Dagen efter jaktproven i Ockelbo vaknade jag rätt tidigt. Vi skulle ju vidare till Skokloster och hälsa på valparna ju! Blev en morgonrastning, snabb packning av tält och sovgrejor innan vi åkte söderut. Gick lätt att hitta men jag fick ta en snabbvisit på ICA i Bålsta eller nåt sånt för att köpa mer presentpapper och slå in de två sista valppresenterna innan vi kom fram. Helen hade inte bestämt vilken valp som skulle stanna kvar hos henne när jag for hemifrån på fredagen så jag hade inte kunnat slå in alla paket.

När vi kom fram var småttingarna ute och givetvis hamnade jag i valphagen. Vilka små godingar! Helt underbara små valpar som var väldigt framåt och sociala. Möttes även av en stor varm kram från Elvira:)

När valparna somnat tog vi en promenad ner till frisören för Helen skulle klippa sig. Phoenix och Dice var glada över att få komma ut och röra på sig och det blev en skön tur. Vi gick hem till Helen och tillbringade en stund med hennes flickor innan Helen kom tillbaka. Blev en hel del ritande tillsammans med Elvira:)

Bjöds på lunch och sen vaknade valparna. Dom fick byta sida eftersom det hade hunnit bli så soligt på framsidan och då levde dom upp. Jätteskoj med ny miljö en stund. Vi passade på att ta ut en och en och låta dom träffa en duva. Många tyckte att duvan var mat men några stycken bar den. Bäst lyckades tik 2 som bar runt på duvan en bra stund.

Därefter blev det bus på altanen för småttingarna, mer teckningar för mig och Elvira samt en massa surr. Vi hann även med en promenad med de stota vovvarna innan det var middagsdags. Bjöds på mycket god middag och erbjöds även en sängplats över natten vilket uppskattades mycket. På kvällen när vi skulle sova och jag tog in pojkarna fick dom hälsa på valparna. Disse tyckte att dom var spännande medan Phoenix snabbt backade undan. Huvva, vilka läskiga saker!

Dagen efter var rätt lik den innan. Massor av mys med småttingarna, trevligt prat med Helen och nån tur med de äldre hundarna. Så roligt att se dom små liven, vilka godingar det är! Ville inte alls åka vidare men kunde ju inte våldgästa familjen Häggström ännu mer. Elvira blev dock besviken, skulle jag inte stanna längre, jag kunde ju sova i hennes rum för hon skulle fortsätta sova i vardagsrummet ju??? Gullunge!

I bilen på väg västerut var det såna här bilder som spelades upp på näthinnan:)

Vaknade på söndagsmorgonen och hade inte helt klart för mig vad jag hade kommit fram till kvällen innan. Jag och Phoenix tog ju en etta i nkl vilket även Anette och Mille hade gjort på fredagen. Båda hade samma tankar, ville inte starta en gång till i nkl på söndagen så då fanns bara två alternativ. Endera stryka sig eller byta till ökl. Blev mycket diskussioner fram och tillbaka innan en klok själ, Ulrica sa att ni kan ju inte få ett bättre träningstillfälle än att starta ökl. Mer provlikt kan det ju inte bli och ni har ju inget att förlora. Sant tyckte vi, man kan ju alltid bryta om det skulle gå helt på tok.

Nu skulle jag och Phoenix alltså starta ökl. Kan inte säga att vi var tränade för det. Vi hade ju knappt testat vattendirigeringar... Men men, bara att testa. Tittade på nkl på förmiddagen och kände mig oerhört lugn. Skönt att kunna starta utan några som helst krav på sig att man skulle prestera. Efter samlingen var det genomgång av provet. Det skulle starta med en lite längre ansmygning följt av tolling. Därefter skulle skytten avfyra två skott. På det första siktade han mot en liten flytö men inget kastades. Det andra följdes av ett kast ute på blankvatten. Man skulle sedan börja med att hämta markeringen för att därefter dirigera hunden ut till flytön.

Sen skulle man gå en promenad efter skytten genom skogen för att sedan svänga av ned mot stranden igen. När man kom ned på stranden skulle skytten snabbt avfyra två skott och en dubbelmarkering på vatten skulle kastas. Avståndet var inte långt men det var rätt dolt och svårt att se. När man plockat in dubbeln avslutades provet med ett fält som låg i blandad terräng. Det låg 7 vilt ute, både på myr, i vass samt i skogen.

Sen följde en lååååg väntan eftersom jag och Phoenix startade sist. När det var dags att starta så var jag helt lugn. Inte ett spår av nervositet vilket är Mycket ovanligt för er som känner mig:) Vi smög ned till gömslet och började tolla. Ena hållet gick jättebra medan det var nåt som störde honom åt andra hållet och då flöt tollingen inte lika bra. Men han gick bättre och bättre ju längre vi höll på.

Enkelmarkeringen gick fint. Inga problem alls. Sen fick man gå ned till vattenlinjen föär att skicka på dirigeringen. Det kändes skönt, lite lättare än att stå långt upppå land. Phoenix strulade till att börja med och ville bestämma själv men plötsligt började han ta mina tecken och då hamnade vi rätt. Anden kom in till matte och redan här var jag så nöjd med Phoenix att jag hade kunnat bryta.

Fortsatte dock och transporten bakom skytten gick fint. Han var inte helt med på dubbeln men hämtade den första fint. Den andra kom han fel på men fick till slut vind på och hittade. Vidare till söket som inleddes väldigt tveksamt. Lågt tempo och tveksamt upptag på de första fåglarna men sen hände nåt och han fick upp farten. Efter att han hittat 6 fåglar sa Anders som var domare att han var klar men att vi utom tävlan skulle få försöka få in den and som låg längst ut. Det fixade mannen:)

Gick tillbaka till publiken för att invänta kritiken och vi möttes av stora applåder. När Anders kom tillbaka så visade det sig att Phoenix gått till pris i ÖKL!!! Helt otroligt, vi var ju inte färdiga för start utan skulle bara prova påoch så går hunden till pris... På prisutdelningen senare vidade det sig att v fått en 2:a. Obeskrivlig känsla... :) Min lille kille hade på två dagar gått från en 2:a i nkl till en 2:a i ökl. Hur var det möjligt???

Vi åkte söderut, käkade pizza i Sandviken innan vi började leta efter en sovplats för natten. Hittade efter en stunds letande ett ställe någonstans mellan Tärnsjö och Heby. Phoenix skrämde slag på mig när han väckte mig strax efter tre genom att tokskälla. Men efter en stund lugnade han sig och det kom varken någon mördare eller någon våldtäktsman...

Lördag den 30 juli var det dags att starta nkl tollingjaktprov i Ockelbo. Samling 8.00 innebar att jag var tvungen att åka från pappa redan vid tre på lördagmorgonen. Resan söderut gick relativt bra men hjälp så trött jag var. Kan lova att det var många gånger som jag bestämde mig för att stanna och ta en powernap på 10 minuter vid nästa p-ficka men när jag väl kom dit så hade det lättat. Ett tankstopp med godispåfyllning samt en rastningsrunda i Tönnebro hann vi med innan vi var framme. Vid ankomsten sprang jag direkt på Annika från Agrosofens kennel och Johanna som har Tico och Toppen. Roligt att träffa dom:)

Efter samlingen åkte vi ut till provrutan och Sverker som var domaraspirant gick igenom provupplägget. Det började med ansmygning ned till gömslet, sen tolling följt av två enkelmarkeringar på vatten med skott. Sen gick man vidare till söket  och under transporten sköts ett skott. På söket skulle 5 fåglar hämtas in. Avslutningsvis vände man upp från söket, ett skott sköts och sen skulle man gå fot fram mot ett linjetag. Upplägget kändes helt okej och framför allt så kändes sökområdet bra för Phoenix eftersom det inte var så blött.

Blev en kort väntan där jag hann se två ekipage innan det var dags att ta ut Phoenix. När vi var redo och skulle ned till rutan beslutade dom sig dock för att ta lunch så uppladdningen blev lite speciell... Vi fick ta det lugnt en stund för att sedan försöka tända honom igen. Kom plötsligtpå att jag kanske borde ge honom vatten så jag lämpade av Phoenix hos en annan deltagare och sprang tillbaka till bilen. När jag kom tillbaka hade vi redan ropats in så det blev lite småstressigt.

Kom ned till startplatsen och hälsade på Sverker som skulle lotsa oss genom provet. Ansmygningen gick fint och vi tog plats i gömslet. Phoenix kändes lugn och vi startade tollingarbetet. Var rätt hög vegetation och inte helt lätt att hitta bollarna. Han inledde lite tveksamt men när jag bytte till tollingdummyn blev det bättre. Sen smög vi fram på höger sida av gömslet. Phoenix kändes taggad så jag sa till honom att stanna vilket jag inte brukar göra. Skottet gick och anden kastades. Han satt fint och stadigt och hoppade i utan att tveka. Fick anden i handen utan problem och fick sen byta till andra sidan av gömslet för nytt skott och kast. Även denna and kom in utan problem. Gick bakom skytten till söket, inga problem med skottet som föll. 

Sökarbetet gjorde han fint, snabbt ut, inga problem att hitta dock samma strul som vanligt med långsamma upptag. Alla vilt kom dock in utan större problem och alla lämnades i hand. Vände upp mot gömslet igen och skottet gick av. Han gick sedan fint bort till gömslet där jag fick skicka honom på linjetag i samma riktning som skottet hade skjutits. Inga problem och anden kom in i hand. Fick sedan vänta en stund på kritiken.

Phoenix fick bra kritik, han fick beröm för sitt lugn, sin stadga, sitt sökarbete och vattenarbete. Det han behöver utveckla är upptagen och greppen på vissa fåglar.

Sen följde en lång väntan bland en massa myror medan vi tittade på de kvarvarande i nkl och de som startade ökl. Öppenklassprovet ställde till problem för många och det var slutligen bara två hundar som gick till pris där om jag inte minns fel...

Efter att öppenklassen var klar åkte vi tillbaka till samlingsplatsen för prisutdelning. Lycklig matte fick hämta en första pris-rosett!!!! Phoenix hade fixat en 1:a i nkl:) Tror ni att jag var lycklig? Tyvärr var mottagningen på mobilen usel så det var svårt att förmedla resultatet till de som var intresserade. Som tur var så var Johanna snäll och la ut det på FB när hon kom hem:)

Kvällen spenderades vid samlingsplatsen. Norrlandsbrigarden hade sina husvagnar där och det grillades och surrades hela kvällen. Istället för att tälta så erbjöds jag plats i husvagn hos Ulrica Bergström. Mycket uppskattat! Tack för gästfriheten!