Direktlänk till inlägg 8 augusti 2011
Vaknade på söndagsmorgonen och hade inte helt klart för mig vad jag hade kommit fram till kvällen innan. Jag och Phoenix tog ju en etta i nkl vilket även Anette och Mille hade gjort på fredagen. Båda hade samma tankar, ville inte starta en gång till i nkl på söndagen så då fanns bara två alternativ. Endera stryka sig eller byta till ökl. Blev mycket diskussioner fram och tillbaka innan en klok själ, Ulrica sa att ni kan ju inte få ett bättre träningstillfälle än att starta ökl. Mer provlikt kan det ju inte bli och ni har ju inget att förlora. Sant tyckte vi, man kan ju alltid bryta om det skulle gå helt på tok.
Nu skulle jag och Phoenix alltså starta ökl. Kan inte säga att vi var tränade för det. Vi hade ju knappt testat vattendirigeringar... Men men, bara att testa. Tittade på nkl på förmiddagen och kände mig oerhört lugn. Skönt att kunna starta utan några som helst krav på sig att man skulle prestera. Efter samlingen var det genomgång av provet. Det skulle starta med en lite längre ansmygning följt av tolling. Därefter skulle skytten avfyra två skott. På det första siktade han mot en liten flytö men inget kastades. Det andra följdes av ett kast ute på blankvatten. Man skulle sedan börja med att hämta markeringen för att därefter dirigera hunden ut till flytön.
Sen skulle man gå en promenad efter skytten genom skogen för att sedan svänga av ned mot stranden igen. När man kom ned på stranden skulle skytten snabbt avfyra två skott och en dubbelmarkering på vatten skulle kastas. Avståndet var inte långt men det var rätt dolt och svårt att se. När man plockat in dubbeln avslutades provet med ett fält som låg i blandad terräng. Det låg 7 vilt ute, både på myr, i vass samt i skogen.
Sen följde en lååååg väntan eftersom jag och Phoenix startade sist. När det var dags att starta så var jag helt lugn. Inte ett spår av nervositet vilket är Mycket ovanligt för er som känner mig:) Vi smög ned till gömslet och började tolla. Ena hållet gick jättebra medan det var nåt som störde honom åt andra hållet och då flöt tollingen inte lika bra. Men han gick bättre och bättre ju längre vi höll på.
Enkelmarkeringen gick fint. Inga problem alls. Sen fick man gå ned till vattenlinjen föär att skicka på dirigeringen. Det kändes skönt, lite lättare än att stå långt upppå land. Phoenix strulade till att börja med och ville bestämma själv men plötsligt började han ta mina tecken och då hamnade vi rätt. Anden kom in till matte och redan här var jag så nöjd med Phoenix att jag hade kunnat bryta.
Fortsatte dock och transporten bakom skytten gick fint. Han var inte helt med på dubbeln men hämtade den första fint. Den andra kom han fel på men fick till slut vind på och hittade. Vidare till söket som inleddes väldigt tveksamt. Lågt tempo och tveksamt upptag på de första fåglarna men sen hände nåt och han fick upp farten. Efter att han hittat 6 fåglar sa Anders som var domare att han var klar men att vi utom tävlan skulle få försöka få in den and som låg längst ut. Det fixade mannen:)
Gick tillbaka till publiken för att invänta kritiken och vi möttes av stora applåder. När Anders kom tillbaka så visade det sig att Phoenix gått till pris i ÖKL!!! Helt otroligt, vi var ju inte färdiga för start utan skulle bara prova påoch så går hunden till pris... På prisutdelningen senare vidade det sig att v fått en 2:a. Obeskrivlig känsla... :) Min lille kille hade på två dagar gått från en 2:a i nkl till en 2:a i ökl. Hur var det möjligt???
Vi åkte söderut, käkade pizza i Sandviken innan vi började leta efter en sovplats för natten. Hittade efter en stunds letande ett ställe någonstans mellan Tärnsjö och Heby. Phoenix skrämde slag på mig när han väckte mig strax efter tre genom att tokskälla. Men efter en stund lugnade han sig och det kom varken någon mördare eller någon våldtäktsman...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 |
|||||||
|