En duns, sen är livet plötsligt förändrat. Så fort kan det gå ibland...

Phoenix och Dice har förlorat sin bästis. Vår älskade vän Casper är borta och det gör mig så otroligt ledsen. Ena sekunden sprang han glatt omkring, nästa sekund ligger han livlös på vägen påkörd av en bil. Var finns meningen med detta? Man kan aldrig nog värdera den tid man har tillsammans. Stanna upp, titta på den du älskar och njut, imorgon kan det vara för sent. Vem hade kunnat tro att Cappe skulle försvinna nu?

Casper var livsglädjen personifierad. Alltid glad, full av energi och med en enda önskan - Att få leva! Allt var roligt i Caspers värld. Leka, träna, busa, snusa, han tröttnade aldrig oavsett aktivitet. Det finns så otroligt många minnen runt Casper som jag alltid kommer bära med mig. Du var speciell pojken, sorgen är så stor ♥

Lider med dig Ulla och resten av familjen som nu måste fortsätta utan Casper. Säg bara till om det finns någonting jag kan hjälpa till med. Finns här för er!

Det är med anledning av detta som det varit tyst i bloggen på slutet. Ville ge familjen tid innan nyheten spreds här. Sen kändes det inte rätt att skriva om andra saker och inte nämna Casper heller.

♥ LP1 SE VCH Tuvalyckans Casper - Så älskad, så saknad ♥

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans

(författare okänd)

Gårdagen var verkligen full av hundaktiviteter. Jag och Ulla har varit hjälpinstruktörer på en valpkurs i höst och igår var det dags för avslutning. Vi skulle träffas i Bredåger vid nio så redan åtta hämtade Ulla upp mig och hundarna. Vi började med en promenad genom skogen från skeetbanan och bort till SSRK:s stuga för att hundarna skulle få rastas och härja av sig lite innan de skulle ligga i bilen. Casper, Easy och Dice sprang omkring och busade vid stugan medan Phoenix försvann in i skogen en stund. Sen kom han ut och la sig i gräset totalt ointresserad av dom andra. Hmm, varför var han så? Jo han hade hittat ett gammalt märgben där i skogen som han förtjust låg och gnagde på...

Gick tillbaka till skeetbanan där vi skulle hålla till men dom andra var lite sena. Plötsligt börjar Phoenix tokskälla och Dice hänger på. Nere mot sjön springer 2 stora älgar förbi. Gud vad stora de djuren är när man ser dom på nära håll. Efter en stund kom sedan de andra och vi kunde börja förbereda stationerna. Det skulle bli 3 stationer som deltagarna fick rotera på. Viltspår, fågel och dummyapportering. Detta för att hundar och förare skulle få prova på lite olika av vad en retriever kan jobba med. Efter det var det en kontaktlek, paketsök och avslutningsvis korvgrillning.

Vädret var inte det bästa, småregnade hela dagen men vi hade8 trogna deltagare som kom. Alla hundarna skötte sig fint, de har verkligen blivit duktiga. Efter kursen hade vi tänkt stanna och köra lite med våra hundar men det hade blivit en dubbelbokning så det dök upp några som skulle skjuta lerduvor. Då tog vi en tur till stugan istället. Barbro och Aqua samt Malin och Nemo följde också med så det var många hundar. Dice ägnade hela sin uppmärksamhet till Aqua. Han var på henne konstant. Skulle bara upp och jucka på henne, han kommer nog ha träningsvärk i ljumskarna idag:p

Sen var det dags för ridhusträning tillsammans med labradorgänget. Var riktigt roligt. Phoenix skötte sig bra. Ingen tendens till att äta bajs. Om det berodde på att matte hade köttbullar eller om han kommit över sin bajsmani vet jag inte. Ska fortsätta med ridhusträningen i höst/vinter och hoppas att det hållert i sig. Tror han skulle passa för ridhustävlingar och då kunde matte få ägna vintern åt lydnaden. Sen kunde sommaren vara fri för att tävla jakt och bruks:)

Så såg det inte ut för två år sedan. Kolla in filmen från Phoenix första lydnadsstart.

Hehe, tala om okoncentrerad stundtals. Särskilt det nya momentet, inkallning med apportering:) Linförigheten ska vi inte tala om...

Även Dice klarade sig fint. Trots att det var många hundar på liten yta så hade han fokus på mig och vad vi skulle göra:)

Under kvällen var det trötta pojkar, tror inte dom gjorde många knop:)

I lördags åkte jag och Ulla ned till Härnösand för att träffa Jenny och Zelda. Vi hade planerat in en träning inför nästa års lagkamp som vi är sugna på att åka på. När vi kom fram släppte vi ut hundarna för lite rastning och för att de skulle få träffas lite innan vi började. Gud vilket race! Dice var den som var mest förtjust i Zelda. Hehe, den stackaren fick inte en lugn stund:) Sen kollade vi av området lite för att se hur vi skulle lägga upp träningen.

Första stationen blev en markeringsstation. Vi höll till på ett uppväxt hygge med buskar och träd som var ca 1-1½ meter höga. Vi började med korta markeringar på ca 20 meter. Därefter längre, ca 50 meter följt av lite kortare dubbelmarkeringar för dom som klarade det. Avslutade sedan med långa markeringar med apportkastare. Eftersom det var rätt långt mellan parkeringen och stationerna så hade vi med oss alla hundarna. Passiviteten gick inte lysande för Disse. Han var rätt lugn i början men han ju bygga upp massor av energi och frustration medan han väntade. Inte bra, måste hitta bättre lösningar för honom.

Mina hundar skötte stationen bra. Dice hade inte alls några problem med markeringarna, spikade dom flesta men var allmänt olydig på väg in. La sig flera gånger och rullade på dummyn. Hmm känns som att han är inne i någon mindre rolig period för tillfället. Apportkastaren är svår. Han blir såååå taggad! Första satt han jättefint på men på nummer två knallade han tyvärr. Han har dock inga problem att markera:)

Phoenix gjorde också fina markeringar. På nummer två av de längre markeringarna tyckte jag dock att han ringade mycket och inte hittade in till nedslagsplatsen ordentligt men efter en stund så kommer han in med den. Då är halva hunden blöt och dummyn är dyngsur. Den hade tydligen landat mitt i en stor pöl så han hade fått jobba ordentligt. Phoenix är ju ingen större vattenälskare direkt. Bra att han löste uppgiften!

Nästa station var ett linjetag längs en stig. Hundarna fick sätta sig vid utgångspunkten och sen sköt vi in längs stigen. Phoenix löste uppgiften bra men för Disses del var det för svårt. Typiskt eftersom att jag tänkte tanken innan men ändå genomförde den. Man ska lita på sin magkänsla!

Sista stationen var ett stort fält. Var 18 dummys ute i varierande terräng, Hygge, skog och klippor. Började med att varje hund fick hämta in varsin. Gick fint. Sen körde Disse ensam medan de andra jobbade två och två. Phoenix skötte jobbet bra tillsammans med Casper. Första gången hittade han nästan direkt medan andra gången fick han jobba ett bra tag. Avslutade sedan med att testa att skicka ut Zelda, Easy, Phoenix och Casper samtidigt. Gick strålande, ingen av hundarna brydde sig om varandra utan alla jobbade med sitt. Phoenix hade jobbigt, fick ta in honom och skicka om innan han till slut kom in med sista dummyn.

Sammanfattningsvis en bra träningsdag. Strålande sol och trevligt sällskap. Resultatmässigt finns det att fila på. Tur det är långt kvar innan nästa provsäsong startar...

I övrigt så har jag anmält Phoenix till en lydnadstävling i slutet på november. Ska bli intressant. Är framförallt tre moment vi behöver jobba med. Fjärrdirigeringen, metallapporten och rutan. Resten bör han fixa... Dessutom, MÅSTE vi komma till den insikten att hästskit inte är gott och att man inte äter när man tävlar/tränar:) Det blir nästan ännu tuffare än momenten.

Packade in mig själv och pojkarna i bilen vid halv elva imorse och styrde mot Åviken. Hade i ett svagt ögonblick tagit på mig att gå ut spår åt mina och Ullas vovvar idag medan Ulla jobbade på utställningen. Själv klarade jag mig undan då ingen frågade om jag kunde hjälpa till. När vi kom fram så tog vi en promenad upp på Ögeltjärnsberget. Var riktigt härligt med hög, klar luft och strålande sol. Pojkarna var spralliga och glada och vi njöt av promenaden. Träffade på en arbetskamrat på vägen upp. Väl uppe passade jag på att fota grabbarna lite men fick inte så många bra kort tyvärr.

Gick tillbaka ned för att lägga spåren. Blev en lagom promenad på en timme så grabbarna var nöjda med att lägga sig i bilen. Började med ett spår till Casper. Han fick ca 600 meter med 7 pinnar plus slut. Sen Disse, 300 meter med 4 pinnar plus slut. Dom spåren kände jag mig nöjd med. Sen fortsatte jag längre upp till ett parti där vi inte lagt spår förut och då blev det sämre. Easys spår hamnade i väldigt kuperad och svårgådd terräng och Phoenix hamnade bitvis mitt i  ett träsk. Men men, bara att gilla läget och hoppas att hundarna skulle bry sig mindre än oss.

När jag kom tillbaka till bilen så hade Ulla kommit och hon hade fika med sig. Man kan ju bli lycklig för mindre:) Blev en snabb fikapaus innan vi började spåra. Casper skötte sig fint, hade ett litet tapp men hittade själv tillbaka till spåret en bit längre bort. Dice spårade jättefint. Klarade hela spåret själv så nu ska han bara lära siga att det lönar sig att ta upp ALLA pinnar. Nu är det lite si och så med den biten.

Easy spårade kanonbra på sitt bergsspår ända tills han kom till sista vinkeln. Där hände nåt och han tappde alldeles bort sig. Till slut redde det dock upp sig. Phoenix fixade upptaget bra men efter första vinkeln (som han först gick rätt i) tappade han bort sig, hittade till slut rätt men missade då en pinne. Träsket var ingen hit, varken enligt Phoenix eller matte men till slut så var vi förbi. Resten av spåret gick helt okej även om jag önskar att han skulle vara mer noggrann i vinklarna.

Efter spåren fick pojkarna busa lite tillsammans medan vi mumsade i oss en godisbit. Phoenix tog med sig en pipälg som sen Casper tog över. Oj vilket race det blev. Casper rusade runt medan Dice och Easy jagade honom. Phoenix fick tag på Ullas spårlina och ägnade sin tid åt att bita på den samt att avverka lite grenar.

När vi kom hem igen var klockan halv fem så det blev verkligen en heldag utomhus. Pojkarna har varit genomtrötta hela kvällen så vi har haft det lugnt och skönt. Kvällen höll dock på att sluta illa. På sista kvällskissningen fick jag för mig att jag skulle ta med en dummy och köra några linjetag. La en hund på sidan medan den andra fick jobba.

När det var Dice tur att jobba hör jag efter en stund hur det kommer en hund runt hörnet. När den kommer runt så ser jag att det är den hundilskne labben som bor i grannhuset. Den börjar tokskälla och rusar mot oss. Som tur är så var den kopplad men matte hänger och dinglar i kopplet och det känns inte helt säkert. Phoenix flyger upp (han låg platsad) och skäller han med och springer mot den andra hunden. Lyckas blixtsnabbt suga tag i Dice och hivar upp honom under armen samtidigt som jag vrålar NEJ åt Phoenix. Han stannar som tur är och tjejen får då stopp på labben som blir tveksam av mitt nej. Hade Phoenix eller labben hunnit fram till den andre hade det blivit slagsmål för den där hunden är INTE trevlig. Vill inte att Phoenix ska få stryk fler gånger...

Ja hösten börjar lida mot sitt slut. Igår snöade för första gången den här vintern och det är ruskigt kallt ute. Men vi har haft ett par härliga veckor med klar himmel, solsken och sval luft. Dock ska man inte glömma stormarna och regnet heller men nu var det inte det vi skulle fokusera på utan det härliga höstvädret. För nån vecka sedan så tog jag och Frida med oss hundarna och hämtade upp Lotta och Christian för en tur ut till Ottelandet. Älskar det stället, är så himla vackert när vädret är bra.

Hundarna fick rusa omkring på stranden och leka. Phoenix tycker att Christian är ett nödvändigt ont men så länge han låter honom vara ifred så är det lugnt. Kommer han för nära så visar han sitt missnöje med att morra på honom men i övrigt gör han ingenting. Dice däremot tycker att det är toppen att leka med Christian. Lite bilder från dagen kommer här.

Igår var vi på Åsberget i stormen. Först en rastningsrunda och sen fick pojkarna varsitt motivationsspår. Frida började att gå ut till Phoenix. Han fick sitta med spårselen på och se när hon gick iväg. Hon går sedan 1 minut, står stilla 1 minut, går 1 minut osv i totalt 10 min. Sen gömmer hon sig i skogen och jag släpper samtidigt på Phoenix på spåret. Medan hon har gått har hon lämnat 5 leksaker i spåret. Phoenix spårar fint trots att det ligger en del snö kvar här uppe på berget efter dagens snöfall. Han hittar 4/5 leksaker och blir så glad när han hittat Frida. Går spåret säker utan missar.

Sen är det Disses tur. Nu gör vi tvärtom, jag går spåret och Frida väntar med Dice. Jag har 3 leksaker med mig och hade tänkt göra det lite klurigt så jag lägger spåret över en asfalterad väg. Sätter mig sedan så att jag kan se när han kommer till vägen. Han förvånar mig genom att gå direkt över vägen utan att tveka. Matte har en duktig pojk!

Idag har vi promenerat på torpet med Lena, Kaizer, Ask och Bagheera. Imorn blir det spår med Ulla, Easy och Casper. Ska bli riktigt skoj! Nu väntar sängen:)

Jag har haft en tung period träningsmässigt framförallt med Phoenix. Vi har fokuserat på jakten och försökt få ordning på viltbiten. Ju mer vi tränat desto sämre har det gått och mattes tålamod har prövats ordentligt. Har varit redo att ge upp och lägga mig ute på en myr och gråta för att allt bara gått åt skogen. Igår var vi ute igen och det fortsatte i samma visa. Efter diskussioner med mina träningskamrater så stod det klart. Jakten, eller egentligen viltet får läggas undan för vintervila nu och fokus får hamna på andra saker.

Idag var det dags att göra nåt annat så jag tog med mig pojkarna ut till Åviken för att först lägga bruksspår och sen lägga ut varsitt viltspår till dom som dom skulle få gå i morgon. Började med ett spår till Dice. Blev ca 200 meter långt, med två vinklar och 4 pinnar plus slut. Phoenix fick ett spår på ca 600 meter med 6 pinnar plus slut. La spåret så att det korsade tre stigar för det är något som Phoenix haft svårt för.

Medan spåren låg till sig så åkte vi ned till stranden och busade. Phoenix hade inga problem med att springa i vattnet vilket kändes bra. Han har ju haft stora problem med vattnet när vi tränat jakt på slutet. Dice har inga såna vattenproblem. Han lägger sig gärna i vattnet och bara njuter.

När vi kom tillbaka till spåren så hade det parkerat en bil bredvid. Såg inte till någon och tog ut Dice för att han skulle få börja. Han tog an spåret fint, hade ruskigt bråttom  och slog lite grann. Första pinnen plockade han upp utan problem, lika så pinne två. Vinkeln fick han ringa i men sen kom han på spåret igen. Tredje coh fjärde pinnen markerade han men ville fortsätta framåt utan att plocka upp dom. Jag stannade och höll kvar linan och när han inte kom framåt så vände han och plockade upp pinnen och kom med den. Vid slutleksaken blir han så himla glad. Matte var jättenöjd med honom, han gjorde ett fint jobb.

Phoenix tur efter det. Han tog an spåret fint och klarade första sträckan efter lite småstrul. Fortsatte upp mot första pinnen som han plockade upp fint. Sen fortsatte han , tog nästa pinne och första stigövergången utan problem. ite osäker i vinkeln men löste det snabbt. Sen på nästa sträcka så kommer det plötsligt en lös hund rusande mot oss. Jag sätter Phoenix och kliver fram mellan honom och terven. Ryter åt tiken att gå hem men utan annat resultat än att hon stannar. Sen börjar hon rusa omkring framför oss och försöker ta sig till Phoenix vilket jag inte tillåter. Då börjar det ropa en bit bort i skogen. Är så pass mörkt nu att man inte ser nåt och Bella som tiken tydligen heter lyssnar inte på matte. Efter ett tag kommer matte och lyckas till slut får hon tag på sin hund.

Matten står kvar säkert 5-10 minuter och surrar innan hon går vidare. Spännande att se hur detta skulle gå. Tiken har skuttat runt en massa i spåret och enligt matten så har dom gått där vårt spår korsar stigen en bit bort och Bella hade snusat runt på sidan av stigen. Sätter på Phoenix och han tar an spåret direkt. Sen spårar han hela spåret utan minsta problem. Hittar alla pinnar och tar vinklar och stigövergångar direkt. Var så himla nöjd med honom. Mer störning än så kan man knappt få. Så himla roligt att det gick bra för oss idag:)

När vi kom tillbaka från spåret var det riktigt mörkt så det blev inga viltspår. Får gå ut dom i morgon istället. Ska bli roligt att se vad Disse tycker om det. Var ju rätt länge sedan han gick ett viltspår sist. Skulle vilja starta honom igen innan snön kommer.

Nu ska vi bara njuta av kvällen och att det är HELG nu!

Fyllda av förväntning styrde jag och Phoenix mot Yttre rötjärn imorse för att delta i årets sista jaktprov för vår del. Finns ett till i Övik nästa helg med men jag känner att det får räcka så här för i år. Var lagom laddade kändes det som och känslan inför provet var bra. Phoenix hade vilat helt och hållet från träning sedan förra helgen så det skulle bli spännande att se hur det skulle visa sig- Vi var fyra startande i nybörjarklass och vi skulle vara sist ut.

Provgenomgången kändes bra, inga större svårigheter utan ett prov som jag tyckte skulle passa Phoenix bra. Såg första och andra hunden innan jag gick och hämtade Phoenix. Han var bra med mig fram till första stationen som var två stycken enkelmarkeringar på vatten. Phoenix satt stabilt och bra vid skott och kast. Var väldigt blött där man skickade ut och när jag kommenderade så tar Phoenix en omväg, bakåt och rundar ett buskage innan han kommer fram mot strandlinjen. Där tar det stopp, han vill/vågar inte hoppa i utan springer fram och tillbaka längs kanten. Jag kommenderar igen med enda resultatet att han i frustration piper och gnäller där vid kanten. Tar  in honom och skickar om honom, efter flera påminnelser tar han så äntligen skuttet ut i vattnet:) Då löser han uppgiften fint och truten kommer in i hand.

Nästa vända är inga problem, då går han i som vanligt och hämtar in en and som även den lämnas i handen. Inga problem alls vilket kändes skönt.

Kort transport till ett sökområde vilket går fint. Han jobbar riktigt fint ute på söket och hittar snabbt vilten. Som vanligt lite sega upptag  men han kommer in med dom. För att undvika att han lägger ned nåt vilt som i Piteå så blåser jag en inkallningssignal när han är på väg in. Vill påminna honom om uppgiften. Det funkar bra men då säger domaren till att han inte vill ha nån signal så det får jag sluta med. Vad händer, jo två av vilten lägger han ned ca 3 meter framför mig:( Får påminna honom med inkallningssignal och då plockar han upp fågeln direkt och kommer med den. Vi får hämta in alla 6 vilt och han hittar dom snabbt och lätt.

Sen är det en enkelmarkering på land som Phoenix helt missar. När skottet grå kolla rhan på publiken och ser inte alls kastet. Jag visar honom riktningen och skickar honom iaf, han får söka lite och domaren säger - han såg inte den där va? Nej svarar jag och domaren säger då att jag ska ta in honom så gör vi om det men just då får han vind på kråkan och hittar den.

Provet avslutas sedan med passivitet medan en annan hund gör vattenmarkering och det är inget problem alls. Lugn och tyst:)

Domaren tycker att han markerar bra, har ett mycket bra sök, bra tempo och samarbetsvilja men han vill ha bättre vattenpassion och snabbare upptag. Vattnet är nåt nytt, han har inte strulat med det sen han var liten. Medan upptagen är ett känt problem. Bara att jobba vidare och träna upptag och inlevereringar i vinter.  Slutade med ännu ett tredje pris.

Idag blev det verkligen en tidig morgon. Väckaren ringde redan 04.30 men det gick förvånandsvärt lätt att ta sig upp. Tog med mig grabbarna på en tidig morgonrastning i hällregnet och kände mig väl inte så där överdrivet uppåt. Träningen har inte fungerat alls på slutet och resultaten har snarare blivit sämre och sämre istället för bättre. Trodde träning ger färdighet men inte för tillfället. Sista veckan har varit hemsk, Phoenix har strulat vid varenda fågel och inte velat ta upp dom och om han tagit dom så har han lagt ned dom igen efter en liten bit:( Har funderat fram och tillbaka på om jag skulle stryka mig från provet eller inte men då det är så få tollingjaktprov i Norrland så valde jag att åka iaf. Det är om inte annat en bra erfarenhet.

4 timmars bilresa med dåligt väder tills vi kom till Skellefteå var jobbigt, var stundtals ruskigt trött men med några korta stopp för att hämta luft så funkade det. Kom upp i god tid innan samlingen och hann rasta hundarna innan provgenomgången. Båda två var stirriga och dragiga. Skulle fram till allt och snusade och hade sig, hmm ingen bra känsla.

Gick ned på provgenomgången, spännande! Provet skulle inledas med ansmygning ned till gömslet, sen tolling följt av två stycken enkelmarkeringar på vatten med skott. Därefter en transport, skott med enkelmarkering på land, dock på andra sidan om en å på 3-5 meter (kändes svårt). Sen transport igen till det avslutande fältsöket. Ett relativt litet område som var långt men smalt. Låg alldeles intill strandkanten vilket skulle kunna vara klurigt för vattenglada hundar.

Jag hann kolla på de två första hundarna innan jag hämtade Phoenix. Blev rätt lång väntan innan det var vår tur. Phoenix var skum, totalt uppslukad av marken där tiken som var före oss hade suttit. Kändes inte roligt med tanke på att hon skulle vistas i gömslet före oss men det var bara att gilla läget.

Till slut var det vi. Ansmygningen gick bra , han kändes med mig och vi tog plats i gömslet. Det var en rätt långsam tolling jämfört med hur vi tränar med LÅÅÅÅNGA pauser. Phoenix blev lite orolig när han fick vänta så länge men då la jag honom och då gick det bra. Han var lite ofokuserad i tollingen, bra fart ut, bra grepp men sen ville han inte riktigt komma in så tempot var inte bra. Sen fick skytt och kastare gå fram till strandkanten en bit från oss och vi skulle tolla en gång till åt motsatt håll. Det var jag lite orolig för innan, trodde Phoenix enbart skulle fokusera på dom men han skötte sin uppgift på ett bra sätt.

Skottet gick och en and kastades i vattnet, Phoenix var lugn och tyst men fokuserad. Skickade honom och han gick bra i vattnet, hämtade anden och kom direkt upp till mig med den. Inga tendenser att släppa och skaka sig. Samma sak med kast nummer två.

Transporten till nästa station gick bra, han satt fokuserat och lugnt vid skott och kast. Precis som jag varit rädd för så tyckte Phoenix att det var onödigt att blöta ned sig för att hämta pippi. Man borde kunna gå runt. Han sprang fram till kanten, vek av åt vänster men insåg snabbt att det inte gick och då gick han över via vattnet. Hittade anden direkt och förvånade mig ordentligt med ett bra upptag och en fin leverans:)

Transporten till söket inga problem. Skickade ut honom och han finner snabbt en and som han lämnar av fint. Ut igen och han får jobba lite mer, stannar upp och frågar matte som står tyst och stel som en pinne. Han fortsätter då söka och domaren säger till att om han frågar så fint så får jag självklart hjälpa honom. Man lär sig nåt nytt varje dag:)  Han hittar fågel två och kommer in, stannar dock och lägger ned den ca 5 meter ifrån mig men kommer med den då jag visslar. Ut igen, hittar snabbt och nu är matte dum, borde ha visslat in honom direkt men står passiv och då gör han likadant igen:( Sista skicket, bra ut hittar snabbt men på vägen in får han syn på publiken och stannar upp och kollar på dom. Håller dock fågeln den här gången men jag får påkalla hans uppmärksamhet för att han ska komma.

Jag kände mig dock jättenöjd med honom. Han gjorde MYCKET bättre ifrån sig än vad jag hade kunnat tro. Vet inte när han skötte upptagen så bra sist. Sen skulle jag ha vart mer allert och hjälpt in honom så hade kanske bara en fågel hamnat på backen. Men men, man lär sig hela tiden. Jag lever ännu i en värld där jag knappt vågar röra mig på proven i rädsla för att göra nåt man inte får:) Men nästa gång så!

Phoenix fick jättefin kritik av domaren Erik Björne. Det han inte gillade var att han la ned fågeln samt att han har slarvigt bärande. Han tar gärna fågeln i halsen eller vingen så där har vi nåt att jobba med i vinter... I övrigt fick han bara beröm:)

Hade han bara lagt ned en fågel så hade vi fått ett första pris. Domaren resonerade som så att, en gång är ingen gång, två gånger är en vana. Attans att matte strular bort första priset:( Men en tvåa är inte fy skam, är jättenöjd och nu är vi laddade inför våren. Då ni....

Grattis till Sverker och Riverfox Ganti Quebec Af GiNe som tog dagens enda etta! Phoenix fick sen en tvåa och Fagerlands Röda Hyzz De AmoreX en trea, övriga startande fick tyvärr nollor idag.

Riktigt roligt hade vi! Provet var bra upplagt, människor och hundar trevliga och vädret bra. Kan det bli bättre?

Några gamla bilder