Idag jobbade Frida heldag så pojkarna fick vara hemma ensamma. Jag hade dock lång lunch idag så jag var hem och hämtade dom och åkte upp till hundtorpet för att gå rundan. Min tanke var att dom då skulle kunna få en ordentlig tur samt att de skulle få gå lösa hela promenaden. När vi kom upp ser jag att det är två bilar där så istället för att bara släppa ut pojkarna så kopplade jag dom. Man vet ju aldrig om de som är där är ute på området, inne i stugan eller i skogen.

Vi går bort för att skriva upp oss på tavlan och då ser jag ett gäng med hundar borta vid stigens början. Jaja tänker jag, vi får väl vänta då. Men sen ser jag att dom har gått runt och är på väg tillbaka. Dice får oxå syn på hundarna och i vanlig ordning så skäller han ett skall för att tala om för matte att nu kommer det någon. Då får dom andra syn på oss och allihop kommer rusande. Jag vet ju vilka det är som kommer och dessa personer har bara tikar så det kändes lugnt men jag stod stilla med mina pojkar. Alla kommer fram och luktar på oss medan förarna ropar att dom ska komma tillbaka. Det är dock inte nån som lyssnar.

Då hörs plötsligt ett vrål och så kommer samma hund som flög på Phoenix helt oprovocerat i sommar flygande. Tydligen är förarna ute med ett par extra hundar som de inte äger. Han kastar sig rakt över Phoenix som slänger sig på marken och skriker. Jag slänger mig ovanpå och lyckas slita undan den andre. Denne vänder sig då och flyger på Dice på samma sätt. Dice blir vettskrämd, slänger sig på rygg och skriker. Jag reagerar på samma sätt, slänger mig fram och lyckas slita undan hunden och vrålar åt honom att försvinna. Han backar då undan och jag ropar åt dom andra att ta rätt på honom. Dom lyckas få fast honom men de andra är kvar runt oss och Phoenix trycker sig mot mig och bara skakar i hela kroppen.

Till slut har man fått rätt på alla hundar och dom sätts undan. Phoenix och Dice klarade sig undan fysiskt, hittade inget på nån av dom. Dom får sedan busa och leka med en av tikarna som Phoenix känner och gillar sedan tidigare. Detta för att få en bra bild av hundkontakt. Jag blir ju så fruktansvärt rädd själv i såna här situationer och då störtrinner ju tårarna så jag hjälper säkert till att förvärra allt.

Blir så fruktansvärt arg och besviken på att sånt här ska behöva hända. Phoenix har nu fått spö tre gånger om och alla gånger utan att göra något själv. Han har blivit så förstörd mentalt av dessa attacker och hans rädsla mot hanhundar visar han genom att ta det säkra före det osäkra. När han träffar okända hanar nu så morrar han och ser allmänt otrevlig ut. Jag tror inte att han skulle göra nåt när det verkligen kom till kritan men det är ju inget som man testar direkt. Det är snarare en fasad. Om jag verkar stor och farlig så kanske du inte hoppar på mig, känns det som att han tänker.

Känns så tråkigt för nu känner ju jag att jag inte kan ha honom lös med andra hanar för jag vill inte att nåt ska hända. Hur kommer han fungera på tävling om han ligger platsen bredvid en okänd hane? Troligen kan han skilja på det och vet att han jobbar då men man vet ju aldrig. Det är inte roligt att ha en hund som blir otrelig mot andra hanar heller, oavsett om han skulle göra nåt eller ej. Ska man inte kunna vistas uppe på torpet längre utan att vara rädd för att hundarna ska få stryk?

Vill inte att även Dice ska tappa förtroendet för andra hanar. Känns väldigt märkligt att han flyger på en valp. Disse har ju inte ens börjat lyfta på benet och han visade inte heller några tecken på aggressivitet. Ändå får han spö.. Jag tycker att det är tragiskt.

Hur ska jag få Phoenix att lita på andra hanar? Nån som har nåt bra tips? Ikväll ska vi åka och träffa kompisarna Casper och Easy för att få träffa trevliga hanar som Phoenix litar på. Där har det aldrig varit nåt strul utan det funkar jättebra.