Ja idag trotsade vi det fina vädret och drog till skogs (Ottelandet). Kopplade Phoenix i skuggan och la ett kort viltspår, ca 75 meter kanske. Tog sedan Phoenix och lekte lite på andra sidan stigen medan spåret fick ligga till sig lite. Har ju inte haft någon liggtid alls tidigare men nu fick det ca 10 minuter iaf. Han tog an spåret direkt, hade några tappt men hittade tillbaka till spåret på egen hand och hittade klöven som han stolt hjälpte matte att ta tillbaka till bilen.

På hemvägen så passerar man Carinas hus, tittade dit och såg att Eliska tydligen var hos hennes granne medan Carina är i Stockholm. Kunde inte förmå mig att åka vidare utan svängde in på parkeringen. Gick bort och presenterade mig och frågade om jag fick hälsa på henne. Jo självklart fick jag det. Gick fram till kompostgallret bakom vilket både Eliska och Vilma satt. Åhhh vilken glad tjej det blev. Hoppade nästan över gallret för att få hälsa detta trots hennes ENORMA kroppshydda.

Vilka känslor som övermannade mig! Tårarna bara rann nedför kinderna (och gör fortfarande då jag tänker på det). Vilken kärlek jag känner till denna hund och den är så besvarad. Fick komma in på saft och hembakade bullar och vi satt och pratade en lång stund. Eliska var trött, det märktes men hann med att hämta en boll som hon ville leka med, hämtade den två ggr innan hon inte orkade mer. Då låg hon bredvid mig på backen och flämtade. Gullegumman! Tycker så enormt mycket om dig Eliska!

Fick känna på hennes goa valpmage:) Var jobbigt dock när jag skulle åka därifrån och måste se när hon tittade efter mig. När vi skulle gå så tog grannen bort kompostgallret så jag slapp klättra över med Phoenix i famnen och då smet hon ut trots att hon hade fått tillsägelsen att stanna kvar. Det gör ont att se henne då:( Men snart får hon annat att tänka på när babyvalparna kommer. Lillgumman! Man ville ju nästan lasta in henne i bilen och ta med henne hem. Tur man har Phoenix så man har nåt som håller en sysselsatt. Älskar ju honom över allt annat med men Eliska kommer alltid ha en plats i hjärtat!

Ja det var en smärtsam men underbar stund på en och samma gång. Det är fantastiskt vilka känslor som ett djur kan framkalla. Tack snälla för titten och fikat! Det betydde massor:) Har ju inte ens sett Liskepisk sen jag lämnade henne hos Carina när hon började löpa så det var jätteskoj.

Oj vad fort tiden går nu mera. Idag har Phoenix tappat sin första tand!!! Det måste firas, får se vad matte hittar på för något:) Tänk, känns ju som igår som man var och hämtade honom. Blir en alltmer självständig kille som stundtals är totalt döv när matte ropar och i nästa stund är en babykille som kommer och kryper upp i mattes knä. Kul att han växer och blir större men samtidigt mysigt när han vill vara liten och mysa hos matte!

Funderar på om jag ska anmäla honom till valpkurs som startar i augusti, lite sugen men inte helt säker ännu. Får se hur jag gör. Dessutom funderar jag på att anmäla grabben till en inofficiell utställning med, inget bestämt i den frågan heller. Idag håller vi tummarna för kompisen Yazza som är och provar lyckan i Stockholm på utställningarna där! Vi tror på dig gumman:)