Jag har haft väldig tur den här hösten. Hade ju planerat att jag skulle måsta ha med mig Phoenix på jobbet varje dag under hösten vilket fungerar utan problem men ändå känns jobbigt. Jag blir väldigt kluven i jobbet när han är med, man vill ju helst gå ut med honom istället för att sitta med nån planering. Nu löste det ju sig så bra att Frida fick ett halvtidsjobb här i stan och ville bo hos oss. Då är Phoenix hemma med henne när hon inte jobbar och resten av tiden löser vi beroende på scheman och tider. Kanonbra!

På morgonen kliver jag ju upp runt halv sju. Då klär jag på mig, äter frukost och utfodrar djuren. Sen går jag ut en sväng med Phoenix innan jag far. När jag åker har Phoenix sprungit in till Frida i sovrummet och lagt sig och sovit med henne. Har varit hur lugnt som helst. Men nu har det hänt nåt!

Från mitt vardagsrum kan man se parkeringen där bilen står och varje morgon när jag kommer till bilen så sitter Phoenix i soffan och tittar på mig. Fatta vad det svider att se honom sitta där och kika efter mig. Var mycket lättare när han glatt gick och la sig igen när man for. Enligt Frida går han dessutom till fönstret och kikar ibland när det kommer bilar under dagen och jag är borta och piper och gnäller när han ser att det är jag som kommer hem.  Tror inte att han vantrivs på nåt sätt med Frida, han dyrkar henne men det är jobbigt att han väntar... Får ju så dåligt samvete:(

Kan vara för att jag möblerade om. Tidigare fanns det ingen soffa under fönstret vilket gjorde att han inte hade samma möjligheter att hålla koll som nu. Får se hur vi gör om jag måste flytta tillbaka möblerna igen eller om det lugnar ned sig. Annars blir det svårt för matte att ta sig till jobbet... Det som är skönt är att när han är ensam hemma så sitter han aldrig där och väntar. Då kommer han alltid från sovrummet när man kommer hem. Skönt att veta att han kopplar av då.

Det känns som att det är nåt som går i bloggvärlden.I princip alla bloggar jag följer har börjat att sina i inlägg. Vet inte om det är årstiden som gör det eller om alla har haft sina bloggar ungefär lika länge och kommit till nån fas när man tröttnar. Känner själv att jag ofta är omotiverad att skriva i bloggen. Visst gör vi saker men oftast så har jag varker tid eller lust att skriva och då blir det inget. Känner dock hur trist det är när man kommer in i en blogg för femte gången utan att det har kommit in nåt nytt inlägg. Vill inte att folk ska känna så när dom öppnar min blogg... Ska försöka finna ny inspiration, jag lovar:)

Arbetsveckan är nu slut, så himla skönt. Har varit fruktansvärt trött varje morgon. Inte blir det bättre av att niorna har haft elevlektioner i veckan vilket innebär att dom planerar och leder en lektion var helt på egen hand. Jag sitter enbart vid sidan om och tittar på och antecknar vad dom gör bra samt vad de skulle kunna tänka på att förbättra. Blir så himla seg av att sitta stilla hela dagarna när man är van att vara uppe och röra på sig. Avslutade dock veckan aktivt, var med och spelade volleyboll en timme på elevens val...

För Phoenix del så har det blivit mest lydnadsträning i veckan. Tycker att det fungerar bra och vi har jobbat med de moment som vi har i läxa på kursen. Ett par söta elever i åk 6 hjälpte oss dessutom genom att tillverka ett hopphinder åt Phoenix på slöjden så nu kan vi träna även det momentet utan att måsta åka upp på torpet! Kanonbra måste jag säga att det blev! I helgen blir det fågelträning nån dag och på söndag har vi kurs igen. Ska bli skoj!