Ja så är det, snömannen finns i alla fall om man ska tro på Phoenix. Idag när vi var ute på eftermiddagspromenad så reser sig raggen plötsligt på honom och han börjar moffa. Till vänster om vägen vi går på har några barn byggt en snögubbe som i Phoenix ögon tydligen är ett farligt monster. Kopplarlös honom och uppmanar honom att gå fram och kika. Han går några meter framåt innan han stannar och drar igång världens ståndskall. När jag sen kommer fram till honom går han dock fram ensam resten av vägen och nosar på snögubben. Inser då snabbt att det inte är nåt farligt monster som står där utan en snöhög som bjuder på godis...

Japp mycket riktigt, när jag vänder om för att gå därifrån så passar Phoenix på att knycka snögubbens näsa, en morot. Den bär han sedan med sig hela vägen hem och lägger sig lyckligt och gnager på hemma i vardagsrummet. Tokig hund man har:)

Nu har vi dock klarat av tomten och snögubben. Vad finns det kvar??? Julbocken kan nog vara läskig, återstår att se...