Direktlänk till inlägg 20 mars 2009
Efter jobbet idag så åkte jag och Phoenix upp till hundtorpet, redan där hade vansinnet börjat. Med mina skitdäck så kunde jag väl redan på förhand räkna ut att det skulle bli mycket slirigt uppför skogsvägen dit. Jo precis, lyckades dock ta mig upp utan missöden.
Traskade iväg på rundan, underlaget var inte det bästa idag, väldigt mjukt vilket gjorde att man sjönk igenom ganska bra. Under första delen gömde jag mig bredvid stigen eftersom att Phoenix var så frånvarande och låg låååångt efter. Det är dock dödstrist att gömma sig för den hunden. Han kommer i full fart på stigen och tvärstannar där man vek av och kommer direkt fram till en där man ligger gömd. Inte behöver han bli orolig för vart matte har tagit vägen inte.
Gick vidare och funderade på hur jag kunde få den övningen att få avsedd effekt. Det blåste ordentligt från vänster och smarta Jennie kom då på den eminenta idén att jag skulle passa på i ett obevakat ögonblick och kasta mig åt höger från stigen och ned i diket. Då skulle det inte finnas några spår, vinden skulle ligga mot mig och leda bort vittringen åt motsatt håll och jag skulle inte synas från stigen. Haha klockrent tänkte jag så nästa gång Phoenix sölade efter var det dags att sätta planen i verket.
Jag tog sats, kastade mig iväg, flög graciöst genom luften och rullade ned i det DJUPA diket. LÅg helt tyst och stilla men det tog inte mer än max 7 sekunder innan Phoenix skuttade efter ned i diket. Jätteskojig lek matte verkade han tycka och kravlade runt på mig och slickade mig i ansiktet. Efter en stunds bus var det dags att fortsätta promenaden. Det var DÅ som problemen uppstod.
När jag reste mig upp till stående sjönk fötterna MYCKET DJUPT ned i snön. För varje försök att skjuta ifrån så sjönk jag djupare och djupare ned i diket. Hittade lite grenar att dra i men inte hjälpte det. Resulterade enbart i att Phoenix oxå ville bita och gnaga i grenarna. Suck här stod smarta Jennie nere i ett typ två meter djupt dike och lyckades inget vidare i sina försök att komma upp på stigen igen. Är man totalt dum i huvudet eller???
Efter en massa kravlande lyckades jag vrida upp ena benet på grenarna och få lite fäste. Sköt ifrån med vänsterbenet (aj sa mitt dåliga knä då) och lyckades komma upp så pass att jag kunde kravla mig upp på fastare mark. Haha väntade bara på att nån skulle komma efter mig på stigen:P Dom skulle definitivt ha fått sig ett gott skratt:) Men det bjuder jag på idag. Är man dum så är man...
Tog mig runt resten av rundan och tillbaka hem utan missöden. Ikväll blir det mätning av lilleman, det ser jag verkligen fram emot. Ska bli så skoj att få se hur STOR han egentligen är:)
Morgondagen kommer ägnas åt fågel och på söndag är det lydnadskurs igen. Blir skoj att se hur det kommer gå. Är sååå länge sedan sist.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 | 21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 |
|||
30 |
31 | ||||||||
|