Nyss hemkommen från en trevlig kväll hemma hos Sonja. Åkte dit vid halv åtta och blev kvar nästan tre timmar. Fick kolla en extra gång på klockan när jag kom till bilen. Inte kändes det som att jag hade varit där så länge. Men så var fallet och jag var tvungen att handla på Statoil på hemvägen då Coop redan hade stängt för natten.

När jag kom dit blev jag bjuden på underbart goda hembakade semlor och te. Hur smaskigt som helst! Därefter plockade vi in Phoenix för mätning.  Sonja hade nämligen en riktig mätsticka så nu vet jag hur hög han är. Och gissa vad, han är INTE för hög:) Han mätte 53 cm på högsta stället av manken och tollarna får ju vara  54 som högst. Dessutom trodde hon att han skulle sätta sig i kroppen och därigenom sjunka något.

Därefter blev det gos med gullvalpen Lincoln, surr om allt mellan himmel och jord, halskontroll, utställningsträning, fotografering och lite surfande. Mycket lyckad kväll. Det måste göras om vid fler tillfällen!

Kanon att äntligen få chansen att mäta honom riktigt. Har ju fått honom till en massa olika höjder när man mätt själv. Nu vet man att resultatet är att lita på. Tusen tack för hjälpen Sonja!

Phoenix är nöjd och glad med. Han fick ju busa en massa med Lincoln under tiden vi var där så han kommer nog sova gott i natt!

Efter jobbet idag så åkte jag och Phoenix upp till hundtorpet, redan där hade vansinnet börjat. Med mina skitdäck så kunde jag väl redan på förhand räkna ut att det skulle bli mycket slirigt uppför skogsvägen dit. Jo precis, lyckades dock ta mig upp utan missöden.

Traskade iväg på rundan, underlaget var inte det bästa idag, väldigt mjukt vilket gjorde att man sjönk igenom ganska bra. Under första delen gömde jag mig bredvid stigen eftersom att Phoenix var så frånvarande och låg låååångt efter. Det är dock dödstrist att gömma sig för den hunden. Han kommer i full fart på stigen och tvärstannar där man vek av och kommer direkt fram till en där man ligger gömd. Inte behöver han bli orolig för vart matte har tagit vägen inte.

Gick vidare och funderade på hur jag kunde få den övningen att få avsedd effekt. Det blåste ordentligt från vänster och smarta Jennie kom då på den eminenta idén att jag skulle passa på i ett obevakat ögonblick och kasta mig åt höger från stigen och ned i diket. Då skulle det inte finnas några spår, vinden skulle ligga mot mig och leda bort vittringen åt motsatt håll och jag skulle inte synas från stigen. Haha klockrent tänkte jag så nästa gång Phoenix sölade efter var det dags att sätta planen i verket.

Jag tog sats, kastade mig iväg, flög graciöst genom luften och rullade ned i det DJUPA diket. LÅg helt tyst och stilla men det tog inte mer än max 7 sekunder innan Phoenix skuttade efter ned i diket. Jätteskojig lek matte verkade han tycka och kravlade runt på mig och slickade mig i ansiktet. Efter en stunds bus var det dags att fortsätta promenaden. Det var DÅ som problemen uppstod.

När jag reste mig upp till stående sjönk fötterna MYCKET DJUPT ned i snön. För varje försök att skjuta ifrån så sjönk jag djupare och djupare ned i diket. Hittade lite grenar att dra i men inte hjälpte det. Resulterade enbart i att Phoenix oxå ville bita och gnaga i grenarna. Suck här stod smarta Jennie nere i ett typ två meter djupt dike och lyckades inget vidare i sina försök att komma upp på stigen igen. Är man totalt dum i huvudet eller???

Efter en massa kravlande lyckades jag vrida upp ena benet på grenarna och få lite fäste. Sköt ifrån med vänsterbenet (aj sa mitt dåliga knä då) och lyckades komma upp så pass att jag kunde kravla mig upp på fastare mark. Haha väntade bara på att nån skulle komma efter mig på stigen:P Dom skulle definitivt ha fått sig ett gott skratt:) Men det bjuder jag på idag. Är man dum så är man...

Tog mig runt resten av rundan och tillbaka hem utan missöden. Ikväll blir det mätning av lilleman, det ser jag verkligen fram emot. Ska bli så skoj att få se hur STOR han egentligen är:)

Morgondagen kommer ägnas åt fågel och på söndag är det lydnadskurs igen. Blir skoj att se hur det kommer gå. Är sååå länge sedan sist.