. Men jag måste trots det vara nöjd. Han gjorde så himla bra ifrån sig och jag visste sen innan att han inte gillar kråkor. Köpte med mig 4 stycken så nu ska vi träna kråka:) Nästa gång så!!!!

Hemresan till Övik gick bra, inga fadäser och vi var hemma tidigt. Hämtade hem en överlycklig Disse från Frida. Nu ska vi hoppa i säng och njuta av helgens bravader:)

I fredags lämnade jag av Disse hos syrran och sen styrde jag och Phoenix söderut. Målet för resan var Humletorp i Värmland där vi skulle starta årets första Tollingjaktprov. GPS:en sa att resan skulle ta 8,5 timme om jag körde enligt hastighetsbegränsningarna och inte gjorde några stopp. Jag hade ingen brådska utan körde lugnt och sansat ned. Resan var dryg, långt att åka, trött efter jobbet och ingen att surra med. Som tur var hade jag en ljudbok att lyssna på och sen ringde Helena och surrade bort ca 2 timmar. Till slut, vid strax efter två på natten så var vi framme. Tog en liten runda med Phoenix och kröp sen in i bilen där jag tänkte få några timmars sömn innan samlingen vid åtta. Natten var jobbig. Låg rätt obekvämt och halvslumrade mest och till slut var det dags att kliva upp.

Genomgången inför provet kändes bra. Terrängen kändes som att den skulle kunna passa Phoenix och upplägget var trevligt. Osäkerheten på årets första prov är dock alltid hög och vi hade inte tränat alls med vilt så den biten var riktigt oprövad i år. Vi hade startnummer 14, näst sist så väntan var lång. Kände mig inte så nervös så jag kunde lugnt sitta och titta på dom andra som körde. Är ju så trevlig stämning på tollingjaktproven:)

Till slut var det äntligen vår tur. Provet startade med ansmygning till gömslet. Phoenix gick bra bredvid men stannade upp vid ett tillfälle och var nyfiken på kastaren ute i båten. Tollingen gick bra, fortfarande lite nyfiken på båten men i övrigt jobbade han på fint. Efter tollingen var det en dubbelmarkering på vatten. Phoenix satt lugnt och tyst, gick fint i vattnet och hade inga problem att hitta änderna. Första inlevereringen slarvade han dock med. Är så van att han inte lägger ned och skakar så jag var inte alls med på att han skulle göra just detta idag. Fick påminna honom om att matte ville ha fågeln. Andra gången gick det bra, den fick jag i handen. Sen fick vi skicka på en dirigering tvärs över sjön till andra sidan. Många hade haft problem med denna. Phoenix kan ju ha problem att gå ut i vattnet på dirigering men inte idag. Nu gick han fint ut och simmade iväg bra, dock drog han snett mot platsen där dubbeln landat. Fick försöka rikta om honom men det krävdes många tecken innan han hamnade rätt. Men vi fick in den till slut:)

Sen en kort transport upp mot ett sökområde som låg i ganska brant sluttande terräng. Phoenix överraskade matte genom att jobba med hög fart och snabba upptag på nästan alla fåglar. Han tvekade lite på en andhane men tog den sedan och kom in med den. Sällan jag sett honom jobba med så bra fart även hem med fågeln. Han är effektiv min grabb och fann snabbt alla vilt. Tillbaka till gömslet igen och ny tolling. Phoenix blev lite konfunderad i ett tolllingkast när några barn började ropa på andra sidan av sjön men i övrigt tollade han bra.

Därefter följde en enkelmarkering på vatten . Phoenix satt stabilt och tyst och gick sedan i vattnet med stor iver. Kastade sig ut i ett snyggt svanhopp:) Inga problem att hämta och leverera. Nu skulle vi förflytta oss till en dubbelmarkering på land men då kommer det plötsligt en massa barn promenerande genom provrutan. Vi satt kvar i gömslet och väntade medan ca 30 ungar passerade fördelat på tre grupper. Till slut kunde vi dock fortsätta med markeringarna. Dom löset han utan problem.

När vi var färdiga säger Gunnar som var dagens domare direkt att han har ett problem din hund, greppen... Usch, det vet jag ju om men det lät olycksbådande. Gick ut ur rutan för att invänta kritiken. Han fick fin öppen kritik som avslutades med att det var ett prisvärt arbete. Prisvärt ja, men vilken valör? Tankarna vandrade... Var bara att sätta sig och kolla på sista hunden och sen invänta prisutdelningen. Gunnar började nerifrån i prisvalörerna och när han ropade ut att Lönnlövets Watt fått ett första pris så var det alltså klart, det innebar ju att dom två hundar som var kvar, Phoenix och Agrosofens Rödtopp måste få första pris de med. Och så var det, Phoenix andra etta var i hamn och han är därmed uppflyttad till Elitklass!!! Så glad jag blev:) Protokoll från provet finns på hemsidan www.tollarna.weebly.com