Igår kom vi hem ganska sent efter att först ha varit ute på Genesön och gått ett spår till Phoenix. Har ju insett att dom flesta klubbarna häromkring kör lägda på apellspåren vilket Phoenix inte har testat. Han går jättefint i skogen nu så jag har ju känt att vi snart är redo för apellen. Men nu har jag lagt några på lägda och det är som att backa tillbaka till början av vår spårkarriär. Han vimsar och flackar nåt så otroligt över spåret, funkar inte alls bra så jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Igår la jag ett belöningsspår med godis i för att han ska inse vikten av att gå i spårkärnan men det funkade inte mycket bättre det. Blev ett mycket svajigt spårarbete. Nån som har nåt bra tips så mottages det tacksamt!

Efter spåret var vi ned på IP för att jag skulle få träna. Den här gången var det väldigt tungt vill jag lova. Inte skoj alls. Men jag gjorde det och det är jag nöjd med. Känner faktiskt resultat i knäet av träningen. Det gör mindre ont i det nu jämfört med innan jag började...

När vi sedan kom hem satt jag vid datorn när jag plötsligt ser en rörelse i ögonvrån. Vänder på huvudet och tittar ut på parkeringen och vad ser jag? Jo en RÄV sitter på parkeringen och kikar på mig. Fort kameran tänker jag men inser sen att den ligger kvar ute i bilen:( Typiskt tänker jag då innan jag kommer på att jag har alla tre katterna ute och att det kanske är därför räven är här. Rusar ut på balkongen och får tag på Molly men både Selma och Mio är utanför på parkeringen. Medan jag står på balkongen sitter räven och kikar på mig på ca 10 meters håll.

Går in, plockar med mig Phoenix och går ut. När vi viker runt hörnet kommer Mio flygande förbi i full fart. Skyndar mig runt hörnet varifrån hon kom och mycket riktigt, räven är på väg hitåt men när det ser oss vänder den och springer i motsatt riktning. Då blir det fart på Phoenix, han sätter efter (kopplad) och spårar räven en bra bit. Över parkeringen, längs med vägen, korsar vägen, vidare förbi ytterligare en parkering, över en gräsmatta och upp i en skogsklädd backe. Där ger vi upp jakten för nu känns det som att räven är på lagom avstånd från kissarna.

Men GUD vilken laddad kille det var som förföljde den potentiella mördaren. Han låg på som en tok i kopplet och pep som en liten tok. Haha, vilken liten jägare jag hade... Det trodde jag inte om honom. Men nu får katterna allt börja vara inne om nätterna igen. Dom är oftast det men ibland får dom för sig att dom inte ska komma in. Jag har alltid ansett att största hotet för dom är bilar eller att nån knäpp person ska vara dum mot dom. Inte kunde man väl tro att man skulle stöta på en räv mitt inne i ett hyreshusområde i stan...