Idag blev det spårträning för grabbarna. Vi åkte upp på Åsberget tillsammans med Frida för att köra motivationsspår. Fungerar så att Frida står med Dice redo och jag går iväg in i skogen. Jag går en minut, står stilla en minut, går en minut och så vidare. Efter 10 minuter stannar jag och lägger mig på marken. Samtidigt släpper Frida på Disse på spåret och han får spåra till mig. Det var första gången som Dice provade detta så det var lite nervöst, skulle han fixa det eller inte?

Jag låg där i skogen på ett ställe där jag kunde se en bit av spåret så efter ett tag traskar dom förbi. Såg fint ut:) Väntade en stund och snart prasslade det i buskarna och sen dök Dice upp. Åhhh vad glad han blev när han hittade matte! Frida sa att han hade jobbat fint. Ringat lite på nåt ställe men annars spårat säkert i spåret. En gång gick det för fort och då hade han stannat när det ryckte i linan, vänt sig och tittat på henne med en blick som sa, kom nu då! Sen fortsatte han när hon kom ikapp. Inga tveksamheter alls. Så duktig mattes pojk! Ända som var negativt är att han pep rätt ordentligt medan dom väntade.

Sen var det Phoenix tur, nu gick Frida iväg och jag stannade med honom. Han var tyst i passiviteten men blir otroligt ivrig när han ska på spåret. Han får så bråttom att han tappar näsan och kommer fel. Fick ta tillbaka honom till spårstarten och börja om. Då gick det bättre och han hittade Frida. Han kan ju när han vill!

Sen knäppte vi lite kort på grabbarna:)

                      Så här såg det ut när matte sa varsegod!