Så var den här, den tredje dagen som jag varit nervös för sedan i torsdags. Eller egentligen mycket längre än så men nervositeten ökade markant i styrka i torsdags när det blev klart att det inte var nybörjarklass vi skulle starta i utan öppenklass. Jag är alldeles för tävlingsinriktad och har en stor dos prestationsångest inom mig. Har ofta funderat på om nivån på prov och tävlingar är  lägre här uppe i norr än vad den är söderut. I så fall kanske jag och Phoenix inte alls kan det vi tror oss kunna... Att starta på tollarspecialen innebär därför en prövning.

Jag har inga problem med en nolla för egen del eftersom jag vet att vi inte är tränade för öppenklass men det som gör mig så himla nervös är tanken på allt folk runt omkring. Tänk om folk gick omkring med en bild av att vi är bättre än vi är? Vill inte skämma ut mig... Var dessutom rädd för att göra dom som tror på oss besvikna!

Klev upp en timme tidigare än dagen innan och klockan sju hämtade jag upp Liselott som skulle åka med oss ut till provrutorna. Eftersom jag inte var anmäld till ökl från början så visste jag inte vilket startnummer vi skulle få. På samlingen fick jag dock svar. Vi skulle gå ut sist av 11 ekipage i C-rutan. Det skulle bli en låååång väntan med andra ord.

Liselott frågade lite försynt om jag kunde tänka mig att kika lite i D-rutan på förmiddagen eftersom det fanns många ekipage i den rutan som hon var nyfiken på. Inga problem för min del. Jag hade också fler jag ville se i den rutan och det skulle dessutom vara intressant att se hur den rutan var upplagd. Vi åkte därför till D-rutan där vi satte oss i regnet. I den rutan var det 5 nybörjarhundar först innan öppenklassen startade.

Sen gick han igenom öppenklass. Den här rutan skilde sig en del från C-rutan. Istället för två dubbelmarkeringar på vatten var det här en dubbel följt av en vattendirigering samt en enkel på vatten. Kändes som att den här rutan skulle passa Phoenix bättre eftersom det inte alls var lika blött här. Men nu var vi placerade i den andra så det skulle jag aldrig få veta.

Vi fick se många duktiga ekipage och det skulle visa sig att vattendirigeringen fällde många av dom startande. Dagens uppvisning stod Mariette och Twist för . Wow, är allt jag kan säga. Vilken dirigering!!!!

Ju längre dagen gick desto nervösare blev jag. Kan inte annat än rikta ett stort TACK till Liselott som stod för support och stöttning hela dagen. Efter många timmar ringde Ingrid till Liselott och undrade vart vi var. Nu var det nämligen bara tre ekipage kvar före oss så vi åkte vidare till C-rutan. På vägen dit blev det riktigt jobbigt och jag tackar dig igen Liselott! Du var en klippa:)

Rastade Phoenix när vi kom fram och gick sedan ned till hundstoppet för att kika lite på hundarna före mig. När dom är färdiga och väntar på sin kritik hämtar jag Phoenix. Jobbigt jobbigt att stå och vänta. Hur skulle detta gå??? Phoenix var lugnet själv som vanligt. Inget att hetsa upp sig för matte. Till slut kallades vi fram och vi gick bort för att möta domaren. Kunde inte kolla på publiken utan fokuserade på vart jag satt fötterna.

Hälsade på domaren och sen var det dags. Vi inledde med ansmygning bakom skytten ned till gömslet. Som vanligt inga problem, det är en av Phoenix´s styrkor. I gömslet var det superblött. Kunde inte sätta mig närmast nätet för där var det bara vatten. Inledde tollingen med ett kast rakt ut åt vänster. Phoenix trippade ut, jätteäckligt och jätteblött sa han! Hmm tänkte jag, måste göra nåt så vid nästa kast valde jag att kasta lite snett ut åt vänster där det var torrare. Då gick det bättre.

Efter tollingen fick vi gå ut på vänster sida av gömslet. Skott sköts och en markering kastades från båt och landade bakom en liten flytö. Båten roddes vidare och vi inväntade ett nytt skott och den här gången föll anden på helt öppet vatten. Var lite osäker på hur Phoenix skulle reagera på all lera i vattnet men han gick i utan att tveka och hämtade raskt in första fågeln. Lämnade i hand. Sen gick han ut på nummer två och han såg lite osäker ut. Tittar sig omkring och kommer fram en bit till vänster om ön. Fågeln har nu flutit runt ön så den ligger bakom ön sett från Phoenix så han kan inte se den. Han vänder dock upp mot ön och jag bestämmer mig för att stötta honom och säger ja.

Det skulle jag inte ha gjort för då vänder han 180 grader och börjar simma bort från ön.  Nej hör jag domaren säga bakom mig. Som tur är så lyssnar han på min signal och vänder rätt vid handtecknet. När han kommer fram till ön klättrar han upp på den och blir stående där uppe. Jag blåser närsökssignal (tror jag iaf) och han ser anden som ligger alldeles bredvid ön. Han går i och får med sig anden hem.

Därefter är det sök och Phoenix gör ett kanonjobb. Det går inte fort, snarare långsamt speciellt där det är som blötast men han använder näsan fint och hittar snabbt vilten. Första går trögt att få in men sen kommer han igång. Mycket nöjd med att han orkar hela vägen och att han inte tvekar inför att hämta de som ligger i vattnet:)

Tillbaka till gömslet och mer tolling. Den fungerar ungefär likvärdigt som förra omgången men det känns bra att han inte bryr sig om fåglarna som ligger i gömslet sedan de första vattenmarkeringarna. Nu får vi en ny dubbel på vatten. Vi sitter på högra sidan om gömslet den här gången och båda faller på blankvatten. Phoenix tvekar inte att gå i men ser rätt rolig ut. Han simmar mittemellan änderna och huvudet far fram och tillbaka. Vilken ska jag välja??? Slutligen tar han den som ligger mest till vänster och den kommer fint in.

Rätar upp honom mot den högra som nu hunnit flyta iväg en bit och skickar honnom med Över. Han går iväg men inte rakt ut som jag tänkt utan han viker av till höger och tar sig landvägen ut på udden. Det innebär att han tar sig nästan ända ut till fågeln men han får inte vittring på den och jag får styr honom. Krävs ett par kommandon innan han går i men då hittar han den och kommer in med den. Han tar samma väg tillbaka vilket innebär en lång transport. Sååå näjd med att han inte skakade sig.

Avslutningsvis linjetag mot skogen och det var en gås som låg ute. Phoenix går jättebra på linjen och hittar direkt gåsen. Hjälp säger Phoenix och hoppar baklänges när han nosar på den. Fan tänker jag, hur ska jag nu få honom att ta den om han är rädd för den?? Blåser inkallningssignal och kommenderar apport. Tveksamt tar han gåsen i vingen och drar den mot mig. Stannar släpper och tar om. Nu i ett fint grepp och han bär den hela vägen in. Sååå stolt matte. Vilken lycka! Min hund har klarat hela provet, trots lera, tung mark, att han inte är redo och en gås. Kunde inte ha varit lyckligare:)

Vi möts av Ingrid, Jan Erik och Liselott och får nästan skäll för att jag varit så tveksam till att starta. Såå glad, Phoenix får en tennisboll så han är mycket nöjd han med. Mycket grattis får vi höra och känslan är att folk tycker att vi har gjort ett mycket bra jobb. Återstår att höra vad domaren tycker. Han kommer efter en stund och vi får mycket beröm och vi går till PRIS! Hur är det möjligt? För en vecka sen hade vi inte ens en etta i nkl och nu går vi till pris för andra gången i öppenklass!!!

Åker hem, rastar och utfodrar hundarna samt tar en dusch innan det är dags att åka på prisutdelningen. Vilken obeskrivlig känsla. När vi ropas fram så är jag helt säker på att vi ska få en tvåa men så hör jag vad dom säger. Phoenix tilldelas ett första pris! Det är inte sant tänker jag! Hur kan vi få en etta? Vi är ju inte startklara ännu....Får gå upp och hämta protokoll, diplom och en röd rosett. Hit trodde jag väl aldrig att vi skulle nå och nu har vi gjort det. Obeskrivligt, obeskrivligt! Det häär känns såå stort!

Kvällen spenderas med grillning tillsammans med folk från Bluenosers samt Liselott och Roger. Somnar sedan med ett leende, vilken dag:) Stort tack Ingrid och Jan Erik för Phoenix, mina träningskompisar här hemma, Liselott för allt ditt stöd samt alla andra som hjälpt oss fram till detta!

Väckaren ringde tidigt på fredagmorgon och jag gick direkt ut med pojkarna. Idag var det Disses dag, samlingen för workingtestet skulle vara 8.30 vid Smågan så efter promenaden åt vi frukost och stack iväg. Jenny och Zelda skulle också starta så dom var uppe även dom. Vi samlingen tog jag ut en stirrig Disse. När man jobbar med honom finns det två alternativ. Endera är han otroligt skärpt och jätteduktig eller så har han bara brudar i huvudet och kan inte alls fokusera. Det visste jag om när jag anmälde honom så det här workingtestet skulle bli lite av ett lotteri. Visade sig dock att jag inte dragit vinstlotten...

Tänkte att jag skulle börja med nåt han kan så att han skulle få en bra start så vi gick till markeringsstationen. Han gick fint fot fram till starten, satt fast och fokuserat och markerade dummyn bra. Han väntade på mitt kommando, stack iväg i god fart utan startskall och gick rakt på dummyn. Sen upphörde det positiva. Plötsligt lämnade han dummyn och började snusa, lyssnade noll och ingenting på mina kommandon. Efter massor av tjat från min sida vände han tillbaka och hämtade dummyn. Fin avlämning och in i position. Kastaren sa då att dummyn hade fastnat i nån gren så när han kom fram första gången så satt den fast. Då valde han att skita i den och göra nåt annat. Vore intressant att veta vad som hänt om den hade legat fri. Men det får jag adrig veta...

Nästa station var ett linjetag. Han gick bra fram till starten och inväntade kommandot men det var det enda positiva på den stationen. Han gick ut två meter och satte sen nosen i backen och snusade efter brudar. Gick inte att bryta beteendet så jag valde att bryta istället.

Tredje station var en dubbelstation. Först transport till starten vilket gick bra. Sen skott och markering och på den delen jobbade han kanon och visade sig från sin allra bästa sida. Sen skulle man vända upp och skicka på linjetag åt andra hållet. Gick lika dåligt som förra dirigeringen. Ned med nosen och snusa....

Fjärde var en vattenmarkering. Han satt fint, inget startskall och ingen knallning. Men sen klantade jag till det. När Disse ska hämta markeringar säger jag - Disse! och när Phoenix ska hämta - Apport! NU missade jag och sa Apport till honom. Han hoppade i utan att tveka men sen var det som att han kom på sig så han tvärvände i vattnet och kollade på mig. Vad menar du matte? Ut, sa jag och då simmade han ut till dummyn. Upp med dummyn i mun men släppte den precis när jag skulle ta den så den hamnade på backen.

Bara en station kvar, ett närsök där det låg två dummys ute. En av dessa skulle hämtas in och man hade en maxtid på två minuter. Hmm inte nåt bra jobb. Snusade en massa men till slut kom en dummy in så vi fixade stationen.

När vi var färdiga så packade vi snabbt in oss i bilen och åkte bort till C-rutan där Liselott och Spex skulle starta jaktprov. Anlände ett par minuter senare och insåg att jag inte hade behövt känna mig stressad. Det var flera eikpage kvar innan dom skulle starta.

Rutan var tung. Blött och lerigt och många hundar hade det jobbigt. Ett spännande moment var linjetaget med gås. Där var det inte många som slapp strul. Behövdes flera extra kommandon för dom flesta. Hann se några ekipage innan det var Liselotts tur. Alltid roligt att se lite olika hundar. Är olika saker som är svåra för olika hundar och alla förare har olika sätt att ta sig an provet. Så lärorikt att se!

Spex inledde med ett fint tollingarbete. Vattenarbetet var jobbigt för honom men Liselott agerade mycket smart och de fick in dubbeln. Sen var det sök, Spex jobbade fint och hade snabbt plockat in alla vilt utom ett. Det låg ute i vattnet och det var jobbigt för honom. Men dom löste det och anden kom in. Han fixade sedan nästa tollingjobb bra och fick med sig fåglarna från vattnet. Avslutade sedan med gåsen som han hittade utan problem. Även Spex behövde lite övertalning för att plocka upp den men han fick in den till matte. Dom fick fin domarkritik och fixade pris. Vilken sort skulle vi inte få reda på förrän nästa dag. Det var jätteroligt att äntligen få se detta ekipage på riktigt. Är så imponerad av dom och de levde absolut upp till mina förväntningar. Grattis Liselott till ett bra genomfört prov! Ni är så himla bra!

Inväntar starten 

Redo för tolling  Tollingarbete  Strax dubbelmarkering på vatten  Lämnar fint i hand  Så här lerig blev man av att bada i sjön!

När jag kom tillbaka till stugan så rastade jag hundarna och åkte sedan ned tillsammans med Jenny och Zelda för att titta på agilityn. Tyvärr började det regna men det var trots det roligt att se. Efteråt sprang jag på Elenor som har Texas och Tina med Theo så vi stod och surrade en bra stund. Kvällen avslutades sedan med middag uppe i vår stuga.

På torsdag runt lunch rullade jag och pojkarna in i Sälen för årets Tollarspecial. Som jag hade väntat och sett fram mot den här helgen! Vi skulle inte få stugan förrän vid 16 så jag ringde Liselott. Hon var uppe i Lindvallen hos Anna och Johanna så jag for dit och vi satt och surrade en stund utanför deras stuga innan vi tog en promenad. Sen blev jag bjuden på lunch nere i Liselotts och Rogers husvagn. Vi diskuterade fram och tillbaka om hur jag skulle göra med Phoenix. Höra om jag fick byta och starta i ökl på tollingjaktprovet eller stryka oss? Var ett mycket jobbigt beslut att ta. Kände att vi inte alls var redo och med min Stora prestationsångest så vore det väldigt jobbigt om vi skulle misslyckas. Samtidigt skulle det vara trist att inte starta alls då vi ändå var anmälda. Jobbigt, jobbigt... Dom jag surrade med tyckte att vi skulle testa, men skulle jag våga???

Liselott tyckte att jag skulle börja med att ringa och kolla om det var möjligt att byta. Det skulle bespara mig en massa funderande om det inte var möjligt att byta. När jag väl fick tag på rätt person hade jag tänkt fråga om möjligheten att byta för att sedan fundera i lugn och ro och återkomma under kvällen. Men när jag förklarade mitt ärende så var kommisarien för snabb. När jag förklarat vad jag undrade svarade hon snabbt att det var klart jag fick, jag skulle få gå i ruta C på lördag. Hon lät lite stressad och jag kom mig inte för att säga att jag tänkte fundera på saken utan tackade och la på. Nu var jag anmäld!!!!

Var upp och installerade mig i stugan. Jenny, Henke och Zelda var redan framme och när klockan var fem så åkte vi ned till Olnispagården för att anmäla oss. Var låååång kö men jag hade många att surra med så det gick bra i alla fall. Var inte klar förrän klockan nästan var sju så jag for direkt till campingen där vi skulle träffa Bluenosersklanen för en välkomtdrink. Blev en trevlig kväll och jag hann precis träffa Gunilla som har Phoenix´s bror Perry innan jag skyndade hem till stugan för att äta med Jenny och Henke.