Igår var planen att lägga viltspår med Dice. Vaknade vid sju av att det dundrade utanför, årets första åskväder var igång. Snabbt upp och dra ur sladden till datorn. Vill inte bli utan. Gick och la oss en stund till och klev upp för att skjutsa Frida till jobbet vid halv nio. Sen fortsatte jag och pojkarna ut mot Åviken för att lägga spåret och ta en promenad. Var perfekta förutsättningar med lite blött i skogen. Passar på att testa lite svårigheter idag, både en vinkel med bloduppehåll och en med återgång.

Vi promenerade fram till tjärnen där Disse lyckades drutta i vattnet när han skulle hoppa ut på en liten ö. Phoenix ville oxå dit men han hoppade bättre och klarade sig torr därifrån. Vi lekte lite i strandkanten och lyckades tolla in en and så den slutligen var bara ca 2-3 meter från kanten vilket var lite roligt:)

På vägen tillbaka skulle matte busa med pojkarna så jag sprang med dom, plötsligt har jag båda två direkt framför fötterna vilket resulterar i att jag stuper rätt ned i en stor lerpöl. Bara att vända och gå tillbaka till tjärnen för att tvätta av sig det värsta.

Vi for sedan hem och åt frukost och slappade lite på balkongen. Då kommer plötsligt solen och värmen och mina perfekta förhållanden för spår ändras till sämsta tänkbara. Jaja, inte mycket att göra. Efter 4,5 timme åker vi tillbaka och pojkarna får vänta i bilen medan jag traskar ut ett bruksspår till Phoenix. Första gången han får ett kilometerlångt spår. Måste ju börja träna längre spår med inför en eventuell start i lägre.

Släppte ut Disse som var eld och lågor. Gjorde misstaget att inte ta med nåt koppel så han stack iväg i full fart längs stigen. Han blir ju så otroligt ivrig och spårar efter mig för att se vad jag har gjort för spännande. Lyckas till slut få tillbaka honom och får koppla honom med spårlinan. Framme i spårstarten får han lite vatten men är föga intresserad. Han vet vad som kommer och vill iväg. Tar an spåret fint och första sträckan går fint. Första vinkeln likaså. Andra sträckan har bloduppehåll och det löser han fint. Nu kommer vinkeln med bloduppehåll och den tar han klockrent, så även nästa sträcka. I tredje vinkeln får han snurra en del men kommer på det till slut. Nästa sträcka blir vinglig men han kommer fram till sista vinkeln som är återgången utan större problem. Där går hans en ut i återgången och ringar när blodet tar slut, dessvärre missar han spåret i ringningen och får fortsätta snurra.

OJ vilken pärs det blir, vi snurrar och snurrar och irrar än hit än dit. Efter ett tag har matte tappat bort vart vinkeln låg och börjar känna sig smått oroad. Har jag ställt till det nu, ska han inte få lyckas med sitt spår??? Ger honom lite vatten som han motvilligt tar, jag ska lösa det här matte säger han och fortsätter bestämt jobba. Jag börjar fundera på om vi ska bryta eller vad jag ska göra men plötsligt hittar han spåret och går rätt till slutet och finner klöven. Kan man bli annat än lycklig över den här lille trollungen. Så envis och ger sig inte! Nu blev det här en bra erfarenhet för honom, kämpar jag och inte ger upp så hittar jag det till slut igen! Kan vara nyttigt att ha med sig i framtiden.

Phoenix tur sen. Han tar an spåret fint och hittar snabbt fram till första pinnen. Fortsätter bra och tar vinkeln direkt. Nästa sträcka fint, hittar en pinne även här. Liten ringning i vinkeln men sedan bra. Nästa vinkel likaså men på nästa sträcka händer något och han tappar spåret. Där får han problem, han ringar inte bra utan sticker iväg åt ett håll och bara fortsätter. Just här har jag satt en vimpel en bit bort så jag VET vart spåret går och att han inte är rätt. Tar tillbaka honom, ber honom söka spår och samma sak händer, han travar iväg rakt ut åt ett annat håll... Känns som att han har noll koll på vad han ska göra.

Tar med honom fram till vimpeln och visar på där, då går han på spåret och följer det bra. Pinnar har vi dock missat under strulet men han hittar en till efter en stund. Nästa vinkel tar han direkt men blir osäker och vänder tillbaka, får sen snurra nåt varv innan han kommer på att han var rätt. Det där minns jag från viltspåret med, där gjorde han ibland samma sak. Hur ska jag få honom att lita på sig själv? Nästa pinne går han rätt över men matte ser den och kan plccka den. Spårar resten av spåret fint och hittar slutet. Men hade det varit en tävling så hade vi fått stora problem vid tappet. OM jag inte hade vetat vart vi skulle så hade jag nog trott att han hade spåret när han drog iväg. Hmm, svårt.. Vet inte riktigt hur jag ska göra med det där...

Efter spåren gick vi tillbaka till tjärnen och badade lite. Den är så bra eftersom det blir djupt diretk från kanten så hundarna måste hoppa i, man kan inte springa ut tills det blir simdjupt. Det fixade dom bra fast Dice tyckte det var lite läskigt. Han fixade dock kanten när man ska upp igen betydligt bättre än vad Phoenix gjorde. Honom fick jag oftast hjälpa upp medan Dice klarade det själv.

Lite bilder:

När vi kom hem var det bara att lägga kvällens grillkött i marinad och sen stoppa in Dice i bilen igen. Vi åkte ut till Sonja för att mäta lilltrollet med mätsticka. Trevlig pratstund och gott fika fick vi. Dice visade sig vara 50 cm hög vilket var vad matte hade gissat på. Lite mindre än storebror som är 53.